Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Jävla självförakt

bortommolnen

I kön till kassan på Ica såg jag plötsligt mig själv utifrån. Nej, inte rent faktiskt, men jag fick en inre bild av mig där i kön. Och som jag hatade det jag såg! Kroppen, händerna, ansiktet, själen. Plötsligt ville jag på inget plan vara jag. Illamåendet sköt snabbt genom kroppen och jag fick verkligen kämpa för att ta mig genom kassan, ut i bilen, hem, packa upp. Ångesten fick mig att svettas och jag klädde raskt av mig och gömde mig under dubbla täcken. Fullt fokus på ljudboken och snart sov jag. Sömn är läkande. Nu försöker jag förlåta … Fortsätt läsa Jävla självförakt

Lämna en kommentar

Svirret

bortommolnen

Just nu undrar jag om jag alltid, hela långa livet, kommer att vara tvungen att acceptera att leva i en lägre sinnesstämning. Lägre än jag vill, lägre än jag trivs i, bara lägre. Nej, man kanske inte ska tänka så. Allt vi har är nuet. Men i det här nuet, liksom i det förra och det förra och det innan dess, har jag varit låg. Jag har varit låg i flera år nu. 2010 fick jag min diagnos. Då var jag deprimerad efter en tids slitsam hypomani. Det låga har förvisso lämnat plats åt perioder av mixat mående. Perioder av … Fortsätt läsa Svirret

Lämna en kommentar

Jag visar dig gärna

bortommolnen

November står i farstun och vill in. Mörkret har gått före och mot det kan jag inte värja mig. Tänder ljus, filtar in mig och försöker göra sådant jag mår bra av. Men mörkret rår jag inte på. De krispigt vackra höstlöven faller skoningslöst mot marken. Virvlar en sista dans innan de klibbar fast i jorden som slukar dem. Liksom löven förmultnar, vissnar delar av min själ. När trädgrenarna lämnas kala, ensamma och torra inför den långa vintern, lämnas själen i tystnad. Mina depressioner är tydligt årstidsrelaterade. Jag kan må lika dåligt, eller sämre, även i sommarsol och vintervit snö, … Fortsätt läsa Jag visar dig gärna

Lämna en kommentar

Det är inte helt lätt med höst

bortommolnen

Blöt i svett efter att ha våttorkat några få kvadratmeter golv. Ska nog inte ge mig på att träna i dag heller… Ville är äntligen på väg hem. Han ska göra våfflor till fika. Och i kväll blir det fläskfilén jag inte orkade tillaga i går. Ingen risk att vi somnar hungriga i kväll.Kämpar emot längtan att ringa Olle. Kanske kan jag i alla fall få skicka ett litet sms i kväll?Jag ska vara ledig i morgon. Det enda som står på schemat är en inflyttningsträff hos Kompis. Borde samåka med en kollega som bor i närheten, men tror inte … Fortsätt läsa Det är inte helt lätt med höst

Lämna en kommentar

Nu måste jag pausa

bortommolnen

  När jag kramade om min kollega för dagen innan han körde vidare, kände jag mig nöjd. Vi har ett stort arbete framför oss, och det kommer inte att bli helt lätt. Men det känns okej eftersom jag tycker att det är så viktigt att våra medlemmar känner att vi kämpar för dem. Så – på det planet, allt väl för stunden. Efter det gick jag direkt till Apoteket. När jag släpat en papperspåse modell gigantisk till bilen kände jag hur mitt mående försatte sig i fritt fall. Om jag, för att kunna fungera, måste hämta hem sjukt stora mängder … Fortsätt läsa Nu måste jag pausa

Lämna en kommentar

När självkänslan vill ha näring

bortommolnen

Upptäcker plötsligt att jag sitter med tomt stirrande blick. Ögonen vilar på bokhyllan. Tankarna irrar, vill inte ta fäste. Klumpen i halsen, den knutna näven, fladdret i magen vittnar om oro. Lyssnar en stund på texten som sjungs så vackert i lurarna (de älskade, nya lurarna). Känner efter. Vad handlar oron om just nu? Suckar djupt. En gång. Tre gånger. Vill inte ta i det. För jag vet ju redan. Det är självkänslan som kallar på uppmärksamhet. Den är svag, så svag i dag. Den vill ha näring, men jag har ingen näring att ge. Lyssnar vidare. Blundar. Försöker tycka … Fortsätt läsa När självkänslan vill ha näring

Lämna en kommentar

Seger

bortommolnen

  Grät länge. Samlade ihop resterna av mig. Pratade lugnt med K som följde med till farmor, lät sig klippas och åt stora mängder aebleskivor tillsammans med bröderna. Nu ser alla hyfsat prydliga ut och mitt hår är brunsvart igen. Tröttheten bedövar mig fortfarande, men jag är stolt över att jag klarade av det jag föresatt mig trots att dagen började så galet. Det är inte lätt att vara mamma alla dagar. Och det är inte heller lätt att vara barn. Nu ska jag snart steka lax till kvällsmat. Ska bara… Fortsätt läsa Seger

Lämna en kommentar

Just nu älskar jag mig

bortommolnen

Jag gör det för mig.För att stärka min självkänsla.För att tysta mitt självförakt. Kraftlös tvingar jag mig sakta upp längs den hala branten.Motståndet ska besegras och det är bara jag som kan göra det. Rönischkläderna träs sakta på den motvilliga kroppen.Vattenflaskan och ljudboken.Sakta, sakta sätter min kropp sig i rörelse.Sakta, sakta trampar jag . Motståndet är besegrat.Viljan starkare.Benen stärks och trampar fortare. Snart är jag varm och en smula glad.Snart kommer svetten och med den rinner självföraktet sakta ner för ryggen. Jag gjorde det.För mig.Och just nu älskar jag mig. Fortsätt läsa Just nu älskar jag mig

Lämna en kommentar

Det kostar att vara igång

bortommolnen

I dag betalar jag verkligen priset för gårdagens resa.Snudd på apatisk sitter jag mest och stirrar tomt framför mig. Jag skulle träna, men det har inte hänt än. Jag skulle öppna posten som väntar på köksbordet, men det har inte hänt än. Jag skulle diska plåtar, och det har hänt. Jag skulle inte jobba, men det har hänt (vissa mejl måste man svara på innan helgen). Jag skulle dricka te, men att sätta på vatten var jobbigt nog, resten har inte hänt än. Jag ska hämta Ville och handla mat. Hur ska det gå till när jag inte orkar tänka … Fortsätt läsa Det kostar att vara igång