Den här helgen kan tyckas förlorad

Migrän på andra dagen nu. Regn. Grått, grått, grått. Mamma och H körde norrut, hon är krasslig, han orolig. Besök av två vänliga damer. De kom inte över tröskeln. Fick trevliga leenden och tips om hur bilen lättast skulle vändas i leran. ”Jag har ett namn,  du har ett namn,  har gud ett namn?” Hej då. Men allt är inte grått. I går lagade jag mumsig oxfilé med potatisgratäng och rotsellerigraräng. Jag har vilat i soffan medan mamma och H kommenterade skidåkning. Sten kom hem tidigt idag. Olle har plockat ner advetsstjärnor, stakar och ljusslingor.  Om jag bara lyckas ignorera … Fortsätt läsa Den här helgen kan tyckas förlorad

När fredagen känns avlägsen

Han har inte gått upp än. Jag ropar inte hej. Men jag håller en tumme. Själv är jag helt utmattad efter två intensiva arbetsdagar och ångesten, hoppet, lyckan som hänger samman med tigermammarollen. I dag blir det förskolan för min del och max två timmar i skolan för Kalle. I eftermiddag måste vi städa. Mamma och H kommer i morgon och jag dividerar med mig själv om huruvida jag ska plocka ner adventsstjärnor och -stakar eller inte. Jag vill bli av med dem men mamma är glad för juleljus… Fortsätt läsa När fredagen känns avlägsen

Det blev värre

Efter jobbet skulle Ville och äntligen simma. Efter det skulle vi till Landskrona för att hämta hans pass (som legat färdigt ett bra tag nu). Men här sitter jag. I soffan. Med död blick och dåligt samvete. En känsla av att skolka och samtidigt svika Ville. Men det är inte skolk när magen helt ballat ur. Loperamid lyckas stoppa flödet från vatten till…tjockare vatten. Jag törs varken köra bil eller simma. Funderar på att ta en tupplur i rent trots. Fortsätt läsa Det blev värre

2018

Jag är inte så glad i att summera livet årsvis. Men så här:  jag har inte varit sjukskriven på länge, sommaren var obehagligt torr men husvagn vid havet visade sig vara da shit för mig. Mina killar blir större, vackrare och klokare. Min man är fortfarande min trygga famn, min längtan, min kropps begär. Huset på åkern är mitt hem, vidderna min utsikt. På onsdag börjar mitt nya år. Då blir jag 47. Märkligt. Mäktigt. Men till dess – gott nytt 2019 fina du. Fortsätt läsa 2018