I dag har jag fått beröm. Psykiater och psykiatrisköterska tillsammans i ett möte för att planera framtida vård. Båda berömde mig för att jag drar i nödbromsen när jag känner att mitt mående är på väg att antingen dippa eller fladdra iväg uppåt. Så skönt att få deras erkännande, eftersom det kan vara ganska tufft att våga säga stopp innan det är för sent. (Ni vet – kollegor, vänner, familj längre bort, alla de som inte ser på nära håll hur jag mår, kan lätt tycka att jag verkat precis som vanligt och så plötsligt sjukskriver jag mig en vecka.) … Fortsätt läsa Berömd

Jag har en ledig måndag. Ledig från jobbet i alla fall. Om ett par timmar ska jag köra till Landskrona och träffa en för mig ny psykiater. Sedan min fantastiska Lis gick i pension för ett år sedan har jag inte träffat någon läkare och inte heller den här kommer att vara ”min”. Som väl är mår jag ju ganska bra nu. Om jag inte hade fått träffa samma läkare varje gång i början när jag fick diagnosen hade det varit risigt. Så jag får vara tacksam för mina år med Lis och nu får jag bita ihop och berätta … Fortsätt läsa Så var det måndag igen

Jag önskar så att jag hade bättre tålamod och kände mindre frustration. Vi räcker inte till för våra barn just nu, och det gör ont. Så ont. Nu ska jag krama min fina familj. En efter en. Säga att jag älskar dem och försöka förklara varför det blir så galet ibland. Sedan ska jag ta min ångest, sorg och smärta och bädda ner mig. Kanske får jag vakna med mer kraft. Kanske får jag vakna i en smula glädje. Fortsätt läsa Även en tung måndag tar slut

Det går inte över.Jag är så in i djupet ledsen. Nu borde jag dra i nödbromsen, lägga mig i sängen och stanna där ett par dagar.Men jag har inte ro till det.I morgon har jag lönesamtal, uppföljning av riskbedömningar, APT och styrelsemöte inbokat.På onsdag en viktig utbildning i hur vi ska använda vår nya hemsida. Så mycket på två dagar betyder två dagar hemma i direkt anslutning efter.Måtte jag hålla tills på torsdag. Fortsätt läsa Det vill inte bli bättre