Icke att jag får mina fötter att röra sig på rätt sätt. Jag ger zumban en chans till nästa måndag, sedan vete 17 om det är värt onda knän längre om jag inte får till det bättre än så här. Svettig blev jag i alla fall, så någon nytta har det väl gjort… Nu ska jag sobrilsova så att jag klarar av morgondagen. Många människor att förhålla sig till på samma ställe brukar suga musten ur mig. Natt. Fortsätt läsa Zumbaanalfabet
Så trött. Ett besök hos psykiatrisköterskan kan vara nog så jobbigt. Nu borde jag lägga mig på soffan, men har fixat kaffe efter att ha packat igen. I morgon ska jag på konferens med Lärarföbundet. Paralleller med Kommunal undanbedes. Fortsätt läsa Dubbelseende igen
I kväll är det jobbigt att vara jag. Men det lindras en smula av enkelt tusch-fylleri och Cohen. Fortsätt läsa Bästa ångestdämparen
Visst förstod jag att det skulle ta på krafterna att börja jobba, även om det är med små, små steg. Men att jag skulle vara helt, totalt slut redan idag, hade jag inte riktigt räknat med. Klockan är snart tolv och jag har inte tagit mig ur sängen än. Det enda som får mig att överväga att gå upp är en allt värre kurrande mage. Vissa dagar kunde man helt enkelt hoppa över… Fortsätt läsa Värre än väntat
Hur, å hur, ska vi kunna njuta av helgen? En elvaåring som inte alls är skolsugen. Skolan han går på har haft stor omsättning på lärare och trots att han har kvar sin mentor/klasslärare är han ledsen över att andra försvinner så snart han lärt känna dem. En fjortonåring som tycker att skolan är helt okej och ser fram emot att träffa kompisarna, men inte mår jättebra i övrigt. En sextonåring som tycker att skolan är ganska okej, men som helst sitter på sitt rum. Eller vaknar med huvudvärk/migrän och stannar hemma pga det. En sextonåring med autism och stora … Fortsätt läsa Tre dagar till, vad gör vi av dem?
För det mesta lyckas jag fylla mina dagar tillräckligt för att hålla den stången. Men när kvällslugnet lägger sig vaknar monsterångesten. Tänk söndagsångest (efter två lediga dagar) – en ljum havsbris. Tänk semesterångest (efter fyra-fem lediga veckor) – en småblåsig höstdag. Tänk börjajobbaigenångest (efter ÅTTA MÅNADERs sjukskrivning) – full jävla snöstorm med strömavbrott, åska och rädda barn. Den här veckan kommer jag nog att knapra mer Sobril än jag normalt gör på ett par månader… Fortsätt läsa Och med kvällen kommer ångesten
Färg i håret. Vill ju inte skrämma herr Lundell med grå utväxt nu när jag minsann ska sitta på första raden. Ni som läst om gårdagens konsert förstår att jag är en smula nervös inför att sitta just på första rade. Ni som inte läst kan strunta i det. 😉 Just nu förbannar jag min jävla sjukdom. Den kommer i vägen. Den förmörkar min blick, mitt sinne. Den stressar mig och skapar oro. Jag har längtat så länge efter morgondagen. Äntligen, äntligen, äntligen ska jag få se Lundell tillsammans med min Nina och Catrin. Vi ska bo på hotell tillsammans … Fortsätt läsa Rent förbannat
Tonåring med autism + bipolär mamma = många, många tårar. Fortsätt läsa Ingen sade att uppfostran skulle vara lätt
I dag är jag lite ledsen. Och det är så skönt. När känslor, humör, mående har pendlat ett tag är det så skönt att landa i ”lite ledsen”. Jag har inga måsten, ingen stress i dag. Jag kan bara vila och pyssla med det jag känner för och orkar. Julstressen infinner sig inte. Snart har alla paket med julklappar hämtats. Pappa kommer till julafton och vi äter det vi känner för. Mamma och H kommer på juldagen och de har med sig det hon tycker är viktigt på ett julbord, så jag kan släppa all eventuell matstress. Det enda som … Fortsätt läsa Skönt att vara ledsen
Har fått pengar från afa. Inte ens det fick mig att le med ögonen.Mina fina småkillar har kommit hem. Inte ens det fick mig att le med ögonen. Nu drar jag till soffan. Fortsätt läsa Konstiga ryckningar i mungipan, möjligen
Solpuss - bortom molnen 