Jag gjorde det!Jag höll ut hela dagen. Ja visst – jag svamlade och bar mig åt helt enligt linanormen men det är sällan någon som väntar sig annat. Nu kan jag inte varva ner trots huvudvärk och ögon som går i kors. Det är nu jag ska vara klok och ta det lugnt. Och det ska jag. Fyra dagars ledigt från jobbet väntar. Mamman tar dock inte ledigt så det blir en del körande och peppande, lite veckohandlande, en legitimation att fixa, det förbannade blodprovet osv, osv. Men det jag kan stänga av, stängs av. Tjo! Fortsätt läsa Det är bäst att jag skriver innan vågen för mig till land

Japp. I dag blir det mask på. Vi ska ha en heldag med några av våra ombud och jag. SKA. Klara av det. Mina kollegor kommer att hålla i det mesta så jag måste inte göra mer än jag mäktar med. Men ändå. Bara att klä på mig känns som överkurs… Fortsätt läsa På med masken, fort som fan!

I dag beundrar jag min egen förmåga att resa mig. I går var jag på väg ner. Långt ner i snabb hastighet. Men jag reste mig i morse. Efter skön nattsömn och extra vila på förmiddagen fick jag till ett yogapass, en dusch, lunch och kom mig iväg, tillsammans med Kalle, till Svalöv. Möte på expeditionen för mig, två timmar (mer än inget) skola för Kalle. Mötet gick bra även om jag knappast var på topp. Förstående kollegor är guld. Eftersom jag har bipolär sjukdom och ofta har snabba variationer i måendet måste jag nu hålla full koll på mig … Fortsätt läsa I kväll får en vetekudde bli min klapp på axeln

Det sitter ett gummiband runt min midja. Det låter mig gå framåt i sirapen jag klafsar i. Framåt men med större motstånd ju längre jag tar mig. Och det får inte ta stopp. Det får inte finnas någon vila. Jag vill mörkret. Jag vill inte vara vaken. Mina ben darrar av ansträngningen. Min armar är tunga. Huden vill brista. Jag vill mörkret. Jag vill inte vara vaken. Så för en sekund släpper jag taget. Låter mig falla, dras bakåt. Hittar Stens famn och väter den med heta tårar. Då kommer pressen. Taket trycks nedåt, golvet höjs, väggarna söker min svaghet. … Fortsätt läsa Jag vill mörkret. Jag vill inte vara vaken.

I dag är den tyst och smygande. I vattnet försvann den men kom tillbaka redan i omklädningsrummet. Den höll sig tillräckligt stilla under eftermiddagens lilla kalas hos svärmor men nu kommer den farande efter mig som för att hämnas. Fortsätt läsa Ångest del 76 928

Nu knattrar regnet mot uterumstaket. Här är varmt och mysfaktorn är väl godkänd med tända ljus och blommor att vila blicken på. Jag har knarkat kärleksprogram, ätit storfrukost, druckit en cappuccino. Ett kilo kycklingfiléer tinar långsamt i slökokaren. Kalle är hemma men jag väljer att koppla bort jobbiga tankar kring det. Räkningarna kallar ilsket från köket men jag hör dem knappt över sorlet från tabletter som vill sorteras i dosetter. De får snällt vänta tills jag orkar sitta upprätt. Mina muskler klagar efter gårdagens morgonyoga. De borde få lite uppmärksamhet men mest troligt får de nöja sig med vila. För … Fortsätt läsa Den här dagen behöver jag