Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Tips till dig som vill peppa en deprimerad vän

bortommolnen

Vissa saker tål att upprepas.Säg aldrig till en deprimerad vän att hen skulle må bättre av lite motion. Aldrig. För det vet vi redan. Och när vi är låga kan det vara en tillräcklig utmaning att ta sig ur sängen. Att duscha kan vara ett oöverstigligt berg. Mat smakar illa och vi kan ha svårt att se vitsen med att äta överhuvudtaget. Att då bli tipsad om en promenad? Nej. Låt bli. Hjälp i stället till med det basala, mat och hygien, t ex. Men om den låga vännen som skvalpar omkring på gränsen till djupa hål med tårar och … Fortsätt läsa Tips till dig som vill peppa en deprimerad vän

Lämna en kommentar

Ge mig en grotta

bortommolnen

  Ge mig regn, mörker och piskande storm. Det här vackra klarar jag inte av.  Jag vill inte ha sol i nacken och svårt att se skärmen. Jag vill inte bländas när jag tittar ut. Jag vill inte sitta på solvarmt trä, vända ansiktet mot det starka ljuset och smutta på kopp kallnande kaffe.  Jag vill vara ifred. Utan krav. Och solen kräver. Tårarna bränner bakom ögonlocken, trillar när Agnes lämnar Selfridge´s. Det är svårt att andas när ångesten anser sig ha rätt att blockera vägen. Söndagar är mina träningsfria dagar. Men solhelvetet kallar på cykelturer i störande fågelkvitter. Jag … Fortsätt läsa Ge mig en grotta

Lämna en kommentar

Piggelina är fortfarande vaken

bortommolnen

Efter en misslyckat försök med kopparspiral och många år på minipiller, har jag köpt mig en hormonspiral. När jag i fredags hämtade den på apoteket fick jag frågan om jag behövde något annat från min digra lista. Stolt och säker på min sak svarade jag ”Nej :)”. I kväll var det dags att fylla på dosetterna. Men se, det gick inte alls. Det fattas allt möjligt. Suck för det. Och dubbelsuck för att jag var så kaxig i fredags. Bara att vandra till apoteket före jobbet i morgon. Suck och sucksuck. Fortsätt läsa Piggelina är fortfarande vaken

Lämna en kommentar

Spänningen i bloggen stiger – kommer hon att hålla sig vaken resten av kvällen?

bortommolnen

När allt plötsligt handlar om att hålla sig vaken.Då borde man nog sova.Men om man sover så här dags, hur ska man då sova på natten?Och vaknätter är en stor fiende till psykiskt välmående.Så jag kämpar.Mot sömnen.En stund till.Bara.En liten.Stund till. Fortsätt läsa Spänningen i bloggen stiger – kommer hon att hålla sig vaken resten av kvällen?

Lämna en kommentar

I kväll faller jag

bortommolnen

Vårvintern och våren har de senaste åren varit den tuffaste tiden på året för mig. Höstarna med mörker och ångest över kala grenar är mer förlåtande när jag mår dåligt. Då när det är fullt tillåtet att bli deppig och mysa in sig i filtar och tända ljus. Men våren. Då när allt kommer till liv och tillvaron blir ljus och vacker. Den är svårare. Ställer andra krav. När mitt redan innan stora sömnbehov blir ännu större. När pollenallergin tar ut sin rätt. Och minnena av hypomana, galna vårar och somrar knackar på och vill att jag ska komma med … Fortsätt läsa I kväll faller jag

Lämna en kommentar

Dagens ångest

bortommolnen

Mitt i allt det annandagssköna med stärkande cykeltur, mumsig frukost, kaffe och korsord på trappan och i uterummet har jag haft riktigt tuff ångest. Ångesten kommer när jag inte har kontroll över saker (å, fan?) eller när det tar för lång tid eller är för många moment för att slutföra något. Just nu är det jobbigt att skriva på tangenterna. De är många, och det tar tid. Innan i dag var det hemskt jobbigt att fila naglarna. För många. För lång tid. Eller när jag skulle ut och cykla. Färdigklädd och redo att dra iväg, och så strulade Storytel så … Fortsätt läsa Dagens ångest

Lämna en kommentar

Livet är en övning i balans

bortommolnen

Det går i moll igen. Egentligen är jag varken ledsen eller särskilt deprimerad, men tröttheten. Tröttheten. Den tär. Den kväver lust, den dödar leenden innan de når fram, den ställer krav på stillhet och vila. Och den får mitt inre att svänga i moll igen. För jag kan inte motstå den. Jag kan inte ta mig förbi, över eller runt den. Men den gör lite nytta också. Om jag inte vore så gränslöst trött, så hade både en och två dagar förra veckan fört mig mot hypomani. Med hypomani följer sjukskrivning för att komma ner i varv. Och dit vill … Fortsätt läsa Livet är en övning i balans

Lämna en kommentar

Det gick inte

bortommolnen

Pressen byggdes snabbt upp och innan mina fina killar hann ta skydd exploderade jag. Först lite. Hanterbart. Körde Ville till träningen. Sedan rejält. Med skrik, tårar och krampande andning. Snöt mig, bad om ursäkt, gömde mig. Gömde mig under täcket med tårar och snor rinnande. Under täcket med en svår längtan efter att klösa sönder huden, slå mig själv blå, vråla ut ångesten. Men jag kunde samla mig tillräckligt. Kunde låta tårarna rinna tills andningen lugnat sig. Kunde låta andningen lugna sig tills ångesten släppte styptaget om mig. Kunde ta emot Kalle när han kom. Kunde krama motvillig Olle. Kan … Fortsätt läsa Det gick inte