Kärt besök av fin vän i eftermiddags triggade ensamhetskänslor i mig. Jag har varit hemma i nästan fem månader nu och hon är tillsammans med en annan vacker kvinna den enda som besökt mig. Ingen från jobbet har varit här. Ingen liten kryapådigblomma, inget kort med käck hälsning på. Det är lätt att bli ensam när man är sjukskriven. Fortsätt läsa Kram, vännen
Ångesten tog paus ända tills jag var i kassan på Ica. Även kvällen bjöd på lite lugn med hjälp av fylleriet. Nu kryper det under skinnet igen och jag hoppas på att somna fort. I morgon väntar kaffe med vän, lite städning och kyckling med bak-och sötpotatis. Helgen är fylld av simning, crawl-läger, öppet hus, föräldramöte, gudstjänst… Inte konstigt att jag har ångest. …Courage to change the things I can.And the wisdom to know the difference. Fortsätt läsa God grant me the serenity to accept the things I cannot change…
Min ångestjävel har en helvetisk lillasyster. Hon heter Oro och är gräsligt svår att skaka av sig. Nu har hon klampat in genom huden och där skrapar hon med sina klor. Jag vill så gärna skrapa tillbaka, men biter i stället hårt ihop käkarna. Hur viktigt det än är att vara sig själv inför barnen, så om de kan slippa se en del av allt jobbigt så måste det vara bättre. I torsdags byggde jag upp mig själv inför ett besök på förskolan. På fredagen var barnen hemma och jag stannade hos dem. Tänkte att jag kunde köra iväg på … Fortsätt läsa Nej, det är inte synd om mig, det är inte så jag menar. Jag vill bara att du inte ska känna dig ensam med din Oro.
Åkern runt huset är nygödslad. Inget konstgödsel här inte och Olle vill flytta till staden. Luften är underbart krispig samtidigt som den är ljuvt ljum. Träden skiftar i färg och jag vill nog inte blunda längre. Jag får alltid rejäl ångest när grenarna blir kala, men i år har jag ju tydligen ångest i alla väder och sammanhang så det kan ju kvitta. I morgon bitti ska jag lämna litiumprover och njurprover. Det ska göras så nära inpå tolv timmar efter medicinintag som möjligt så jag kan passa på att ge barnen skjuts till skolorna. Planerar inget annat för morgondagen, … Fortsätt läsa Snart kan inte ens jag blunda för hösten
Min familj har hostat och kraxat i närmare två veckor nu. Själv trodde jag att jag kommit undan med en släng feber förra helgen. Men i natt ramlade det halsonda in tillsammans med ändlösa nysningar. Jag tror att mitt immunförsvar jobbat med det här länge men gav upp i går när jag krampade i ångest. Så i dag sitter jag vid köksbordet med den här kvinnan. Nu ska jag slita mig för en kopp te och om en timme kommer två älsklingar hem. Fortsätt läsa Min kollega för dagen
Lyssnar på Verkligheten i p3 och låter pennan styra mina irrande tankar. Morgondagens planerade besök i förskolan får vänta. Jag måste må bättre innan jag träffar kollegor, barn och föräldrar. Försöker att inte bli ledsen över att jag inte klarar av det än. En. Dag. I. Taget. Fortsätt läsa I stället för Sobril
Så skör. Har hängt kvar på den friskare sidan med nöd hela dagen.Så bråkade barnen.Och jag föll. Svart, svart mörker.Kippande efter luft.Tårar och snor.Fosterställning och en önskan.Bort.Bara bort. Fortsätt läsa Borde ta en Sobril
Det är 30 grader fuktig värme. Det var jag beredd på. Det jag inte var beredd på var hur det skulle påverka mig. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Strupen snörs ihop. Trycket över bröstet gör att jag andas alldeles för grunt och högt upp. Då blir det snart hyperventilerande. Lutar mig bakåt. Tänker på all fantastisk kärlek i mitt liv. Andas. Andas. Fortsätt läsa Andnöd
Efter en alldeles för tuff förmiddag är det riktigt gott att bläddra igenom gamla foton med småkillarna. Simningen var skön och efteråt tog vi en tur på marknaden. Så långt, allt väl. Men sedan gick det snabbt utför med fru Magnusson. Av någon anledning fick jag för mig att jag skulle klara av att handla i en annan affär än den vanliga. Ville var med mig och jag hade ingen lång lista. Men fy för.Ångesten växte för varje gång vi gick i. Den var hemsk vid kassorna och när jag kom hem (efter att ha lämnat Ville och maten hemma … Fortsätt läsa Fin stund efter ångestattack
Med p3 som sällskap avslutar jag mitt morgonpass på balansbrädan. Yttre balans kanske ger en smula inre balans? Snart ska jag köra till Lund och hämta en mamma vid tåget. Tjo! Fortsätt läsa Morgonpasset
Solpuss - bortom molnen 