Oklart vad som driver mig

Ångesten river och sliter i mig. Halsen är öm och huvudet oskönt. Novembertrött. Trots det ligger väskan packad i soffan (kan vi byta plats?), kläderna väntar på köksstolen och i tanken är jag snart på väg. Mot Malmö, regionkontoret, ordförandekonferens, gemensam middag, övernattning, uppföljning av kongressen. Hemlängtan och vilsenhet. Hålögd men med masken på. För många människor, för många möten. För mycket. Men jag gör det. Nu gör jag det. Fortsätt läsa Oklart vad som driver mig

Bara tråkig tisdag

Äntligen lite mjuk yoga! Det har gått en hel vecka sedan förra gången och det känns i kroppen. I dag fick jag sovmorgon (eller egentligen en tupplur efter att ha lämnat Ville vid bussen och ätit frukost) och min arbetsdag är kort så att jag ska orka morgondagen. Inser att jag inte ens tänkt på att en väska bör packas så det blir kvällsjobb. Julklappar borde ha varit beställda men det hände visst inte av sig självt. I år heller. Så även det måste jag börja dra i i  kväll. Suck. Fortsätt läsa Bara tråkig tisdag

Jädrar, vad gott jag sover!

Det här kunde jag vänja mig vid. Snabbt. Så jag har bestämt mig för att bara ta benso fyra kvällar i rad i stället för en hel vecka. Det är helt enkelt lite för behagligt och jag har en lite för stark missbrukarpersonlighet för att det ska kännas tryggt att fortsätta. I dag står arbete med lönelistorna på agendan. Igen. Men efter måndagens rejäla dipp är jag stolt och glad att jag fortsätter jobba så det är bara att ta tag i siffror, namn, jämförelser, analyser, åsikter, formuleringar… Fortsätt läsa Jädrar, vad gott jag sover!

Med tårar kommer rädsla för handlingsförlamning och sjukskrivning

”Jag är på väg! Förlåt att det blev ännu senare.””Jag tänkte att du kunde stanna hemma, jag har en hel del kvar att göra själv så kan vi ta allt på onsdag i stället,” Käraste kollega. Vid helt rätt tillfälle gav hon mig friheten att fortsätta gråta i fred. För gråter gör jag i dag. Tills ögonen svider och kinderna puffar röda. Hela hösten har jag trampat i full fart men i dag tog det stopp. Förlusten av Olles moped värker i mig och blev katalysator för tillbakahållna tårar, tillbakatryckt ångest. Vi har inte råd att köpa en ny moped. … Fortsätt läsa Med tårar kommer rädsla för handlingsförlamning och sjukskrivning

Paniken växer

Morfar är hemma i Västervik igen. Jag tog sovmorgon och började dagen med mys-TV. Nu har jag vikt tvätt och påbörjat arbetet med kalender 2019 så att den blir klar till jul. Jag har också kopplat in routern som ska bli vår internetleverantör. Den hittar inte en uns av signal. Om en vecka stängs kopparnätet. Fiber dröjer ett år eller två. Eller fler.En. Vecka. Kvar. Paniken växer. Fortsätt läsa Paniken växer