Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Hypovarning

bortommolnen

Här trivs jag bäst. Med familjen omkring mig någonstans i huset. I min fåtölj med tända ljus, musik i högtalarna och datorn i knät.Men det är inte lätt att bli sittande. I dag ringer hypomanivarningsklockorna. Jag kan inte sluta prata om jag öppnar munnen. Jag pratar mycket och jag pratar fort. Jag är rolig och får alla att skratta. Utom familjen, för de vet bättre. Energinivån är hög och jag har lust att göra förändringar, starta projekt, göra, göra, göra. Det rycker och drar i mig när jag bara sitter här där jag trivs bäst. Men jag vet att jag … Fortsätt läsa Hypovarning

Lämna en kommentar

Vill inte vara psykiskt sjuk

bortommolnen

Ibland kan jag förlika mig med min sjukdom. Det är svårare att acceptera medicinerna som krävs. Men just nu orkar jag verkligen inte vara sjuk. Jag vill på inga villkor tvingas till sjukskrivning och den isolering från arbetslivet som det innebär. Jag vill vara kvar där det händer. Vill fortsätta känna mig behövd även utanför familjen. Vill gå upp på morgnarna och träna, känna mig stark och värdefull. Men jag vet inte hur länge till jag kan trampa vatten, andas grunda andetag precis ovan ytan. Jag har långa stunder där jag mår bra, kan till och med känna glädje och … Fortsätt läsa Vill inte vara psykiskt sjuk

Lämna en kommentar

Tunga måndagstankar

bortommolnen

Den där bottentonen som berättar för mig hur jag mår, har på sistone dallrat osäkert i dur. Det är fantastiskt att vara i grunden en smula glad. Men jag är så skör. Minsta lilla bråk mellan barnen t ex, så trillar jag ner i ångest och svart sörja. I går tappade jag fotfästet än en gång. Det är fruktansvärt att se rädslan i barnens ögon när jag gör det jag måste för att överleva stunden (den här gången – skrika med full kraft rätt ut). I går kunde jag i alla fall ganska direkt efter ta dem i famnen, försöka … Fortsätt läsa Tunga måndagstankar

Lämna en kommentar

Min eviga kamp mot mig själv, kapitel 378295

bortommolnen

När det är lite si och så med självkänslan och depressionen lurar bakom örat, händer det att jag försöker kompensera med prestationer. I dag är en sådan dag. För att stå ut med mig själv har jag varit uppe i ottan och tränat och på jobbet fick jag gjort en hel dags arbete på min halvtid. Nu har jag i galet tempo städat badrummet och dammtorkat bottenvåningen. Svalövs hemservice har lånat dammsugaren i dag, så jag kan inte dammsuga innan Sten kommer hem. Om han vill (öh?) dammsuga ska jag låta honom. Under tiden ska jag försöka gilla mig själv … Fortsätt läsa Min eviga kamp mot mig själv, kapitel 378295

Lämna en kommentar

Igen

bortommolnen

Sätter mig i bilen. Kör några hundra meter och gömmer mig i dimman. Med pannan mot ratten och fingrar i öronen skriker jag. Jag skriker oavbrutet i flera minuter. Ljudet är outhärdligt, liksom blicken som möter mig i backspegeln. Jag skriker tills jag nästan kräks. Jag skriker och det som kommer ur mig är avgrundsdjup sorg. Var kommer all denna sorg ifrån? Hur länge ska jag orka skrika? Det är två veckor sedan mitt senaste sammanbrott. I dag finns ingen press, ingen stress bakom att skylla på. Kör hem igen. Lägger mig på soffan med min sorg. Ber Sten hålla … Fortsätt läsa Igen

Lämna en kommentar

Blundar i vanmakt

bortommolnen

Den här dagen har varit bra. Den är bra.Men nu börjar ångesten krypa i mig igen.Helt opåkallad letar den sig in i mitt innersta för att sedan sakta sprida sig utåt. Den går som i vågor. Inifrån och ut. Från hjärta och mage. Ut i fingrar, tår och hårbotten. Den skapar ett illamående och en obefogad oro. Familjen är nära. Barnen leker charader. Alla tre tillsammans. De har roligt. Huset är fullt av frid, tända ljus och skratt.Och ändå kommer den jävla ångesten och kräver plats. Å, vad jag önskar att jag kunde blunda bort den. Fortsätt läsa Blundar i vanmakt

Lämna en kommentar

Solpuss – mitt i ångesten

bortommolnen

Jag kanske skulle döpa om bloggen så att du som läser är bättre rustad inför mina mörkare inlägg. Ångest är för mig en av alla former helvetet kommer i. Sorg, skräck, förtärande sjukdom och total ensamhet är andra. Vissa av helvetets kapitel kan man gräva sig ur. Slita och dra tills man kommer ut på andra sidan, ut i ljuset. Andra slukar dig till synes helt. Men med hjälp av kärlek, medicin, behandlingar, en varm hand i din kan du sakta börja klättra även ur det mörkaste djup. Det tror i alla fall jag. Men jag har inte varit i … Fortsätt läsa Solpuss – mitt i ångesten

Lämna en kommentar

Inväntar fredagseländet i sällskap av ett glas vitt

bortommolnen

Här sitter jag och håller i mig. De mentala tyglarna måste antingen hållas strama eller släppas efter helt. I tisdags morse släppte jag efter. Ofrivilligt. Och det var hemskt. Så nu håller jag i mig. Händerna skakar en smula av återhållen ångest. Inte bara händerna, förresten. Hela mitt jag skakar en smula. Men jag vill så gärna träffa min pappa. Jag längtar så efter honom. Inget kan mätas med en pappakram. Så jag håller i mig. Och förbereder mig för morgondagens packningshelvete, listjävlaskrivande och godistillverkande. Fortsätt läsa Inväntar fredagseländet i sällskap av ett glas vitt

4 kommentarer

Sjukskriven men sjukt stolt över mig själv

bortommolnen

Allt detta har jag gjort när jag hellre hade legat i fosterställning i ett mörkt, svalt, tyst rum: motionerat varje dag duschat varje dag lagat mat eller i alla fall sett till att få i mig och familjen något ibland handlat mat köpt vin kört till fotbollsträning och väntat vid sidan av planen pratat med människor, t ex fotbollsföräldrar, kassörskor, människor i köer stått i kö packat in julklappar (hög ångestnivå på den) tänkt tanken att jag måste packa i morgon (hög ångestnivå bara av tanken) fått undan lite disk ibland tittat på tv tillsammans med barnen klätt granen kört … Fortsätt läsa Sjukskriven men sjukt stolt över mig själv