Sobrilsömn

Det var inte ens tal om förhandling. Kroppen tvärvägrade att ta sig ur sängen. Totalstopp trots full blåsa. De här benen hade inga som helst planer på att ta mig till toaletten. Än mindre trampa runt på en cykel. Med stor möda lyckades jag tvinga händerna att ställa om alarmet och en timme senare vaknade jag ur diverse toalettdrömmar och tvingade kroppen till badrummet. Eftersom jag är van att duscha efter motionspass på morgnarna kändes duschen som något jag inte förtjänat. Huvudet dunkar i otakt och känslan inför dagen kunde varit skönare. Men. Jag lyssnade i alla fall på mig … Fortsätt läsa Sobrilsömn

Är det verkligen bara EN tisdag varje vecka??

Jaha. Så var tisdagen här. Igen. Tisdag med sovmorgon, trevlig lunchdejt, jobb till fem och ingen tid att laga kvällsmat. I dag ska jag hålla mitt första ordinarie styrelsemöte som ordförande. Jag har tankar kring hur jag vill ha det, men är inte så säker på att jag kommer att klara av att genomföra dem fullt ut. Det får nog bli ett steg i taget. Mina kollegor är pratglada samtidigt som vi som grupp har svårt att komma till beslut och lätt svävar ut i alla de viktiga ämnen vi alltid lever i och behöver prata av oss kring. En … Fortsätt läsa Är det verkligen bara EN tisdag varje vecka??

Vårtröttheten försöker slå rekord

Nu har jag varit vaken i snart tre timmar efter stunden i ide.Ser dubbelt. Händerna skakar. Huvudet vickar fram och tillbaka. Jag fryser även under varmaste dubbelfilten. Inte ens en kopp hett te lyckades värma eller pigga upp mig. Ja, jag gnäller.Men det här är så gräsligt frustrerande. Jag vill ju så mycket och så bara sitter jag här och lägger all kraft på att hålla mig vaken. Suck. Men ska jag alls klara av resten av veckan med alla utmaningar jag står inför, så får jag låta den här dagen vara förlorad. Tack än en gång för sjukersättningen. Fortsätt läsa Vårtröttheten försöker slå rekord

Jag tyckte bättre om söndagen

Morgonen börjar med besvikelse. Kalle tar sig inte till skolan. Det gör heller inte Ville. Även han med diffus diagnos som ursäkt. En stund i tårar i sängen. Sorgen över detta är stor och ångestskapande. Liten kryper ner under mitt täcke, lägger sin tunna arm omkring mig och jag kan andas igen. Morgonmotion i det ljusa uterummet följt av hundra situps och jag längtar till träningsfri söndag igen. Öppnar datorn och jobbmejl, sms och telefonsamtal rasslar in i kamp om min uppmärksamhet. Jag hinner knappt svara på allt innan jag ska iväg på samverkansmöte. Jag tyckte bättre om söndagen Fortsätt läsa Jag tyckte bättre om söndagen

Nästa vecka kommer och stör min helgfrid

Nu börjar tankarna på morgondagen och kommande arbetsvecka tränga sig på. Jag gör mitt bästa för att mota undan dem. Hur mycket jag än vänder och vrider på det jag har framför mig kan jag ändå inte göra något annat än vänta in händelseförloppen. Så.Tillbaka till söndagen.En fiskgratäng med fänkål och blomkål står i ugnen.En mysig måltid vid blommor och tända ljus väntar.Till dessert har jag en bit blåbärspaj kvar och killarna har tonvis med godis.Nu gör vi vad vi kan för att hålla helg några timmar till. Fortsätt läsa Nästa vecka kommer och stör min helgfrid

Orange

Nu minsann ska jag piggas upp varje gång jag öppnar bloggen. Om du också blir glad av det nya temat, är det en bonus. Jag försöker titta på film, men det är fortfarande jättesvårt. Det är fem år sedan jag kraschade med diverse stressymptom. I de spåren har jag svårt med koncentrationen. Efter en kvart vill jag göra något annat. Efter en sida i en bok har jag helt tappat handlingen. Underbart att det finns ljudböcker, för det klarar jag. Tur att man kan pausa filmerna i datorn, för då kan jag ta mig igenom en fånig romcom även om … Fortsätt läsa Orange