Har jag bipolär sjukdom eller är jag bipolär?

Ja. 1988-1989: Här har jag mina första skov utan att veta om det. Jag tänker att det hör tonåren till. Mina föräldrar är tämligen frånvarande och mycket händer i mitt liv i övrigt. Det deppiga för mig in i gothen och där trivs jag än i dag. Korta perioder av hypomani gör mig virvlande och kreativ. Jag anar att jag är mer än jag tror och kraften lyfter mina vingar. Tills mörkret dånar in och gömmer mig igen. 1997: Några månader av galenskap ger mig erfarenheter jag inte vill vara utan och ärr som fortfarande kliar. De här månaderna har … Fortsätt läsa Har jag bipolär sjukdom eller är jag bipolär?

Nej

Nej, Jag mår inte så jävla bra i dag, helt enkelt. Det hopar sig på jobbet. På gränsen till för mycket. Måste lämna över uppgifter. Men vilka? Och till vem? Hemma har det varit krig när jag inte var här. Så jag körde hem. Och blev indragen. På sitt håll jobbar Sten. Ledsen och trött. Det som gör att jag inte reder ut det bättre – är mörker och kala trädgrenar. November. Fortsätt läsa Nej

Familjen samlas

Olle blir hemma i kväll och vi kan fira lite. Med betoning på lite… Det blir hämtmat, tända ljus och familjetid. Nu sitter Olle och Ville i soffan med varsin laptop i knät. ”Mamma, ladda ner Minecraft så kan du spela med oss!”. Kalle är hemma igen och tar det lugnt i sitt rum. Winnerbäck sjunger stillsamt vemod och min själ vilar. Samordnaren på psykiatriska mottagningen ringde mig tidigare i dag. Hon försöker få tag i in handläggare på FK för att senarelägga avstämningsmötet. Jag kommer att få träffa min läkare innan mötet. Jag drar ett djupt andetag och pustar … Fortsätt läsa Familjen samlas

Ibland är jag nog för stark för mitt eget bästa…

Om två veckor, den 15/11, går min sjukskrivning ut.Den 14/11 hade jag en läkartid.Den 16/11 skulle vi ha stort rehabmöte. Gott så. Men så trillade en ny tid för rehabmöte in. Den 20/11. Och jag har inte fått svar på mina två mejl till mitt fackliga ombud på om hen kan komma den dagen. Men det löser sig väl, tänker jag. Alltid finns det väl någon som kan hålla min mentala hand. Gott så. Men.I dag kom ännu en i raden av kallelser. Ny läkartid. Den 21/11.Och. Jag faller. Vad kan jag annat göra? Om två veckor, den 15/11, går … Fortsätt läsa Ibland är jag nog för stark för mitt eget bästa…

Nej – du behöver inte tala om för mig att livet inte behöver vara så här omständligt, det vet jag redan

Okej. läst på och försökt ta ställning till frågor inför onsdagens konferens läst igenom styrelsens tankar neurotiskt kollat hotellet (trots att jag vet precis var det ligger och hur jag ska ta mig dit) neurotiskt kollat hur jag tar mig från hotellet till Fotografiska i morgon kväll (även detta har jag full koll på sedan innan) neurotiskt kollat resebeställningen samt sms-biljetterna ett otal gånger (taxin kommer 8.10, tåget går 9.17 (att tåget går 9.17 har jag vetat i flera år OCH jag har själv bett om den avgången men man kan ju aldrig veta…) läst på igen, försökt ta ställning … Fortsätt läsa Nej – du behöver inte tala om för mig att livet inte behöver vara så här omständligt, det vet jag redan

Kallas det onsdagsångest?

I dag har jag en bra dag. Trots det svämmar ångesten över och rastlösheten river och sliter i mig. Läkarbesöket var mycket givande (som omväxling) och när vi kom hem åt vi lunch tillsammans. Efter en tupplur åkte sax och kam fram och Kalle är nu korthårig och grann. I kväll ska han åka med Sten och hämta dator han köpt av sin kompis. Jag ska ha en stilla hemmakväll med de andra. I morgon är det förskola och städning. På fredag jobbigt möte och efterlängtad morrfarr. Inget att ha ångest över. Ändå brinner den het. Den jäveln. Fortsätt läsa Kallas det onsdagsångest?