Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Tisdag

bortommolnen

I dag missar jag en spännande dag med välbehövlig pepp i jobbet. Jag missar den för att jag inte tar mig över, genom, förbi ångesten. Jag fixar inte att åka till Malmö, helt enkelt. Men så enkelt är det inte. För på fredag ska jag hålla i ombudsmöte. I Malmö. Och den ångest som nu kretsar kring det är inget annat än vidrig. Dessutom spiller ångesten över till annat. Nyss hade jag nästan ren panik över att inte hitta den extra bilnyckeln. Men. Jag tog mig till jobbet. Jag deltog i ett möte. Jag fixade lite annat. Nu är jag … Fortsätt läsa Tisdag

Lämna en kommentar

Vardagen rullar på

bortommolnen

Ville tar mopedkörkort så jag kör Landskrona tur och retur lite då och då. I morgon när han har uppkörning klockan sju fixar Sten det så jag får sova. För sova är minsann det enda min kropp är intresserad av. Det blev vintertid och mörkt trots soliga dagar. Och jag sover. Långa tupplurer på förmiddagarna, korta på eftermiddagarna och åtta timmar på nätterna. På torsdag åker vi till Linköping, Olle, Ville och jag, så jag håller tummen för att det inte ska trilla in akuta jobbärenden i morgon. Planen är att jobba på tåget (de få timmar jag inte kan … Fortsätt läsa Vardagen rullar på

Lämna en kommentar

Ja, jag har landat

bortommolnen

Tretton timmars sömn gjorde susen. Helt bedövad till kropp och sinne släpade jag mig till slut ner för trappan. Missade dock att äta frukost utan började jobba direkt. När jag ett par timmar senare fick ett sms från Sten såg jag att det jag skickat till honom i förmiddags (halvt i sömnen) fattades i historiken. Suck, bara att börja leta. Och jodå, det fanns. Jag hade skickat det till en medlem som ringt mig på morgonen. Skickat från mitt privata nummer (jag har dubbla SIM-kort i telefonen). Jädra tur att det inte var alltför privat. Jag bara bad medlemmen hämta … Fortsätt läsa Ja, jag har landat

Lämna en kommentar

Jag vill virvla min kropp i takt med tankarna

bortommolnen

Till mig själv för att jag inte ska glömma hur det kan vara. Till dig för att du ska förstå mig och kanske dig själv lite bättre. Efter ett dygn utan mediciner, två nätter med alltför lite sömn, en myllrande gårdag, är jag hemma och borde krascha i soffan. Vila, dricka rooibos, tända ljus, lyssna på musik. Ta hand om mig. Men. Jag. Kommer. Inte. Ner. I. Varv. Fingrarna smattrar mot tangenterna, datorn guppar i takt med benen, käkarna maler tuggummit till en hård knöl. Tankarna flyger och far, vilda och fria. Jag VILL INTE sitta här. Jag vill virvla … Fortsätt läsa Jag vill virvla min kropp i takt med tankarna

Lämna en kommentar

Den obligatoriska selfien i hiss

bortommolnen

Men nu kämpar jag ett inre krig. Jag har glömt mina mediciner hemma. En hel kvällsdos och snart en morgondos fattas i systemet. Lägg två nätter med sammanlagt 7 timmars sömn på det och vad blir resultatet? Jag klarar säkert av dagen och den väntas innehålla mycket intressanta och viktiga diskussioner som jag inte vill missa. Det kan vara ensamt att vara ordförande och idag är en dag i kollegors sällskap. Jag är taggad redan nu klockan sju och har mycket jag vill höra, mycket att få sagt. Men. Hur mår jag resten av veckan? Hur mycket stryk ger jag … Fortsätt läsa Den obligatoriska selfien i hiss