Hej igen

Det är bättre i dag. Eller i alla fall mindre illa. Dessvärre sätter ett ras som gårdagens spår även fysiskt och i dag har jag rejäl migrän. Den efterlängtade snön sticker hål i mina ögon och huvudet sitter på en tunn stålpinne. Knät är också bättre och det gläder mig långt inne där glädjen gömt sig. I dag är jag ledig från jobb och hade tänkt städa och byta lakan så att vi skulle ha ett fint hus att komma hem till efter helgen. Men jag hoppas att jag vet bättre än att dra igång städning med skört psyke och … Fortsätt läsa Hej igen

När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

Knät är helt paj. Har hittat en gammal ortos från tiden då knäna hoppade ur led titt som tätt och det är skönt med stödet men minskar inte smärtan. Jävla fan jag orkar inte vara trasig även fysiskt! Bilden visar två hjältar på väg hem genom vintern. Nu värmer de sig med chai latte och mammakärlek. Fina grejjer i ledsen själ. Fortsätt läsa När mamma inte räcker till klarar gossarna sig själva

Bitter

Här sitter en bitter fyrtiofemåring och sippar på sitt yogi-te. På andra sidan glaset vill hon vara. I det allt förlåtande vattnet. Inte sitta här och låta mossan växa. I bassängen som brukar vara smockfull är det just i kväll gott om plats. Troligen har folk stannat hemma bara för att reta den allt bittrare kvinnan på fel sida glasväggen. Förbannade knä. Fortsätt läsa Bitter

Har stirrat på den ett tag nu. Vill ha tillbaka min gamla. :(

Ny spis och fläkt skulle levereras mellan 12 och 15 i dag. Spisen skulle installeras och den gamla forslas bort (buuuuhuuuuu). Snubben skulle ringa en halvtimme innan leverans. Och det gjorde han. När jag simmade de skönaste längderna. Kvart över elva var jag i omklädningsrummet igen efter dusch och ser att någon ringt och lämnat meddelande 10.58. Tjo! Ibland är det bra att ha en hemmasittande tonåring… Nu är den nya spisen på plats. En elkabel måste bytas snarast, fläkten ska installeras och de utdragbara ugnsskenorna monteras. Ugnen ska brännas av och sedan är det bara att köra. På induktionshäll. … Fortsätt läsa Har stirrat på den ett tag nu. Vill ha tillbaka min gamla. 😦

Måndag igen

Min söndagsångest har inget med jobb att göra. Det är annat som ger mig en klump i magen. Dessvärre var min ångest inte förgäves den här gången heller. I dag blir det bara lite jobb hemifrån eftersom vi ska packa ihop vårt kontor i morgon. Den nya spisen kommer men jag är rädd att den inte kan kopplas in utan elektrikerjobb. Nåväl. De får leverera den, sätta in fläkten och ta den gamla spisen med sig. Vi får klara oss med mikro, vattenkokare och slow cooker tills allt är i ordning.Men först – en simtur! 🙂 Första på nästan en vecka … Fortsätt läsa Måndag igen

Ska bara sitta här en stund till först

Jag har stora planer för den här dagen. Vi får väl se var de landar…Efter sovmorgon och blåbärsfrukost ska jag städa det så kallade dukskåpet vars dörr inte längre går att stänga pga överbelastning. Nästa projekt är skafferiet. Sedan Kalle fick ansvar över uppackning av maten kan man hitta lite av varje längst ner under en stor hög av potatis, kakao, passerade tomater, mandelpåsar, socker. kaffe……………………. Dags att åtgärda. Hoppas få Kalle och Ville till hjälp. Kalle behöver se hur illa det blivit och båda vill tjäna pengar. Tanken är att även leka mammafrissa. Varken Kalle eller Ville tyckte det … Fortsätt läsa Ska bara sitta här en stund till först

Dags för Second Opinion

Undersökningsfynden är inte tillräckliga för att bevilja mig sjukpenning. Nu väntar en lång väntan på träff med psykiater, psykolog, arbetsterapeut och sjukgymnast. Än en gång ska jag vända ut och in på mitt psyke, mina känslor, mina minnen och min smärta inför främlingar. Gud hjälpe mig. Den söta lilla handläggaren som ringde kunde knappt få fram sitt budskap. Hon hostade och harklade sig nästan oavbrutet. Men hon nådde fram. Hon tycker inte att jag ska oroa mig för att förlora rätten till sjukpenning. Vi ser det här som ett underlag för planering av framtiden. Bra. Det behövs visserligen. Oro för … Fortsätt läsa Dags för Second Opinion

Ingen vidare dag

Det drar i musklerna. Det ilar i leder och skelett. Anspänning-avspänning och klösande och klämmande dämpar obehaget så här sitter jag och rycker och kliar. Migränknaster i nacke och huvud hindrar mig från att röra på mig mer. Käkarna vill tugga men jag tvingar dem till stillhet. Oron i kroppen skapar ångest. Ångesten skapar oro i kroppen. Men värst i dag – jag lyckas inte hålla tag i mina tankar. De fladdrar och far. Irrar bort sig helt och vissnar utan att jag hinner få dem tillbaka. Hemskt. Gräsligt. Fortsätt läsa Ingen vidare dag