Eftermiddag på regionkontoret. Toktrött efter tre givande timmar. Vin i hotellbaren och middag med ett tjugotal pratglada ordföranden. Jag sade god natt redan innan efterrätten. Ett hett bad och nu ensamheten i en hotellsäng. Men det är ensamhet med stil. Fortsätt läsa Nattkvarter
Ångesten river och sliter i mig. Halsen är öm och huvudet oskönt. Novembertrött. Trots det ligger väskan packad i soffan (kan vi byta plats?), kläderna väntar på köksstolen och i tanken är jag snart på väg. Mot Malmö, regionkontoret, ordförandekonferens, gemensam middag, övernattning, uppföljning av kongressen. Hemlängtan och vilsenhet. Hålögd men med masken på. För många människor, för många möten. För mycket. Men jag gör det. Nu gör jag det. Fortsätt läsa Oklart vad som driver mig
Så länge jag rusar runt, jobbar, diskar, sätter upp adventsljus hålls ångesten i schack. Så fort jag sätter mig ner vaknar monstret igen. Och om jag rusar för mycket tappar jag allt fokus och hela jag blir en stresshög. Härligt! Fortsätt läsa Pissjävla ångest
Netflixar andras röra. Har nu suttit och legat i soffan i över tio timmar. Det går bra nu. Fortsätt läsa Soffrapport
När paniken smyger sig på vid tanken på att hämta barnen i eftermiddag vet jag att jag fattat rätt beslut. Ångesten ska inte få vinna så jag tar två dagar i soffan för att varva ner. Fortsätt läsa Här sitter en som sätter sin hälsa före annat idag
Körde hem från jobbet efter fyra timmar. I ett moln av ångest, en pöl av självförakt. Ett yogapass senare mådde jag lite bättre och efter en sen lunch sov jag som en stock i soffan. Nu har jag lagat ribbestek med ljuvlig sås, tagit min benso och startat ett program på play-tv. Spännande. Fortsätt läsa En helt vanlig tråk-onsdag
Det här kunde jag vänja mig vid. Snabbt. Så jag har bestämt mig för att bara ta benso fyra kvällar i rad i stället för en hel vecka. Det är helt enkelt lite för behagligt och jag har en lite för stark missbrukarpersonlighet för att det ska kännas tryggt att fortsätta. I dag står arbete med lönelistorna på agendan. Igen. Men efter måndagens rejäla dipp är jag stolt och glad att jag fortsätter jobba så det är bara att ta tag i siffror, namn, jämförelser, analyser, åsikter, formuleringar… Fortsätt läsa Jädrar, vad gott jag sover!
Jag tog mig till jobbet. Hade trevligt och kände mig en smula behövd. Nu har jag sovit bort matlagningen, ätit Billys med familjen (eller – jag drack äggmjölk och de åt pizza) och petat i mig en Oxascand. Allt enligt doktorns order. I går kväll blev jag skönt luddig i tankarna, bomull lade sig över ångesten och Ville frågade Sten vad han gett mig. ”Hon är helt flummig, ju!” Själv är jag redan rädd att bli beroende och fast i benso-missbruk. Men hon vet la vad hon pratar om, doktorn. Och lite ångestfri tid är jag fan värd. Fortsätt läsa Dagens Sobril är en Oxascand
Känner mig lite trött. Har sovit länge, yogat och ätit god frukost framför play-tv. Det är ju slut ned det på måndag då kopparnätet stängs ner. Känner mig lite trött. Ska jobba i eftermiddag. Tänker att jag håller. Att det går bra. Känner mig lite trött. Låter kameran visa mig verkligheten. Fortsätt läsa Ett ansikte som sällan ljuger
Ta en hel Sobril varje kväll i en vecka för att mota kvällsångesten, sade läkaren. Kommer aldrig att hända, tänkte jag. Nu hände det. Vi får se om jag håller mig vaken till läggdags… Fortsätt läsa Och Sten snarkar förkylt på soffan
Solpuss - bortom molnen 