Det har gått sex år nu. Sex år sedan jag fick min diagnos bipolär sjukdom typ 2. I sex år har jag vetat det jag ända sedan tonåren misstänkt. I sex år har jag medicinerat med litium (och senare även andra stämningsstabiliserande mediciner). I sex år har jag varit en liten smula mer som andra. Topparna är kapade, dalarna är ifyllda. Den farliga manin har inte fått fäste sedan den maniska period jag levde i 1997. Hypomanin knackar på ibland, men motas av beordrad vila och lugn. När jag känner motorn snurra igång, slutar jag dricka kaffe och går till … Fortsätt läsa Sex år är ganska lång tid, ändå