Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Tårarnas dag

bortommolnen

De vill inte sluta rinna. Så jag har bestämt mig för att låta dem rinna tills de tar slut för den här gången. Det innebär att jag inte kan gå på kvällens fest. Jag skulle kunna skrapa ihop mig och sätta på en mask, men den masken skulle bli så tjock att risken finns att det slår över åt andra hållet. En Lina som hamnar i hypomani som skydd mot sorgen. Det är ingen vacker syn och framför allt är det ett farligt tillstånd för mig. Så det gör jag inte. Jag skulle också kunna torka tårarna, ta en dusch … Fortsätt läsa Tårarnas dag

Lämna en kommentar

För att jag vill och faktiskt kan

bortommolnen

Ögonen går i kors, trots en timmes sömn efter frukosten, träningspass, dusch och lite lunch. Tröttheten är troligen en reaktion på att jag om en timme ska köra till jobbet för ett kort besök och ett medarbetarsamtal med chefen. I stället för att ta till mig att jag ska åka, så döljer jag informationen med trötthet. På fredag är jag bjuden på fest med kollegorna. Naturligtvis har jag glatt tackat ja. Men även det vägrar jag ta till mig. Så fort jag snuddar vid en tanke som ”vad ska jag ta på mig?” eller ”vilka kommer?” eller ”hur mycket ska … Fortsätt läsa För att jag vill och faktiskt kan

Lämna en kommentar

Får knappt fingrarna till tangenterna. Matt.

bortommolnen

Oj, den här dagen. Jag lyckades handla, sedan var det fritt fall. Inte så mycket i måendet som i ork. All ork bara rann av mig där jag satt med frukosten i knät. Efter Bron var slut så nästan kräp jag fram till soffan och där blev jag liggande till efter två. Nu har jag hämtat småkillarna vid bussen och gjort mig en stor cappuccino. Kanske kan jag hålla mig vaken till kvällen. Kanske inte. Har beslutat att inte träna i dag heller, trots att jag gjorde extra uppehåll i går. När kroppen bara gråter, gäller det att lyssna. Fortsätt läsa Får knappt fingrarna till tangenterna. Matt.

Lämna en kommentar

Svårt att vila

bortommolnen

Nackdelen med att göra inget är den jävla ångesten som prompt måste ta plats. Så fort jag inte är fullt sysselsatt så kommer tvivlen på min egen förmåga. Känslan av att inte duga någonting till. Så hör jag terapeutens ord ”Du är fortfarande samma duktiga flicka som innan. Du har fortfarande din kompetens kvar. Den är bara dold av stress.” Och jag vill så gärna tro på henne. Vill så gärna vila i att göra ingenting utan att döma mig själv. Jag behöver vila. Utan vila, ingen Lina. Jag gör ett nytt försök. Fortsätt läsa Svårt att vila

Lämna en kommentar

Ja, helgen är fin, men det är inte jag

bortommolnen

Trots en stund på soffan är jag så in i själen trött. Så trött att tårarna vill rinna fritt. Så trött att allt som kommer ur min mun är fräsningar. Allt låter argt, surt, irriterat, ledset, trött, trött, trött. Så trött att killarna offrar spökrundan för att de ser hur jag mår. Älskade ungar, ni är så bäst. Så trött att jag önskar alla omkring mig all världens väg bort om de inte vill kramas, trösta, göra mig snäll igen. Med vitnande knogar och gnisslande tänder tvingar jag mig att laga mat, att sitta upp, att vara vaken. Fortsätt läsa Ja, helgen är fin, men det är inte jag

Lämna en kommentar

Det räcker nu

bortommolnen

Som jag längtar efter att skriva ett glatt inlägg där jag kan berätta att jag mår bra, killarna har det fint och livet leker. Men icke. Den här söndagen blev ännu en dag i moll och tårar. Jag är jättekänslig och pallar inget. Så fort någon ser surt på mig (och det händer ju) eller missar att göra något jag bett om kommer tårarna. Tårarna och ångesten. Som en jävla ångvält kör den rakt över mig och lämnar mig i en pöl på golvet. Det räcker nu. På tisdag ska jag köra till Västervik med barnen. I morgon ska jag … Fortsätt läsa Det räcker nu