Crazy Thursday
Okej. Då kör vi. Rävetofta – Röstånga – Teckomatorp – Röstånga – Rävetofta – Lund – Lund – Rävetofta Tjo! Fortsätt läsa Crazy Thursday
Etikett: bipolär
Jag vill inte ha den här jävla sjukdomen!
Ångesten inför den galna morgondagen gör att jag inte får ner ordentligt med luft i lungorna. Jag gör allt jag kan för att inte hyperventilera, men jag har inte lyckats med ett enda djupt andetag på flera timmar. Det kliar i hela kroppen och alla tankar mörknar. Det här skriver jag inte för att beklaga mig. Jag skriver för att det är min verklighet. En verklighet där en ångestdämpande Sobril och en extra Seroquel blandas i kvällens medicincocktail.En verklighet där kärleken och omtanken inte räcker för att lugna mig. Fan. Jag vill inte ha den här jävla sjukdomen! Fortsätt läsa Jag vill inte ha den här jävla sjukdomen!
Höstmys med sommarutsikt
Även vår trädgård bjuder på somrig skönhet. Den svaga doften av min body lotion blandas med den av earl grey och vaniljljus. De mättat gröna träden svajar i vinden och ibland tittar solen fram som för att påminna om att det är sommar trots allt. Efter en finfin stund med god vän i förmiddags slocknade jag snabbt på uterumssoffan när vi kommit hem. Det är inte mycket jag klarar innan jag blir utmattad. Eftersom jag är sjukskriven är det lättare att ta sig tid för vila. Bara att acceptera. Det blir mycket skärmtid för barnen den här sommaren, men … Fortsätt läsa Höstmys med sommarutsikt
Låg men välsignat älskad
Hur jag skulle mått utan all kärlek som omger mig, vete sjutton. Men när jag kan må så här dåligt mitt i all värme, kan jag bara gissa hur illa det skulle varit utan. Min älskade familj stöttar, kramar, pussar och klappar bort en stor del av det onda. Mina vänner, både de jag träffar fysiskt och alla som finns här i bokstäverna, stöttar, kramar och pratar bort en annan del av det onda. Det är fint att vara älskad. Extra fint när livet går i moll och tårarna bränner. När magen är en hård knut av återhållen ångest och … Fortsätt läsa Låg men välsignat älskad
Med det tunga huvudet på en liten pinne
SMHI visar strålande sol. Och, visst. Solen tittar fram då och då. Alldeles lagom för mig. Fortfarande galet trött. Misstänker att det är en reaktion på den förlängda sjukskrivningen. En reaktion på att bli förstådd och tagen på allvar. När det blev okej att vara trött, gick den sista proppen ur. I går blev det ingen träning. I dag ska jag simma. Hoppas få till en hel kilometer, men jag blir så uttråkad och får ont i nacken. Måste simma mycket på rygg och det är lite klurigt i en bassäng med mycket folk. Vi får väl se hur det … Fortsätt läsa Med det tunga huvudet på en liten pinne
Stillsam kväll
Jotun är hemma igen. Hel. Det var riktigt skönt att köra hem eftersom lånebilen var slö som en söndagsmorgon. Nu är det mindre än en vecka kvar tills vi ger oss ut på vägarna. Måtte hon hålla sig hel tills vi kommer hem igen. Det här var den andra lagningen inom ramen för nybilsgarantin. Min första bil med garanti kvar så jag är verkligen tacksam. Kvällen blir stillsam. Jag är fortfarande alldeles ledsen och trött. I morgon ska Kalle och Sten på möte med LSS och storebror som ska bli kontaktperson till Kalle. Förhoppningen är att Kalle ska komma ut … Fortsätt läsa Stillsam kväll
Varför är jag så ledsen?
Räkningarna är sammanställda. Ska bara få in pengar från Sten innan jag kan trycka på knappen och bli av med dem. Försäkringskassan har beviljat sjukpenning tom den 31 augusti. I telefonen en kille som vill göra en lånejämförelse. Jag orkar inte mer nu. Hade tänkt sätta mig på cykeln och trampa i lagom takt, men jag är för ledsen. I stället lägger jag mig på soffan, tar in värmen och inväntar massagetiden. Hoppas de inte ringer från verkstaden riktigt än. Det reder jag inte ut just nu. Varför är jag så ledsen? Fortsätt läsa Varför är jag så ledsen?
Efter lättnaden kommer sorgen smygande
I dag är det kallt igen. Kallt i rummen, kallt i sinnet. Dricker hett te och tinar sakta till liv. Den här dagen måste jag låta mig själv vila. Vila, fundera, vara stilla, tänka, känna. I går fick jag ett besked som sänkte min axlar i en enda lång utandning. Eftersom jag mått bättre efter skolavslutningen när stressen över Kalles mående lade sig en liten smula har jag paradoxalt nog kämpat mer med att hålla huvudet högt och trampa på i livet. Ångestattackerna är lika starka som de varit hela tiden sedan i april, men inte lika frekventa. Jag har … Fortsätt läsa Efter lättnaden kommer sorgen smygande
Energitom
Jag har visst glömt att väcka Kalle i dag, men nu hör jag hans steg i trappan. Minns hur jag själv sov som tonåring, så jag ska inte klaga på honom. Själv sitter jag fortfarande i morgonrocken med ljusen tända och väntar på energi. Men det kommer ingen energi, det kommer bara mer och mer ångest. Ångest över…livet? Jag vet inte. Ångesten kommer så fort jag lyckas slappna av och den kommer så fort jag blir det minsta lilla stressad. Svårt att ligga på lagomnivå hela tiden. Just nu är jag paralyserad av oro inför att det ska komma en … Fortsätt läsa Energitom
Oro och positiv förväntan
Min oro inför morgondagen ska inte segra. Jag ska ta mig igenom varje minut av skolavslutningar på ett bra sätt. Jag ska vara mamma och bara mamma. Jag ska inte svara på frågor om jobbet. På frågan om hur jag mår ska jag svara ”I dag är en bra dag, det är ju skolavslutning.”. Efteråt ska jag njuta av att äta något gott med mina killar och jag ska klara av att handla mat till kvällens fest. För fest ska det bli. Kalle slutar nian, Olle lämnar sjuan bakom sig och Ville fyran. Jag lämnar en rolig jobbtermin som slutade … Fortsätt läsa Oro och positiv förväntan
Solpuss - bortom molnen 