Klarvaken halva natten. Dum nog att inte ta Sobril. Nu betalar jag priset för det. Det är mörker och tårar. Ångestklump och matt orkeslöshet. Så i stället för att städa sovrummet, vika tvätt och fixa disken. I stället för att yoga i solen. Stannar jag i sängen. Och gråter. I eftermiddag. Jobb. Fortsätt läsa Pausar livet i två timmar till
…så jag får väl ta på mig min rustning och leka Lynxina i Skyrim i stället. Jag borde försöka online-handla men jag vet inte vad som ska köpas. Jag borde försöka ta reda på det men jag vet inte vilka som ska vara var i helgen. Jag borde försöka ta reda på det men en son är luddig i svaren, en son får inte tag i kompis för att få besked om ev övernattning och en son säger bara nej. Mannen kommer inte hem till kvällsmat i morgon så de som blir kvar hemma får fixa egen mat. Vad vill … Fortsätt läsa Orkar inte riktigt vara jag i kväll
Roligare kan man ha en ledig förmiddag. Fortsätt läsa Pysseldags
Priset för en omtumlande långhelg är en stel, värkande kropp, migrän och extrem trötthet. Nu har jag sovit från att jag lämnat Ville vid bussen i morse. Klockan var ställd på 11.35 för säkerhets skull och 11.34 vaknade jag. Dags att besöka ännu en arbetsplats. Kul och spännande – men klarar de av ett besök av en zombie?? Fortsätt läsa Allt har ett pris
Nu är jag där igen. I det trötta. Tänk att det räcker med ett litet extra stresspåslag för att hela jag ska behöva stänga ner. Om tre veckor går min sjukskrivning ut och den här gången behöver jag verkligen släppa taget om den där timmen sjukskrivning om dagen. Om jag börjar jobba (min) heltid så kommer jag att ha lite betald semester och så småningom nollställas hos FK och det vore ju inte helt fel. Men hur. Hur? Ska jag orka? Fortsätt läsa Stora beslut väntar
Förra måndagen bjöd på ångestattack efter ångestattack. Jag drog i nödbromsen, stannade hemma en vecka och nu mår jag minsann bättre. I dag har jag unnat mig sovmorgon efter en fylld söndag. Ett yogapass, en städad diskbänk och en dusch senare är jag redo att ta tag i jobbet. Så jävla gött! Fortsätt läsa Till sången av en koltrast
Två dagars vila och stillhet har fungerat läkande. I dag är jag redo att köra Kalle till överviktsenheten i Landskrona (och det, mina vänner, kräver mer kraft än man kan ana) och efter det ska jag försöka ta mig till Body Shop i Lund. Tredje gången gillt… Ångesten klämmer åt bröstkorgen men är inte värre än att jag kan hantera den. Kroppen försöker dock hitta sätt att få mig att stanna hemma. En trötthet som är fullständigt orimlig attackerar mig plötsligt och jag får leta reda på en koffeintablett och skynda oss iväg. Tjo! Fortsätt läsa Från vila till Svalöv, Ladskrona, Svalöv, Rävatofta, Lund
Så jag sov. Och jag drömde. Jag drömde att Sten kom hem. Så jag kastade på mig kläderna och rusade ner för en kram innan han skulle köra igen. Men han var inte där. Så jag satte mig besviket i fåtöljen och letade mental kraft. Hittade till slut tillräckligt. För att yoga. En halvtimme. En stund utan ångest. Välsignelse. Så jag tog en dusch. Och jag åt lunch framför svt play. Och jag försökte hålla jobbet på avstånd. Så jag drack kaffe. Framför svt play. Och jag tinade köttfärs. Så nu ska jag hämta Ville. Och krama honom. Och Kalle. Fortsätt läsa En dag som bara passerar
Tankarna vill spinna iväg. Dagens uppgift blir att sakta ner dem. Fortsätt läsa En. Stund. I. Taget.
Så jag lade mig i sängen. Med persiennen öppen. Och drack min frukost. Och blundade en stund till min ljudbok. Och ångesten var bara en liten trötthet och livet var ljust. Så jag gick ner för trappan. Och in i kvävande andnöd. Med krampande händer, krampande själ. Och ångesten tog över allt utom en liten trötthet och livet var mörkt. Hur jag tog mig till Svalöv och hjulbyte. Hur jag tog mig hem igen. Hur jag kontaktade alla berörda. Och skrev. Nu sjukskriver jag mig i en vecka. Det minns jag. Men i dimma av ångest. Och i den dimman. … Fortsätt läsa Ibland går det fort
Solpuss - bortom molnen 