Fast i soffan

I hallen på väg till jobbet högg någon en kniv i rumpan på mig. Eller så var det ischiasnerven som kom i kläm. Men jag körde till jobbet ändå. Och tillbringade nästan tre timmar utomhus innan jag gav upp. For hem för att vila mig i form till kvällens möte. Men det bidde inget möte för mig. Det blev en lång, het dusch och en yllehalsduk virad runt höften. Nu längtar jag efter natten så att jag kan lyxa till det med en förbjuden diklofenak. Kanske får jag vakna i bättre skick i morgon. Tack vare mina duktiga styrelsekollegor så … Fortsätt läsa Fast i soffan

Jag simmar i kola med huvudet i mörkaste dimma

När det blir för mycket. För mycket jobb, inte i tid men i kraft. För många intryck. För snabba tankar. Då reagerar min kropp med näst intill extrem trötthet. Jag simmar i kola med huvudet i mörkaste dimma. Jag tappar ord och sammanhang. Jag tappar ögonkontakten med den som står framför mig. I dag har jag en för lång dag. I morgon är jag ledig. I morgon är en evighet bort. Nu ska jag träffa ett gäng barn jag inte mött innan, tre vuxna jag aldrig jobbat med. Nu ska jag skapa ett sammanhang med hjälp av en matt hjärna, … Fortsätt läsa Jag simmar i kola med huvudet i mörkaste dimma

Klappar mig själv på axeln, minsann

Något piggare Ville. Galet tröttare mamma. Trots att jag jobbar i förskolan en dag i veckan (och nyss var det två dagar under en tid) kunde inget förbereda mig på förmiddagens ljudnivå. Att barn och vuxna vistas dag ut och dag in detta ljudkaos… Kanske en av anledningarna att jag engagerade mig fackligt. Och helt säkert en av anledningarna att jag inte kan jobba mer än halvtid oavsett miljö. Nåväl. Just nu känner jag mig som Skånes bästa rekryterare. Jag har fixat två ombud på den förskola som lämnade mig med tinnitus. Nu kan vi jobba med deras arbetsmiljö på … Fortsätt läsa Klappar mig själv på axeln, minsann

Dagarna går sakta, veckorna rusar fram

Stormig natt, solklar morgon. I dag ska jag besöka en förskola och prata om vårt nya skolavtal. Jag ska också köpa fika till min egen förskola. På fredag firar vi världslärardagen med att bjuda alla på våra arbetsplatser på fika. En uppskattad tradition. Och när jag ändå är i affären blir det något gott till sjuklingen här hemma. Ville låg hela dagen i går. Innan paracetamol visade termometern 39 grader. Liten. Fortsätt läsa Dagarna går sakta, veckorna rusar fram

Höstlovsplaner

För att göra en resa till mormor i Motala lite mer intressant för tonårssönerna (i alla fall två av dem, den tredje trivs bäst i sitt rum) har jag fixat till en hotellnatt med efterföljande upptäcktsfärd i mitt Linköping. Det blir en natt på Frimis i ett rum för alla tre. Kostnaden för det var lägre än priset för hemresan med tåg. Att resa med SJ sista söndagen på höstlovet kostar storkovan. Resan upp gick inte ens på hälften så mycket. Men jag slipper köra bil och mormor hjälper till att bekosta tågresan så det blir nog bra. Fortsätt läsa Höstlovsplaner

Tisdagsstressad

I dag (också) är jag stort tacksam att jag bara jobbar halvtid. Det är inte klokt så mycket jobb som surrar i min skalle. Till nästa styrelsemöte måste jag nog sätta mig ner och fundera på hur vi bättre kan fördela arbetsuppgifterna. Och hur jag kan bli mindre kontrollberoende… Nu ska jag försöka stänga av jobbet och i stället boka tågbiljetter till en motalatripp på höstlovet. Häpp! Fortsätt läsa Tisdagsstressad

Och den där blomman som Sten skulle köpa, den får jag visst köpa själv

Min kropp värker och magen höll mig vaken till halv tre i natt. Som om jag inte får må för bra. När själen inte gråter lägger kroppen ner. Tack så jävla mycket. Massage och långa, heta bad skulle sitta fint nu. Men pengarna är tvärslut och jag tror inte att mormor skulle uppskatta om jag tog in på hotell när de är här. Så jag hittade en tid på SPA åt oss i kväll. Tre timmar med havsutsikt, bad och härlig behandling till ett bra pris. Till svar fick jag ”Lockar inte!!”. Nähä. Så jag tar en kopp te, tänder … Fortsätt läsa Och den där blomman som Sten skulle köpa, den får jag visst köpa själv