Etikett: bipolär

Lämna en kommentar

Jag mår bra

bortommolnen

Jag mår bra.Efter att ha stått på depressionens kant och blint stirrat ner i mörkrer, är detta en välsignad känsla.Jag mår bra, men inte FÖR bra.Kände ett par gånger under gårdagen att jag ville släppa alla bromsar, trycka på gasen och virvla ut i hypomani.Tack och lov, så hindrar medicinerna mig, och när de inte räcker hela vägen har jag Sten som bromsar mig.Men…liiiite skön är den allt, den där svindlande energin, fantasirikedomen, galenskapen. Och när jag snuddar vid den, vill jag dit.Tur att jag är så klok.Som stannar här, i må bra-riket, när jag väl får möjligheten. Fortsätt läsa Jag mår bra

Lämna en kommentar

Äntligen rör sig fk-kvarnarna

bortommolnen

Fick ett telefonsamtal från min handläggare på fk. De jobbar på min ansökan om sjukersättning och hade bett henne om kompletterande uppgifter. Det de ville veta var om jag har några uppdrag utöver mitt arbete. Skönt att kunna svara nej. Skönt också att veta att min ansökan bearbetas och att de verkar ha kommit en bit på väg. När de väl är klara, ska allt snurra ett par varv mellan olika instanser innan jag får besked om beslutet. Nu kan jag räkna med att få beskedet under sommaren och det känns så gott. Håll nu gärna en liten tumme för … Fortsätt läsa Äntligen rör sig fk-kvarnarna

Lämna en kommentar

Rakt ner i självföraktets famn

bortommolnen

Sitter i bilen. Har lämnat Ville på träning. Låter tankarna vandra. Kör plötsligt alldeles för fort. Upptäcker det, känner mig varnad, saktar mer. Tankarna vandrar vidare. Jag ska inte belasta dig med hur de går, vad de handlar om. Men jag kan säga att de leder rakt ner i självföraktets famn. Kommer hem. Pratar med Sten. Det blir lättare att andas. Och jag håller med min nya psykiatrisköterska när hon säger att jag verkar haft tur när jag hittade Sten. Han varken smeker mitt självhat eller gör stor sak av det. Bara lyssnar. Och kramas. Tack. Fortsätt läsa Rakt ner i självföraktets famn

Lämna en kommentar

Dagens utsiktsbild

bortommolnen

God middag. Bakom höger öga sitter en liten jävel och trycker ögat framåt i regelbundet smärtsamma pulsar. Det hade känts okej om gårdagen innehållit större mängder alkohol. Som det är nu, får jag vara tacksam att solen inte skiner. Rapsens gula strålar räcker fint.Målet för dagen är att hålla killarna hyfsat sysselsatta med annat än bara datorer, tv-spel och tv-tittande, samtidigt som jag själv måste vila, vila, vila om jag ska hålla ännu en vecka utan att rasa ner i depressionsgropen.Ha en bra dag i verkligheten, du som läser och följer mitt liv. Fortsätt läsa Dagens utsiktsbild

Lämna en kommentar

Bip-lördag

bortommolnen

En fin lördag med fotboll, tupplur, gofika, blocketannonsering av Skylanders, Winnerbäck, Jack Bauer, ännu en stund på soffan, kyckling med rotsellerigratäng och världens varmaste familj som sällskap. Men trots allt det fina, gråter jag.Gråter för att jag fått ännu ett utbrott av argt fräsande.Gråter för att jag inte orkar låta bli.Gråter för att jag inte kan vara den jag vill vara. Jävla (harang av så fula ord du kan komma på) biphelvete! Fortsätt läsa Bip-lördag

Lämna en kommentar

Den här grimasen gör så ont

bortommolnen

Jaha. Så var vi här igen. Pressen på mig är för stor. Jag är lättirriterad, gapar, skriker och gråter om vartannat. Vill vara liten i en stor famn. Göm mig. Få mig att le igen. Den här grimasen gör så ont. Och vad består den där pressen av? Att vara ensam vuxen i ett litet hus mitt på en åker två nätter i rad. Att jaga möss i köket. Mer krävs inte för att få mig helt ur balans just den här dagen. Det har varit för många konstiga dagar på sistone. Måtte det lugna ner sig snart, så jag … Fortsätt läsa Den här grimasen gör så ont

Lämna en kommentar

Under en filt av sömnlängtan

bortommolnen

Jag önskar att jag kunde få vara trött, tröttare utan att behöva analysera varför, utan att behöva fundera på vad som kommer efter tröttheten. Men alla mina bipolära år tvingar mig att analysera och fundera.Om jag inte stannar upp när filten av sömnlängtan läggs över mig, så är risken att jag hamnar i depressionshelvetet större än om jag tar mig tid att tänka efter. Så nu gör jag det. Tänker efter. Och kommer fram till att jag troligen klappat ihop för att min mamma och H åkt hem. Det är mysigt på många sätt att ha dem här, men jag … Fortsätt läsa Under en filt av sömnlängtan

2 kommentarer

Tack för regnet

bortommolnen

I dag kurar jag under filtar i sällskap av tända ljus. En vilodag mitt i kaos. En paus innan städandet tar vid. På fredag ska huset värderas för att se om kan få in badrums- och reningsverkslån i bottenlånet. Putsa och feja kommer vi varken att hinna eller orka, men en grovstädning måste till – jag har hittat ett helt miljonprogram för dammbävrar i sovrummet… Gårdagens möte med psykiatrisköterskan blev precis så dränerande som jag befarade.Ett slappt handslag och en mjuk röst. Den förstående, lyssnande blicken. De sökande frågorna, aldrig sinande. Det beslutsamma sökandet efter Sanning. Jag har fortfarande en … Fortsätt läsa Tack för regnet

Lämna en kommentar

Överbelastad tisdag

bortommolnen

Jag är stark, jag klarar mig igenom dagen.Jag är stark, jag klarar mig igenom dagen.Jag är stark, jag klarar mig igenom dagen. Alldeles för mycket på schemat i dag.Värst är ett besök på psykiatriska mottagningen. Ska träffa min nya kontakt, en psykiatrisköterska, för första gången. Det innebär att jag måste prata om min sjukdom, hur det har sett ut bakåt i tiden och hur det ser ut i dag. Jag tycker att det är gräsligt jobbigt att rota i hur jag egentligen mår. Efter ett besök hos läkaren har jag alltid varit helt urlakad, och då har jag ändå känt … Fortsätt läsa Överbelastad tisdag