Velig

Sitter i bilen på psykiatriparkeringen. Vet inte vart jag ska köra nu. Orkar egentligen inte hälsa på på jobbet, men eftersom jag ändå ska vara i Kågeröd (där förskolan finns) klockan ett så passar det ju bra att titta in en stund. Men vill jag verkligen utsätta mig för den stressen när jag mår så här? Nej. Men det passar ju så bra… Suck. Sitter kvar en stund till. Fortsätt läsa Velig

I morgon ska jag krama en god vän

Äntligen ska vi träffas igen. Och för att vi verkligen ska få till en träff trots att hon har flera innekatter och ont om tid, så har vi bestämt att träffas på sjukhuset i Lund när hennes man ska dit i morgon. Vi tar med eget fika och hittar någon mysig soffa i något hörn. Där ska vi prata, prata, prata. Men innan jag tar mig till sjukhusets parkeringsgarage och letar reda på rätt ställe på området ska jag köra till djuraffären och köpa syrsor till Tarantino. Barnen kommer att få gå hem själva från bussen och Ville blir ensam … Fortsätt läsa I morgon ska jag krama en god vän

Vill vakna i morgon och vara frisk

Som om jag glömt något viktigt.Som om jag gjort något dumt.Som om någon snart ska komma på hur misslyckad jag är. Jag gör så gott jag kan för att fly den. Känslan av oro, paranoia. Jag svettas på min cykel. Jag gör mina mindfulnessövningar. Jag färglägger ännu en blomma, ännu en mandala, ännu en svart bakgrund. Jag kramar min familj. Om och om igen. Men jag kommer inte undan mer än korta sekunder i taget. Som om jag glömt något viktigt.Som om jag gjort något dumt.Som om någon snart ska komma på hur misslyckad jag är. Fortsätt läsa Vill vakna i morgon och vara frisk

Snälla, låt mig orka ta mig ur mörkret

Här sitter jag och ska snart till att äta sen frukost. Har precis kört Kalle till skolan. Att han börjar 10.10 på måndagar är inget annat än en välsignelse. För oss båda. Det är två veckor kvar av min sjukskrivning. Vad som händer sedan har jag ingen aning om och jag orkar heller inte tänka på det. I stället tänker jag att jag skulle vilja gå Kopparhattsrundan på Söderåsen. Utan kamerans krav på förevigande. Jag har redan alldeles fantastiska höstbilder från en promenad för ett par par sedan. Bara jag, en vattenflaska, astmamedicin, mobilen (ja, någon bild kan man väl … Fortsätt läsa Snälla, låt mig orka ta mig ur mörkret

Darling Downton Abbey

Efter en lång, tuff natt med mardrömmar, svett och huvudvärk, vaknade jag i moll. Låg och ledsen. Ångestfylld och ensam mitt i familjens värme. Men en lång frukost framför Downton Abbey har fått mig över ytan. Nu ska jag klippa håret på Kalle och Ville. Sedan behöver jag träna, men det känns omöjligt. Ett steg i taget. Torkar tårar, snyter näsa. Skickar värme och kärlek in i strängarna av moll. Reser mig. Söndag. Fortsätt läsa Darling Downton Abbey

Hur du kan bli av med ångesten på mitt nya sätt

Om du har pestig ångest så har jag ett tips på hur du kan skaka den av dig. Den förvandlas visserligen till sorg, tårar och mörker, men den lugnar ner sig. få migrän glöm dina kvällsmediciner ta en Sobril för att somna ifrån den gräsliga huvudvärken ligg vaken tills du kommer på att kvällstabletterna ligger kvar i köket ta dem sov några timmar vakna med lika stark migrän som du somnade med längta efter att få kräkas alternativt hamna i tillfällig koma ät frukost gråt, gråt, gråt så – nu börjar ångesten kännas mindre, va? kör på utvecklingssamtal och hoppas … Fortsätt läsa Hur du kan bli av med ångesten på mitt nya sätt

Jag är på riktigt ledsen över att Christer och Morgan flyttar till P4…

…men det här inlägget handlar om ångesthelvetet igen. Den här dagen har varit ännu en berg- och dalbana. När familjen minus Kalle kommit iväg i morse tog jag med mig min frukost upp till sängen. Sedan lät jag mig somna med TV:n påslagen. Vaknade lagom till repris av Uppdrag gransknings program om Filip. Om det säger jag: Jävla sjukdom!! Jävla psykiatrin i Malmö!!! Lyckades få till ett träningspass och under den knappa timmen var jag helt ångestbefriad, svettig och nästan glad. Efter det har det varit en enda lång nedförsbacke. Ångesten över saker jag behöver ta tag i och få … Fortsätt läsa Jag är på riktigt ledsen över att Christer och Morgan flyttar till P4…

Jag och mina berg

Vissa saker blir verkligen berg. På min lilla lista står: vinterdäck (helst innan jag kör till Västervik på höstlovet, har däcken på hotell, måste boka tid) Trygg Hansa (har 500kr att handla för efter stölden i somras) Canal Digital (ska säga upp abonnemanget och hemsidan påstår att varken jag eller Sten har något, så jag måste ringa) Det ser ju inte mycket ut, och även om jag ogillar att ringa andra än Sten och barnen även när jag mår bra, så hade detta kunnat fixas på nolltid, men nu… Nu blir det så satans jobbigt. Bara att göra den lilla … Fortsätt läsa Jag och mina berg

Sedan brakade helvetet lös

Skammen över hur jag bar mig åt. Den äter mig inifrån. Ångesten i stunden så stark att jag slog mig själv på armarna, slet i håret. Andnöd, skrik, onödiga ord. Jag skäms så, mitt älskade barn. Jag hoppas min ursäkt och kram i hallen betydde något även om den inte väger upp allt det andra. Roten till detta stannar mellan oss. Jag vet att autismen står i vägen. Men just i dag var jag för skör för att göra rätt. I dag gjorde jag fel. Förlåt. Fortsätt läsa Sedan brakade helvetet lös