Utsikt till vänster när jag tränar
Liksom mitt vemod vägrar släppa, klamrar sig småbokarnas löv fast vid sina grenar. Det är vackert men måste få ett slut. Löven måste falla, vemodet måste släppa. Fortsätt läsa Utsikt till vänster när jag tränar
Liksom mitt vemod vägrar släppa, klamrar sig småbokarnas löv fast vid sina grenar. Det är vackert men måste få ett slut. Löven måste falla, vemodet måste släppa. Fortsätt läsa Utsikt till vänster när jag tränar
Jag är snudd på uppspelt. Jag ska snart få gå och lägga mig! Woop! Woop! Fortsätt läsa Tjoho!
Oj, den här dagen. Jag lyckades handla, sedan var det fritt fall. Inte så mycket i måendet som i ork. All ork bara rann av mig där jag satt med frukosten i knät. Efter Bron var slut så nästan kräp jag fram till soffan och där blev jag liggande till efter två. Nu har jag hämtat småkillarna vid bussen och gjort mig en stor cappuccino. Kanske kan jag hålla mig vaken till kvällen. Kanske inte. Har beslutat att inte träna i dag heller, trots att jag gjorde extra uppehåll i går. När kroppen bara gråter, gäller det att lyssna. Fortsätt läsa Får knappt fingrarna till tangenterna. Matt.
Den här dagen har varit en lisa för min trötta själ. Vackra färger och mönster, gott kaffe och doftljus. Lugn, ro och med tanke på morgondagens skolstart, få konflikter. Ledig från träningen, ledig från sociala leenden, ledig från stress och måsten. Nu ligger jag i sängen och lyssnar på berättelsen om en makalös öschötte. Måndagen kan vänta några timmar till. Fortsätt läsa Här ligger jag och är ledsen över att Klas Ingesson är död
I dag är jag på riktigt tacksam över min nya hobby. Det krävs ingen annan prestation än att låta darrande händer föra pennan över pappret. Nu värker högerhanden så jag tar en paus, men i kväll ska jag använda glada färger för att pigga upp mitt mörker. Fortsätt läsa Med darriga händer och trött själ
Nackdelen med att göra inget är den jävla ångesten som prompt måste ta plats. Så fort jag inte är fullt sysselsatt så kommer tvivlen på min egen förmåga. Känslan av att inte duga någonting till. Så hör jag terapeutens ord ”Du är fortfarande samma duktiga flicka som innan. Du har fortfarande din kompetens kvar. Den är bara dold av stress.” Och jag vill så gärna tro på henne. Vill så gärna vila i att göra ingenting utan att döma mig själv. Jag behöver vila. Utan vila, ingen Lina. Jag gör ett nytt försök. Fortsätt läsa Svårt att vila
När maten är uppäten utan att jag fått alltför många frispel känns det lite bättre. Lite. Lite. Snart natt. Fortsätt läsa Kyckling och hasselbackspotatis
Trots en stund på soffan är jag så in i själen trött. Så trött att tårarna vill rinna fritt. Så trött att allt som kommer ur min mun är fräsningar. Allt låter argt, surt, irriterat, ledset, trött, trött, trött. Så trött att killarna offrar spökrundan för att de ser hur jag mår. Älskade ungar, ni är så bäst. Så trött att jag önskar alla omkring mig all världens väg bort om de inte vill kramas, trösta, göra mig snäll igen. Med vitnande knogar och gnisslande tänder tvingar jag mig att laga mat, att sitta upp, att vara vaken. Fortsätt läsa Ja, helgen är fin, men det är inte jag
Vi var inte ensamma i Skäralid i dag. Nästa stora vindpust kommer att förändra utsikten radikalt. Men i dag är där gudabenådat vackert. Fenix konditori där mamma köpte bakelser och Emmaus där jag hittade assietter i Höganäs gröna som fyller ett helt skåp i köket. Vi har en finfin allhelgonahelg. Fortsätt läsa Sista chansen?
Alla helgons dag och mina tankar går till min älskade, älskade Susan. Länken nedan leder till ett inlägg i min blogg om/till henne. Jag kommer inte in i den längre, men det går fint att läsa det jag skrivit. Dear Susan Kanske samlar jag tankarna senare i dag och berättar om henne här. Kanske inte. Min mamma är här och jag har fullt sjå att vara trevlig trots att jag är så trött att dagen känns mig främmande. Jag började dagen med träning och det är jag gräsligt nöjd med. Försöker berömma mig själv, som terapeuten sagt åt mig att … Fortsätt läsa Susan, trött och lördag