Så jag träffade läkaren. Prover beställdes. Jag tog i hand, tackade och gick rakt förbi provtagningen och körde hem. Sicken tur att jag ändå ska tillbaka till byn för ett möte i eftermiddag. Häpp! Fortsätt läsa Sållade lite för mycket kanske?
Ibland får jag höra av andra (ofta mycket kloka, varma människor) att de har något att lära av mig när det gäller hur jag hanterar min livssitutaion, min vardag, mig själv och min sjukdom. Och kanske är det faktiskt så. Jag har kommit så långt i min kamp för ett bra liv för mig och min familj. Nu tänker jag att jag kanske rent av kan skriva ner i några korta meningar hur jag gör. Om inte annat så för att påminna mig själv om mina knep. I det enkla. Där ligger svaren. Jag fokuserar inte eller lite på sådant … Fortsätt läsa Jag duger
En helt okomplicerad måndagsförmiddag. Välbehövlig sovmorgon. Möss i sovrummet. Sen frukost. Ingen yoga. Äntligen, äntligen en ny bok om Malin Fors. Som jag älskar Mons Kallentofts språk! Och den här gången är min linköpingslängtan överkomlig eftersom jag ska dit om en dryg vecka. Nu ska jag träffa en ledsen medlem. Det viktigaste av allt viktigt i mitt uppdrag. Fortsätt läsa Tänk om alla veckor fick börja i balans
Jag har gett mig den på att klara den här hösten utan sjukskrivning. Vissa dagar känns det plättlätt, andra mindre så… Gränsen mellan den helt normala lusten att dra ett täcke över huvudet när höstmörkret rullar in och den av depression framtvingade olusten är hårfin. Färgerna är fantastiska, luftens krispighet oslagbar. Men idag skulle jag hellre blunda. Fortsätt läsa Med tom blick
Ett ord som inte riktigt tar sig till samma nivå som söndagsfrukost… Min kropp börjar veckan med migränvarning och hårt spänd, öm, öm mage. Det finns dagar då jag undrar om det finns något jag kan äta utan att må dåligt. Kör till expeditionen och försöker samla ihop min spretiga kalender, min trötta att göra-lista, mitt värkande huvud. Kanske kan jag gå därifrån i ordning och reda. Fortsätt läsa Måndagsmorgon
Det går ner och upp och ner igen i rasande fart idag. Jag har gråtit till finalen av Project Runway trots att jag inte sett ett enda av den säsongens avsnitt. Jag har gapat på Kalle och Olle som är hemma för att de inte tar ner sin disk trots upprepade påminnelser. Jag har slängt ner disk i diskmaskinen och slamrat med dörrar och lådor. Jag har städat badrummet i flygande fläng och jag har kraschat i soffan igen. Nu ska jag fixa ett par jobb-måsten sedan skiter jag i den här dagen. Fortsätt läsa Känslosvall
Nej, jag mår inte så jävla bra. Hösten är här och med den all sprakande skönhet. Och det alltid lurande mörkret. Blicken jag fick när jag kläckte ur mig ”Usch, det tycker jag är jobbigt.” när dagens första möte började med småprat om helgens väntande sommarvärme. Kraven på ärligt glada leenden vid alla träffar, alla handskakningar, alla snabba kramar. Kommentarerna om att jag kanske sover för mycket om jag nu är så trött. Jag orkar inte med det. Men jag är där. Jag tar blicken, jag klistrar på mig leendet, jag muttrar bara tyst i skägget att jag vet väl … Fortsätt läsa Det kommer väl bättre dagar
Kalle med nackspärr, jag med stugsittarångest och en hemsk vecka framför mig. Preparandkursen med start 15 oktober som Kalle sakta förberett sig inför blir inte av förrän tidigast i januari. Nytt möte med AME i morgon. I dag flyr vi verkligheten med gokaffe och inköp till Tarantino. Fortsätt läsa Vi tog oss ut!
Alla flöden svämmar över av konserter, shower, utställningar, restauranger, biografer, mässor, trädgårdar, marknader att besöka. Stränder, höstskogar, hästhagar att njuta av. Svampar att plocka, borsta och steka. Kanelbullar och kakor att baka. Kaffe att njuta på picknickfiltar, i skogsgläntor, på klippor och bryggor, vid cafébord eller efter maten i ovan nämnda restauranger. Och här sitter jag. Eller ligger. Om vartannat. I ett hus på en tyst, mörk åker. Med familjen spridd i andra rum, i andras hus. Med tända ljus, ett glas vin och en chokladbit. Med play-TV och den kvardröjande doften av kyckling och bakpotatis. Fortsätt läsa Deras lördag, min lördag
Men på riktigt. Var hösten tvungen att komma med magkollaps, ischias och nu salivsprutande illamående? Utöver den vanliga höstallergin som är den svåraste på året, de helt normala förkylningarna, migränattackerna och bip-relaterade humörsvängningarna? Va? Fortsätt läsa Va?
Solpuss - bortom molnen 