Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Lugnet lägrar sig över kvällen

bortommolnen

Oj, oj, oj. Nu är jag så trött att jag ser dubbelt. Det blev en vacker ros från Svalörten, mat till två dagar, ett paket med ps3 från Falköping via Blocket till Ville, lycka över detta, olycka, sorg och tårar när det viktigaste spelet inte går att spela pga diverse koder och elände, väntan medan en ny version laddas ner på föräldrarnas bekostnad, en halvtimmes svett på cykeln och röda pölser till kvällsmat. I trötthetens spår följer den numer så bekanta ångesten och oron. Nu ska jag göra ett försök att lindra den med en kopp kryddigt rooibos och lite … Fortsätt läsa Lugnet lägrar sig över kvällen

Lämna en kommentar

En sak om dagen

bortommolnen

En sak om dagen klarar jag i alla fall. I går var det telefonsamtal. I dag ska jag handla mat. Tar med mig killarna så jag har några att luta mig mot. Just nu sitter jag och försöker lyssna på vad kroppen egentligen säger. Om den bara känner sig lat och bör dras till motionscykeln eller om den inte är kry. Termometern visar 37 grader, så jag skulle kunna säga att jag är feberfri, men när jag är frisk visar den aldrig över 36… Så jag fortsätter försöka tolka signaler. Kanske drar jag på mig kläderna och lyckas, kanske får … Fortsätt läsa En sak om dagen

Lämna en kommentar

Dokumentär och mediciner

bortommolnen

I kväll sänder SVT första delen i dokumentärserien ”Mina två liv” om bipolär sjukdom. Jag välkomnar serien med öppen famn. All kunskap som kan spridas bör spridas och jag har förhoppningar att den här serien kan öka kunskapen kring bipolär sjukdom och därmed förståelsen för alla oss som lever med den – sjuka, anhöriga, vänner, kollegor… I dag har jag fått nya direktiv om medicinering. Jag har en ny läkare och alla läkare har sitt sätt att se på medicinerna. Nu ska jag inte tveka att ta Sobril även dagtid så snart jag känner att ångesten blir svårhanterlig eller om … Fortsätt läsa Dokumentär och mediciner

Lämna en kommentar

Tack, nu får jag vila

bortommolnen

Det är så tråkigt att behöva känna så här, men nu är det som det är. När man inte mår tillräckligt bra för att jobba, ska man inte jobba. Så nu pustar jag ut och tackar för förlängd sjukskrivning. Jag kommer att fortsätta på den bana jag slagit in på – minimera måstena, njuta av bra stunder, motionera dagligen och vara snäll mot mig själv. Jag börjar med en kopp kaffe med grädde och kanel samt resterna av söndagens blåbärspaj framför Barnmorskan i East End. Fortsätt läsa Tack, nu får jag vila

Lämna en kommentar

Ångest – träning – ångest, en måndagscocktail

bortommolnen

Det är måndag, och på måndagar verkar det som om Kalle inte går i skolan. Jag får honom inte ens ur sängen. Den ångesten, mina vänner. Den ångesten. Den ångesten blir inte mindre av att vi har ett gemensamt möte med lss om en timme. Så jag fokuserar på träningen. 30 minuter på cykeln: uppvärmning, flås, styrka, återhämtning, flås, styrka, återhämtning, flås, styrka…3 minuter hantlar 3 minuter balansträning100 sit-ups på gymbollAvslappning på gymbollAvsvettning vi datornDusch Inget stort/långt pass, men alldeles lagom för min kropp som vill klara av sex pass i veckan. Gissar att jag legat kvar i sängen precis … Fortsätt läsa Ångest – träning – ångest, en måndagscocktail

Lämna en kommentar

En bit kvar

bortommolnen

Kollar jobbmejlen. Nytt ärende. Bara att skicka vidare. Men pulsen går upp, svetten bryter fram, tunnelseendet tar över. Glad för svarsmejl där man önskar att jag kryar på mig. Snabbt. Skönt att bli påmind om att jag gör ett hyfsat jobb när jag väl är där och att någon saknar mig. Mindre skönt att bli påmind om hur stresskänslig jag är. Läkarintyget gäller bara veckan ut, men jag ställer mitt hopp till telefontid med läkaren i morgon. Jag är ganska långt ifrån redo att börja jobba. Ledsen Lina. Fortsätt läsa En bit kvar

Lämna en kommentar

Ett glas vitt och summering av söndagen.

bortommolnen

Killarna spelar dart i eftermiddagssolen. Alla tre tillsammans. Olle är äntligen på benen efter feberpärsen. De två gäster som kom har åkt hem igen. Proppmätta och leende så de var nog nöjda. Det är så tacksamt att bjuda på paj med stora mängder vaniljsås och glass, enkelt att baka, gott och mättande. Själv är jag nöjd med att det inte kom så många. Min dagliga sociala dos överskreds med råge redan på matchen i förmiddags. Laget förlorade, men Ville var glad ändå. Jag var i vanlig ordning brutalt ärlig när de andra föräldrarna frågade hur läget var och som oftast … Fortsätt läsa Ett glas vitt och summering av söndagen.

Lämna en kommentar

Handlingsförlamad

bortommolnen

Sover länge, vill inte veta av solen. Sitter och stirrar håglöst framför mig. Väntar till sista sekunden innan jag reser mig för ett toabesök. Om du frågar hur jag mår så svarar jag att det är ganska bra i dag. För känslan i mig är hyfsat positiv. Handlingsförlamningen är kroppslig. Som vore jag innestängd i mig själv. Får inte fram ett ljud om jag försöker prata, men om jag luras till det (telefonen ringer, ett barn vill prata med mig) kommer orden automatiskt. Mina rörelser blir tunga och långsamma. När allt jag vill är att vara i rörelse och kroppen … Fortsätt läsa Handlingsförlamad