Tisdag – lika ful som alltid

Om jag var en smula glad när jag trampat min halvtimme, så gick den solen ner när Kalle gick och lade sig innan han knappt kommit ur sängen. Huvudvärk och ingen som helst motivation att ta sig iväg ändå. Fan. Jag som hoppats att det hade vänt. Nåväl. Vi är kallade till habiliteringen nästa vecka. Får se vad de kan göra den här gången… Skolläkaren har kontaktat dem och i kallelsen påpekar man att det är av största vikt att båda föräldrarna deltar, men att Kalle inte ska vara med. Gissa exakt hur trötta vi är på alla dessa möten … Fortsätt läsa Tisdag – lika ful som alltid

Ibland är jag så klok

När jag varit på jobbet i tre timmar i förmiddags, var jag helt matt och valde att köra hem. Efter tupplur och cykeltur startade jag jobbmobilen igen och kollade mejlen. Den timme jag inte orkade göra på jobbet har jag nu gjort i min uterumssoffa. Kloka jag. Nu väntar Vetenskapens värld och sista avsnittet av Jordskott. Livet är fint igen. I alla fall just nu och det är väl det som räknas? Fortsätt läsa Ibland är jag så klok

Mitt Skåne är vackert

  I dag orkade jag ta mig an det ljuvliga vädret. Det blev en backig milsrunda med makalös utsikt på besvärligt grus. Riktigt härligt och stundtals körde jag ifrån ångesten. Nu har den kommit ikapp mig igen, men det varma uterummets sommarkänsla och ljudet av barn som leker utomhus väger upp en hel del och den kvävande känslan tar bara fatt i mig lite då och då. Varken jag eller Ville blev av med våra jobbiga grejer i dag. Hans lärare var sjuk och mitt möte hade varit förra veckan (Varför meddela Lina?) så nu måste vi båda ladda om. … Fortsätt läsa Mitt Skåne är vackert

Blå

En timme på en sten.Om jag inte haft en stor kopp kaffe med mig, hade jag inte lyckats sitta så länge. Men tiden behövdes. För på en timme hann jag varva ner. Lyssna på vatten, fåglar och människor i bakgrunden. Jag hann studera ett svanpar när de visade sin samhörighet och skarv som visade sig härska över en sten. Jag satt tillräckligt länge för att släppa taget och gråta. En del tankar klarnade och någon jobbig tanke kunde jag lämna kvar där vid vattnet. Jag vill fortfarande helst grotta in mig i mörker och regnsmatter, men jag är tacksam över … Fortsätt läsa Blå

Ge mig en grotta

  Ge mig regn, mörker och piskande storm. Det här vackra klarar jag inte av.  Jag vill inte ha sol i nacken och svårt att se skärmen. Jag vill inte bländas när jag tittar ut. Jag vill inte sitta på solvarmt trä, vända ansiktet mot det starka ljuset och smutta på kopp kallnande kaffe.  Jag vill vara ifred. Utan krav. Och solen kräver. Tårarna bränner bakom ögonlocken, trillar när Agnes lämnar Selfridge´s. Det är svårt att andas när ångesten anser sig ha rätt att blockera vägen. Söndagar är mina träningsfria dagar. Men solhelvetet kallar på cykelturer i störande fågelkvitter. Jag … Fortsätt läsa Ge mig en grotta

Kungen

  Lövbiff i grönpepparsås med hashtagpommes följdes av kubb på den tätt grönskande gräsmattan. Nu får småkillarna hjälp av Sten att fästa Olles födelsedagspresent till Ville i ett träd. Ett 30 meter långt rep. 🙂 Kalle och jag pausar framför skärmarna en kort stund innan det blir marängtårta med glass och kolasås till efterrätt. Jag älskar födelsedagar. Fortsätt läsa Kungen

Vilgot Louis Bosse Lo 040418

Mormor och Håkan var här. De skulle stanna så länge de kunde och förhoppningsvis skulle du komma under tiden så att de kunde passa Kalle och Olle. Dina storebröder sov i varsin säng i mitt och pappas sovrum och snart skulle även du sova där. Tidigt på morgonen, vid fyratiden, vaknade jag av att du var redo att komma ut. Jag väckte mormor som smög in i vårt sovrum och lade sig i min säng så att Kalle och Olle inte skulle känna sig ensamma och bli ledsna när de vaknade. Pappa och jag hade en brun folkvagnsbuss med gula … Fortsätt läsa Vilgot Louis Bosse Lo 040418