Ångesten smällde till när insikten om nästa veckas möte blev tydlig

Sedan den 18 november har jag vetat att den 30 maj ska min framtid skrivas om. Det är möte med FK, arbetsgivaren och läkaren med målet att jag ska vara friskskriven så snart som möjligt. Den senaste veckan har tankarna kring detta upptagit en hel del tid men det var först i dag som ångesten tog stryptag. Nu vill jag bara lägga mig i ett svalt hörn och vänta. Vänta på ork, kraft och mod. Men mitt livsuppdrag som mamma vinner över det mörka och än sitter jag upp. Jag vet inte hur mycket jag egentligen kan förbereda inför träffen … Fortsätt läsa Ångesten smällde till när insikten om nästa veckas möte blev tydlig

Tillfälligt bakslag?

När jag simmade mina längder i en stimmig bassäng i dag tänkte jag på hur välsignat det är att jag är i grunden lycklig. Den innersta känslan i mig är en tryggt inbäddad, stillsam lycka. Hur hade jag mått utan den? I morse vaknade jag låg och ledsen, gick och lade mig efter frukosten, vaknade låg och ledsen igen. Sedan körde jag till vårdcentralen och fick träffa en ambitiös AT-läkare som gjorde sitt bästa för att hjälpa mig med migräneländet. Eftersom jag äter litium är värkmedicinering lite klurigt och det jag till slut fick utskrivet innebär en ökad risk för … Fortsätt läsa Tillfälligt bakslag?

Nu släpper jag taget för några timmar

Det har varit fint ett tag nu. Några riktigt bra dagar, balans, lite ork. Men nu var det visst dags att dyka. Fritt fall genom mörkt vatten. Väntat men inte desto mindre ledsamt. I eftermiddag är det möte kring Kalles skolgång. Just nu känns det inte som om jag kommer att fixa det. Väljer det mörka vattnet. Gömmer mig under täcket. Stänger dörren till verkligheten. Fortsätt läsa Nu släpper jag taget för några timmar

Kanske en förkylning, kanske helt enkelt överstimulerad?

Vilken morgon vi hade! Så mysigt så vi log nöjt mot varandra en lång stund där vi låg och smaskade på vår yoghurt med frön, äpplen och kanel. Efter filmen hann jag vara vaken någon timme innan bedövningen jag anade redan i går satte in med full kraft. Ryggläge och ljudbok. Snarkningar och förvirrade drömmar. I närmare två timmar blev jag kvar på soffan innan jag tog mig upp. Så var den lördagen snart förbi… En stor cappuccino i uterummet och sedan dags att hämta Olle i Halmstad by. Nu har vi handlat inför valborgsfirande i trädgård och friggebod med … Fortsätt läsa Kanske en förkylning, kanske helt enkelt överstimulerad?

Hej

Rävatofta-Lomma och klippning hos älskad frisör. Lomma-Lund och inköp av persienn, byte av tunika och så hittade jag en sommarklänning. Hoppsan. Cappuccino i bilen. Lund-Eslöv och överfylld parkering. Nu ska jag bada sönder min fina frisyr men den är i alla fall avbildad. Tjo! Fortsätt läsa Hej

Som vore livet bipolärt

För första gången på tre evigheter klarade jag av att veckohandla utan ångest. Helt otroligt. Skulle just köra hem med Ville och all mat, kände mig rusigt glad. Påpekade detta för Ville och vi var glada tillsammans. En stund. En pyttekort stund. För minsann om inte storebror skickade mess som fick luften att gå ur lyckobubblan. Fan, jävlar. Tajmingen kunde inte varit sämre. Jag ”löste” detta genom att skrika och svära åt honom en stund när vi kom hem. På så sätt höll jag allt det ledsna på avstånd och kommer att hitta tillbaka till glädjen fortare. Men det kostar … Fortsätt läsa Som vore livet bipolärt