Varför har jag sådan ångest? Den klämmer ihop mina lungor. Den tvingar ner mig i mörker där jag inte kan leva fritt. Den vrider mina tarmar, den får mina fingrar att domna. Den sprider sig över huden och blir till rastlös klåda. Jag blundar och försöker tänka mig bort men hittar bara till ställen där jag inte vill vara. De negativa tankarna tar över samtidigt som mina domnade fingrar försöker låta bli att klia sönder eksemet i ansiktet. I stället hittar de håret. Å, vad jag vill dra mig i håret. Vad jag vill klösa och slå. Så ploppar läkarens … Fortsätt läsa Ja, jag är glad att ha en psykiater, men hallå?

Som att ta det där första andetaget frisk luft när du kommer ut från en arbetsdag i syrefattiga lokaler.Som att vakna utsövd efter en lång period av trötthet och meningslöshet.Som att sänka ner värkande muskler i ett varmt, väldoftande bad.Som att upptäcka att du faktisk kan springa några steg utan att få en nära döden-upplevelse.Som att känna mjuka armar runt din hals när du varit ensam för länge. Så känns det.Att få två glada dagar i rad efter en alldeles för lång mörk period. Fortsätt läsa Att få två glada dagar i rad efter en alldeles för lång mörk period

Jovars. Det har väl knappast undgått mina läsare att jag lider av ångest. Ångest och medelsvår depressiv episod till följd av bipolär sjukdom och aningen ökad stress. Till detta kan i dag läggas följande somatiska symptom: diarré (tar Dimor om det inte lugnar sig)eksem i ansiktet acne värk i kroppen – värst i en höft och en handled just i dagklåda – i hårbotten, på hals och nacke, armar och benöverkänslighet för allt som ligger mot huden – kläder, rester av bortklippta lappar, smycken, filtar…huvudvärkrestless legs (dubblar dosen magnesium till natten) Men. Jag sitter upp. Jag gör det jag förväntas … Fortsätt läsa Om kropp och själ påverkar varandra?

”Jag lägger den här. Det är ett riktigt bra ställe. Men. Kommer jag att komma ihåg det?” Lina städar undan handledsortosen. Nu sitter jag här med en handled om paketerat in ångesten så fint. Ja, ångest kan minsann manifestera sig lite hur som helst. Nåväl. Jag är uppe. Jag har duschat. Plockat fram kläder. Druckit frukost. Fipplat in ett örhänge. Nu ska jag ”bara” klä på mig och köra. Ångest – vik hädan! Det här är mitt liv. Fortsätt läsa Stabil? Knappast

Det är fan orimligt att behöva ha sådan här ångest. Kanske går hela jag upp i atomer. Kanske slits jag bara i små, små stycken. Något måste hända. Det här är olidligt. Mina vanliga ångestdämpare finns inte att ta till i dag. Jag kan ju inte bryta mig in i simhallen och kroppen v.ä.g.r.a.r yoga. Tröstäter men det är kontraproduktivt. Återstår att slå mig själv på armar och ben. Klösa huden arg. Eller ta en Sobril. Fortsätt läsa Jag tar väl en j*vla Sobril, då