…när för mycket saker framför mig (rent fysiskt, t ex en bokhylla eller elefantsamling som ska dammtorkas) gör att jag blir illamående och vill fly långt bort.…när händerna börjar skaka och värka och paniken väller upp för att jag inte kan hantera en jobbig situation (t ex när det ligger saker på golvet utanför papperskorgen i vardagsrummet).…när alla kroppens muskler exploderar i smärta efter oerhörd ansträngning (t ex fem minuters badrumsstädning).…när minnet av en timme i gråtande fosterställning känns som det vackraste minnet, det skönaste alternativet.…när allt jag vill är att bli hårt omfamnad, men inte klarar av kroppskontakt.…när fläsket … Fortsätt läsa Man vet att ett skov av någon sort mullrar upp sig…

Och två timmar senare låg jag i fosterställning medan tårarna sakta rann nerför kinden. Fortsätt läsa Bip-helvetet har vaknat

För att orka med kvällen i går, vilade jag hela förmiddagen. Vid halv tre körde jag till Tollarp. En timmes bilresa varav ca halva tiden på E22an. Ensam i bilen, inga bråkande barn, bara jag och Jotun. Radion på och trivsamt småprat och bra p3-musik. När jag kom fram och parkerade på tomten, skakade hela jag. Jag försökte andas djupt, men det gick inte alls, så det var bara att hoppas på att inte svimma. Inte rädd. Inte nervös. Inte orolig. Bara glad att träffa nya människor. Men anspänningen kan få mig att skaka och ge mig tunnelseende och det … Fortsätt läsa Det är svårt att förklara något man själv inte förstår. Men det kanske går att beskriva…