En sak till

…sade hon, min psykiater. Apropå att jag knör in för mycket jobb på mina fyra timmar. ”När du har jobbat ett par timmar så ska du ta 20 minuters paus för reflektion. Då ska du tänka igenom allt du gjort dittills. Sedan ska du fokusera på det du hade tänkt göra resten av dagen, bestämma vad som är minst viktigt och strunta i det. Efter pausen jobbar du sakta och lugnt.” Jaha, ja. Fortsätt läsa En sak till

Jag har simmat!

Min härliga psykiater föreslog i dag följande: Blåbär, flytande kisel (inte i samband med mediciner eller mat) och en halv Sobril mot diarréerna En hel Sobril varje kväll i en vecka mot ångesten Att jag ska hålla fler föredrag för det är bra för mig (har väl aldrig hållit föredrag men hon menar nog ombudsutbildningen) Att jag ska ta 20 minuters paus och reflektera över vad jag uppnått under arbetsdagen för att efter pausen jobba långsammare Jag for direkt till simhallen efter vår träff. Och nu läser jag på om omställningsfonden och annat stimulerande. Livet. Fortsätt läsa Jag har simmat!

När en blir orimligt glad för att det blir vintertid i helgen

Det gör mig lite ledsen. Att jag är så här totalt kvaddad efter en tjugotimmars arbetsvecka. Att tanken på nästa veckas mastiga start får mina ögon att tåras av ren utmattning. Jag har ju bestämt mig. Jag ska jobba min heltid året ut. Ingen sjukskrivning. Det har jag inte råd med eftersom jag redan fått semesterlön som om jag jobbar till nyår. Jag har heller inte råd med det som skulle kännas som ett misslyckande. Det enda som kan få mig till sjukskrivning nu är ett totalstopp. Och där är jag inte, även om jag svajar ostadigt på kanten. I … Fortsätt läsa När en blir orimligt glad för att det blir vintertid i helgen

Från Stockholmsvägen till Skåne via Längtan

Ett öppet fönster mot den plötsliga tystnad som bara en broöppning på Stockholmsvägen utanför kunde skapa. En fönsterbräda bred nog att sitta på. En cigarett och en kopp skånerost. Stunderna av ro och frid var inte många den där sensommaren men de gjorde avtryck i mitt minne. Köket var litet men det fanns plats för ett bord och två stolar. Jag kan inte minnas att jag satt vid det där bordet en enda gång. I hallen ställde jag mina bokhyllor och min säng. Ett litet sängbord med plats för datorn, en stol mitt i dörröppningen till vardagsrummet. Högt i tak, … Fortsätt läsa Från Stockholmsvägen till Skåne via Längtan