Kanske kommer jag att lyfta vinglaset till munnen. Kanske inte. Kanske kommer jag att hämta efterrätt. Kanske inte. Kanske kommer jag att hinna fram till badrummet innan jag kissar på mig. Kanske inte. Kanske kommer jag att sitta här och stirra. Hela kvällen. Det tar på en Linas krafter att börja nygammalt jobb. Fortsätt läsa Här sitter jag och stirrar

Sobril för att sova drömlöst. Fungerade till första väckningen klockan sju. Efter det fick jag somna om och sova en halvtimme. Då kom drömmarna. Drömmar som jag verkligen inte behöver ha med mig in i fredagen. Den här morgonen har varit gräslig. Jag ömsom gråter, ömsom peppar mig själv och torkar tårarna. Klumpen i halsen är skållhet. Tårarna som hela tiden bränner vill inget hellre än att rinna fritt. Men jag måste göra det här. Jag har inget realistiskt val. Jag vill framåt. Inte falla fritt. Jag vill fungera. Lite mer. Lite bättre. En. Dag. I. Taget. Så på med … Fortsätt läsa Det går bra att fylla kommentarsfälten med pepp nu

Det här bådar inte gott inför morgondagen. Men. Det är inte i morgon än så jag ger inte upp hoppet om en bra nystart i förskolan. Ja. I morgon ska jag jobba tre timmar i förskolan. Delade känslor. Mest oro. Först en helt normal oro inför det nygamla. Nu en oro över tröttheten jag släpat på den här veckan. I går höll jag ju bara ihop två och en halv timme och jag är ännu tröttare i dag. Visst. Jag har min mask att ta på. Men den döljer inte den här sortens håglöshet och jag vill så gärna känna … Fortsätt läsa Hålögdtrött

Som jag önskar att det inte vore så. Det är så tärande och ensamt. Det enda ställe som lockar mig i dag är sängen. Som om jag inte tyckte om mitt jobb. Som om jag inte kunde njuta av min familj. Men det gör jag. Det känns bara inte så just i dag. Mungiporna går neråt. Jag är svart under ögonen som om jag inte sovit på flera nätter. Underläppen vill gärna gå i darr och i fingertopparna surrar ångesten. Fan. Fortsätt läsa Och plötsligt lever jag för lördagen

I dag började det som magont. Snart satt det onda i ryggen och sidan. Jag låtsades att det var enbart fysisk smärta och svalde ett par paracetamol. Nu värker händerna och illamåendet vill sluka mig, hindra mig från att känna goda smaker och glädje. Underläppen darrar, mitt inre skälver, ryser, fryser, saknar, längtar frid. Mina tankar irrar förvirrade i samma loopar. Oroliga, ensamma, suddiga och stundtals smärtsamt blixtklara. På onsdag. Ska jag gå upp i arbetstid. Från tio små timmar i veckan till femton stora. Min ångest är smärtsamt verklig. Fortsätt läsa Den har lurat under ytan hela semestern

Jag har dränkt stora delar av min ångest i en simbassäng. Nu andas jag lättare, tunnelseendet är borta och tankarna radar upp sig lite prydligare än innan. Fy fan, vad jag är bra! Fortsätt läsa Jag har gjort det igen

Så fullt med tankar efter jobb/rehabmötet i dag att skallen snart ger upp. Jag vill dricka whisky och lyssna på hög musik. Glömma och låta det undermedvetna jobba på. Men det hinns inte. I morgon ska jag lämna någon sorts besked. Så jag tar en kopp te och låter snurrandet fortgå. Fortsätt läsa Och ingen annan kan fatta beslutet åt mig