Jag har så mycket att förlåta mig själv
När det har gått för lång tid för att be om andras förlåtelse. Finns det bara en att gå till. Fortsätt läsa Jag har så mycket att förlåta mig själv
Etikett: bipolär
Flipprig Lina
Sitter i soffan. Netflix inne, sol ute. Tänker ” jag borde gå ut”, fortsätter titta på TV. Tänker ” jag vill skriva ”, tar fram datorn, försöker fixa fel i bloggen, hämtar extern hårddisk, letar bilder på blivande student, hittar inte. Tänker ” jag orkar inte”, smäller igen locket på datorn, fortsätter titta. Tänker ” jag kunde ju fixa disken i alla fall”, sitter kvar. Tänker ”jävla solfan”, sitter kvar. Ångesten växer. Men en måste ju inte gå en lång jävla stavpromenad bara för att solen skiner. Det kanske räcker att gå utanför dörren en liten stund? Fortsätt läsa Flipprig Lina
Jag är tillbaka
…i bloggen, på jobbet, i soffan, i ångesten. Det gjorde mig verkligen gott att vara hemma några dagar. Ångesten lade sig, magen lugnade ner sig i alla fall ett snäpp, eksemen i nacken lade sig. Nu har jag jobbat ett par dagar och jag får åter kämpa mot mina demoner. Psykiatrin lyser med sin frånvaro och så länge jag klarar att jobba så får jag snällt göra det. Dessutom är det ju så mycket roligare att jobba än att sitta hemma och glo. Tjo! Fortsätt läsa Jag är tillbaka
Idag finns det en gnutta liv i mig
Sovmorgon, HP och frukost i sängen tillsammans med Ville. Efter det rensade jag garderoben med hemmakläder. Det blir fem fyllda påsar till Emmaus kilo-pallar och lite till textilåtervinning. Sedan fick köket en omgång, jag en dusch och nu har jag tänt nag champa och några ljus, gjort en islatte och startat Netflix. Lite choklad på det och jag mår minsann en smula gott. Fortsätt läsa Idag finns det en gnutta liv i mig
Idag kröp jag ur grottan
Jag var ju så illa tvungen. Ville har gjort teoriprov för AM-kort. Han klarade det och ingen är stoltare än jag (kanske han själv…). Medan vi väntade tog Kalle och jag en sväng på Media Markt och efter provet gick vi alla på Nova. Mumsig kvällsmat och en härlig stund med två av mina fina. Hur jag mår nu? Nej, det tänker ni inte på. Fortsätt läsa Idag kröp jag ur grottan
Det är halt under rumpan
Jag borde ha varit förberedd. Det är inte första gången jag stannar hemma för att pausa några dagar när jag känt att stressen och ångesten tar över. Trots det är jag i kväll ledsen och besviken. Det går neråt, neråt och jag gör vad jag kan för att bromsa farten. Tanken kommer- jag kanske bara skulle ha jobbat på. Stretat mig igenom dippen. Det här är inte roligt. Inte vilsamt. Bara mörkt och svettigt. Fortsätt läsa Det är halt under rumpan
Det går ännu bättre idag
HP- morgon, yoga, frukost, dusch och sedan en timmes plågsam, underbar massage av min fina vän. Jag kunde riktigt känna ångesten dräneras bort. Hemma igen och Olle hade lagt en timme av sin arbetsdag (han jobbar för oss så att vi kan betala hyra till flickvännens mamma) på att dammtorka och dammsuga bottenvåningen. Nu ligger jag på soffan och njuter av mina mjuka muskler. Fortsätt läsa Det går ännu bättre idag
Vad jag gör när jag ska vila?
Sover till 11 Yogar i 20 minuter Fixar frukost och tittar på Harry Potter i sängen Gråter till svammelteve Dricker islatte till dessertprogram på Netflix Planerar kvällsmat Fortsätt läsa Vad jag gör när jag ska vila?
Jag är minsann inte oumbärlig
Jo, det var säkert rätt beslut. Några dagar utan press, stress och jobbtankar. Nu ska jag bara lyckas stänga av just de tankarna, annars kan jag ju lika gärna jobba… När jag skickat det sista jobbmejlet tog den över mig. Helvetesångesten. Och med den kom kramper i magen och spring på toaletten. Vad fan, liksom. Jag har sjukskrivit i fyra dagar, inte fyra månader! Nu ska jag försöka skölja av ett par kilo ångest i en het dusch. I morgon är allt jag ber av mig själv en stunds yoga. Och vila, vila, vila. På torsdag ska jag köra till … Fortsätt läsa Jag är minsann inte oumbärlig
Sätter vardagen på paus
När jag skulle skriva in min frånvaro i systemet kunde jag se att jag inte haft någon sjukfrånvaro sedan april 2019. Det är fan rekord för mig! Men nu håller det inte riktigt längre. Ångesten kväver nästan all glädje, frid, ro och vila. Och det ångesten inte tar, har magen monopol på. Visst – jag skulle kunna fortsätta vidare framåt, så illa är det inte att jag helt klappat ihop. Men det är tillräckligt för att jag ska ge mig själv en paus. Så. Med illamåendet högt upp och snaran runt hals och mage, säger jag stopp för några dagar. Fortsätt läsa Sätter vardagen på paus
Solpuss - bortom molnen 