Jag som aldrig gråter till vare sig filmer eller böcker, sitter med tårarna sprutande sedan tjugo minuter tillbaka. Filmen som får mig att fulgråta har den banala titeln Love in Manhattan och jag har sett den för flera år sedan utan att gråta en enda tår. Så det kan gå. Nu måste jag tvätta glasögonen igen. Fortsätt läsa Så kan det gå
Mitt panorama Det är det där meditativa jag är ute efter. Känslan när kroppen jobbar av sig själv och hjärnan får kopplas ur. Jag har inte förmågan att tömma mig på tankar, men när jag får fokusera på ljudboken kan jag släppa alla mina egna tankar. Ben som jobbar, hjärna som slappnar av. Jag kan blunda och helt försvinna in i boken. Jag kan öppna ögonen, titta rakt fram och, liksom på fotografiet, beskära det jag ser och bara njuta av den fantastiska utsikten. Ja. Migränen sover igen. Och jag är vaken stolt och stark. Fortsätt läsa Lördagsmorgon som levererar
Han kallade sig Bad Moon Rising. För min skull bar han urtvättad svart t-shirt och jeans på kvällen. På morgonen klädde han sig i kostym och slips. Hans morgonhumör var gräsligt, och jag lät honom gå till jobbet innan jag smög ut i hans kök där han dukat med yoghurt och kaffe, en liten blomma och kanel och ingefära. Han lämnade DN uppslagen på den sida han funnit mest intressant så att jag kunde läsa inför kvällens prat på balkongen. Han visade mig filmer jag aldrig sett och tipsade om böcker jag aldrig trott jag skulle läsa. Han var aldrig … Fortsätt läsa Vintersaga
Med hjälp av ett par treo lyckades jag få i mig kvällsmat. Himmelskt god pulled pork med en krispig cole slaw till. Det blev vatten att dricka, men jag är glad att jag kunde äta. Smärtan i huvudet är på väg ner och kommer snart att ersättas med den hemska, skärande, gnisslande tonen som alltid kommer i migränens slutfas. Skönt att veta att det troligen är över till i morgon bitti, svårt att stå ut med oljudet. 😦 Jag klarar av att titta på film med datorn en bit bort. Just nu – Winter´s Tale efter den fantastiska boken av … Fortsätt läsa Uppdatering fredag
Det är inte bara över mitt huvud som det ligger ett lock… Fortsätt läsa Kan någon lyfta av locket?
Den här dagen är verkligen inte rolig. När bultandet i ögat tilltog vid lunch gick jag och lade mig. Vaknade med samma smärta. Nu har jag ätit lite, tänt ljus och fixat en kopp te. Ville hänger i soffan och de stora killarna kommer om en timme. Då vill jag vara smärtfri! Fortsätt läsa Tänk att en kopp Earl Grey fortfarande kan bära en doft av barndom
Glad och stark ena minuten. Lyckas mota bort en och annan demon. Fortfarande glad och stark. Plötslig, oväntad händelse och avgrunden öppnar sig, slukar mig. Och visst, så är väl livet för de flesta. Men i mitt fall var den plötsliga, oväntade händelsen inte värre än att skolbussen tar en längre runda och att jag glömt det och nu fick sitta i bilen och vänta 25 minuter. Storgråtande. Storgråtande i ångesthelvetets omfamning. För att en halvtimme senare bubblande babblande promenera i vinterdimman vid Kalles sida. Utmattande. Fortsätt läsa Nu går det undan i min berg- och dalbana
Det är en bra dag, min torsdag. Men allt överskuggas av den hysteriskt stora kostnaden för glasögonen. Vetskapen om de alldeles för många tusenlapparna ligger och skvalpar i medvetandet hela tiden, och ibland kommer det till ytan och jag mår fysiskt illa. Snart kommer Ville hem och det rullar på med hämtningar vid bussen, körning till träning, veckohandla…Tar en kopp te och passar på att njuta en kvart. Fortsätt läsa Snart är januari slut, apropå ingenting
En välbehövlig promenad med världens finaste Kalle. Det vita är läkande, liksom hans sällskap. Nu tar vi det lugnt hemma i Paradiset innan vi hämtar de andra Vildingarna plus kompis och kör till Nova Lund. Nej, jag har inte ork till det, men det funkar inte att skjuta upp det, så det är bara att bita ihop. Fortsätt läsa Läkande skönhet
När det äntligen blir vitt, är min själ alldeles hjälplöst grå. Tacksam att tårarna rinner. Minnet av månader i smärta då tårar förvägrades mig lär mig tacksamheten. I dag måste all samlad sorg och ledsnad rinna ur mig. Allt jag samlat på mig sedan förra gråtomgången lurpassar bakom ögonlocken och kräver att få komma loss. Efter några dagar av detta brukar jag känna hur sorgen smälter bort. Där är jag inte i dag. Fortsätt läsa Grått i vitt
Solpuss - bortom molnen 