Tystnad

Dimman gör världen tyst. Den gör bilresan evighetslång och mopeden svår att se. Men vi kom hem till slut, Kalle och jag i bil, Olle på sin moped. Ville är på kalas med övernattning och jag är lite vilse. Orkar inte laga mat då det blir väl yoghurt och mackor eller så till lördagsmiddag. Det går det med. Fortsätt läsa Tystnad

Min hjälte

Min hjälte men ännu mer sin egen. Morgonen började med provtagning. Efter en kvarts sökande efter blodkärl och misslyckat grävande efter blod gav hon upp, sköterskan. Kalle blev likblek och pep ”mår illa”. Inte att undra på. Ner med honom i liggande ställning och stick och mosande i fingret i stället. Heja Kalle! Efter det gick Kalle till Netto och köpte frukost. Jag gick till jobbet. Stolt som bara en tonårsmorsa kan vara. Innan Kalle fått tag i rätt vuxen och tagit sig till rätt plats var han troligen helt slut. Jag vill inte dra turerna här men det tog … Fortsätt läsa Min hjälte

Bagarens barn…eller var det skomakarens?

De gånger jag suttit ner med mina barn och verkligen hjälpt dem med läxor är tämligen lätträknade. Som lärare har jag varit läxmotståndare i alla år och så länge barnen har fixat det hyfsat själva så har jag som mamma inte lagt mig i. Men i dag var det dags. Olle har kemiprov i morgon och jag kunde se hans tomt stirrande blick och den växande paniken i går kväll. Nu har jag försökt förenkla och förklara så gott jag kan. Och ska jag vara ärlig var det riktigt mysigt. Fortsätt läsa Bagarens barn…eller var det skomakarens?

Från mörkret stiga vi mot ljuset

(Min fantastiska lilla mormor skulle en gång i tiden brodera ett bibelcitat men kom inte på något bra så hon broderade frasen från internationalen i stället. Heja mormor!) Den här dagen har varit en långsam klättring. Upp ur ångestens mörka gyttja med hjälp av det renande vattnet och mycket kärlek. En åsnestark vilja och ett jävlaranamma som kom ur de ofta gömda urkrafterna. När jag nu går och lägger mig gör jag det med ett ljusare sinne och ett hopp om morgondagen. Att vi ordnat ungdomsvakter och bokat rum på Renaissance för ännu en galen lustnatt har gjort sitt till… Fortsätt läsa Från mörkret stiga vi mot ljuset

Det hade nog inte gått utan min coach

Ville är en fantastisk PT. Han har bara gott att säga och han peppar bättre än någon annan. Nu har jag försökt få min kropp att göra något som med godaste vilja i världen kan liknas vid steget före nybörjar-yoga två dagar i rad. Båda gångerna har han stöttat mig och sagt att jag är duktig och att det jag gör är bra. Och detta i ett läge där de allra flesta hade antingen skrattat rätt ut eller kvävt en fnissning och tittat bort. Tack, Ville. Vi är ett bra team. Fortsätt läsa Det hade nog inte gått utan min coach

Yoga, Biltema, tårar

Så. Nu har jag krumelurat min stela kropp så gott det går under tiden den trivsamma kvinnan på skärmen gjorde vackra, smidiga rörelser till utmärkt andning. Inspirerad av en vän som läste mitt förra inlägg följde jag snällt hennes länk och nu känner jag mig klumpigare än på länge. Men envis är jag så kanske blir det här den gång jag övervinner min yoga-skräck. Tack för tipset! I övrigt mår jag skit. Olle vill åka till Biltema i eftermiddag. Jag grät när sms:et kom. Inte finns det väl kraft i mig till en biltur ut i verkligheten? Jag tycker så … Fortsätt läsa Yoga, Biltema, tårar