Efter ännu en mycket givande arbetsdag landar jag i en ångestpöl i bilen. Så jädra less på det! Extra gött då att höra två bröder skratta i samförstånd vid en spelkonsoll när jag öppnar ytterdörren. Storebror har hämtat lillebror vid skolbussen och nu spelar de tillsammans. Jag tänder ljus och försöker mota ångest och onödig oro. Kvällen är min, inte ångestens! Fortsätt läsa Kvällen är min
Orden viskar och vill ut. Hittar inte fram. Fastnar i halsens ångest, i armarnas tyngd. Jag vet att de finns där, jag känner dem virvla. Men i dag. Är jag tyst. Fortsätt läsa …
Men ångesten är överjävlig. Måste köra Ville till kyrkan och sedan handla. Tanken på att vara i en upplyst lokal med andra människor… Nej, det vill jag inte. Fuck bipolar disorder! Fortsätt läsa I dag är jag vaken
Jo vars, rätt fräsch är jag nog. Fortsätt läsa Hur jag mår idag ?
Mycket nerver men nu sitter jag på tåget norrut efter en sällsynt trevlig taxiresa. Heja mig. Som fan. Fortsätt läsa På väg
Barndomens hjälte, han som gav Kalle hans namn, så klok, så liten, så rädd och modig. I dag är Skorpan min förebild. I augusti, när jag fick inbjudan till den här utbildningen tänkte jag ”Å, vad spännande! Precis vad jag behöver. Äntligen en ordförandeutbildning som kan passa mig.” Jag tänkte ”Det blir härligt att komma i väg, en natt i Stockholm, tre dagar på Värmdö. Bara jag, inga andra krav än att göra så gott jag kan.” Nu panikar hela mitt jag. Magen har lagt av helt, jag kaskadkräks med rumpan (too much information?), fjärilarna har förvandlats till Katla. Det … Fortsätt läsa För jag vill inte vara en liten lort
Liiite, lite taggad börjar jag känna mig. Kanske blir det inte bara jobbigt? Fortsätt läsa Det går framåt
Lyckades sova bort halva dagen. Väckning nio, sedan jobb någon timme. Efter det kröp jag ner under täcket för lite ljudboksmys, tvärslocknade och sov hårt till efter tolv. Fortfarande lätt yr i pottan av chocken att vakna (jag hade ju äntligen gått i ide) har jag nu ätit gröt och inväntar mod att resa mig. Dusch och styrelsemöte väntar. Tjo! Fortsätt läsa Tisdag
Deppiga dagar kan solsken kännas som ett hån. Idag har jag haft persiennen nerdragen och låtsats som om det regnat. Sovrummet blev städat före frukost (som intogs vid ettiden) och familjens far ska firas med kyckling, bakpotatis, blåbärspaj och kolasnittar. Men först ska alla tupplurare vakna. En alldeles lagom lat söndag. Fortsätt läsa Äntligen gick solen ner
…men just nu är det sköna tårar. Sådana som triggas av vackra saker, fina stunder. I dag är vila. I morgon väntar tidig uppstigning, Ford igen, heldag med ombud i Malmö. I dag är vila. Och fixa med sådant som blir bortglömt, nedprioriterat, undanskuffat. Fotpyssel, medicindelning, hårfärgsbeställning… Och små, snälla tårar. Fortsätt läsa Med vila kommer tårar
Solpuss - bortom molnen 