Less på ångest tog jag en Sobril med kvällstabletterna. Det är segt nu. En intensiv jobbvecka fortsätter idag med att den centrala samverkansgruppen träffar personalutskottet. På hemmaplan växer högen med tvätt som ska vikas, räkningar som ska betalas och deklarationen ska klickas iväg. Livet. Fortsätt läsa Vardag, vardag, vardag
Fy för hela faderuttan vilken ångest jag hade i morse! På väg till jobbet var jag nära att vända om, ringa och sjukskriva mig och sedan gömma mig under täcket. Men jag fortsatte framåt. Och nu har dagen gått, det är kaffe framför teven och snart dags att fixa potatismos. Fortsätt läsa Framåt – en bra riktning, trots allt
Jag vill också kunna gå ut och njuta vårsol och lärksång. Men fy fan vad jag mår dåligt idag. Irritation blandas med ångest och ilska. Tårar och knutna nävar. Mörkaste självförakt. Fjättrar mig innanför väggarna. Håller mig fången, kastar ut glädjen. Fortsätt läsa Bortkastad söndag
Här sitter jag och stirrar framför mig med torra ögon. Onsdag och helgen är ca tre evigheter bort. Heja alla som jobbar heltid! Själv mäktar jag knappt med halvtid. Fortsätt läsa Att blinka eller inte blinka
Det är segt i dag. Tog Sobril i natt så jag vaknade i dimma. Släpade mig ur sängen 45 minuter senare än planerat. Det innebär att tåg till Malmö är uteslutet och jag kommer för sent till konferensen. I kväll har vi årsmöte. Tjo! Fortsätt läsa Men än har jag inte gett upp
Det jag skriver nu kan jag få komma att nedtryckt i halsen av mig själv om jag mår sämre senare i vår (och det brukar jag…). Den här fasen av mående är den värsta. Jag hathathatar att må så här. Tillräckligt bra för att stå på benen. Tillräckligt bra för att prestera. Tillräckligt stabil för att kunna le trovärdigt och se dig i ögonen. Men det mullrar och svider. Illamåendet sväller, stiger, vill ut. Hittar ingen väg. Ångesten river, svettas, krampar, luras och vinner. Allt som inte är absoluta måsten blir berg att bestiga. Det går bra att klä på … Fortsätt läsa Ja, men vad jävla härligt, då!
Tittar på film där folk är fattiga på riktigt. Sväljer mitt gokaffe med svårighet. Tittar på min att göra-lista. Sväljer mina tårar. Mår skit. Solfan utestängd. Orken viner i byarna utanför huset. Jag är en pöl på golvet av min självömkan. Ville blev smittad av barnen i förskolan. Nu ligger han i min säng och smular med kakor. Jag gav honom ett stort glas stark chokladmjölk. Socker duger i alla fall till att pigga upp sjuklingar en smula. Olle är kvar i Helsingborg, i kväll väntar mellomys med kompisarna. Vi skulle äta gott kött och göra klyftpotatis men det känns … Fortsätt läsa Jag är en pöl på golvet av min självömkan
Gårdagens glädjegnutta räckte inte över natten. I dag är det huvudvärk, ryggelände och diarré. Hade tänkt jobba på expeditionen men än så länge håller jag mig hemma.Jag gömmer mig från solen.Jag gömmer från människorna.Medlems- och ombudsbrev får skrivas till tonerna av Winnerbäck. Fortsätt läsa Jag vill också vårglädje
När en väl tar i lite får en svar. Suck. Skrev följande till en chef i en grannkommun: Hej Jag har försökt få tag i dig ett flertal gånger via telefon, jag har lämnat meddelande via er reception och jag har skickat ett par mejl under vintern. Allt utan att ha fått svar på mig fråga (som alltså kvarstår) – Vad händer med campingen på Barsebäck Strand?? Vänligen Lina Magnusson Fick svar på mindre än en timme. Kan för övrigt meddela att Kalle följde med på promenad och jag kände minsann en liten gnutta glädje. Fina grejjer. Fortsätt läsa Se där
I dag längtar jag minsann ut! Nu har jag suttit vid köksbordet med neddragna persienner länge nog. Men innan jag får andas höga doser pollen ska jag städa sovrummet och handla på ica online. Räkningarna är betalda och det mesta tråkjobbet avklarat. Lite får jag la spara till senare… Fortsätt läsa Blir det en promenad runt åkern?
Solpuss - bortom molnen 