Jag vågar inte räkna ihop alla de tillfällen Kalle och jag suttit i väntrum de senaste åren. I dag var kaffet dyrt och svinäckligt. Undersökningen försenad och mitt huvud lider. Trots det tänker jag följa med in till magnetkamerans oväsen. Han må vara myndig, men jag är ju hans tigermamma för alltid. Fortsätt läsa Alla dessa väntrum
…vad har man en blogg till om man inte får gnälla av sig ibland? Nu har jag varit sjuk i över en vecka. Eftersom jag knappt haft feber så kan vi utesluta influensa men en nedrans envis förkylning är det allt. Jag har inte simmat på två hela veckor. Det har inte hänt sedan Ville började simträna för 2,5 år sedan. Jag har inte heller kunnat yoga och nu har allt stillasittande börjat ta ut sin rätt. Ryggen värker och hela kroppen är stel och olustig. Nu har bihålorna börjat tjockna och värken bakom ögat är ingen lek. Dags att … Fortsätt läsa Å andra sidan
Men hemma vinner alltid. Idag kunde jag varken simma eller promenera men jag orkade vänta i Eslöv på Ville. Det blev en riktigt mysig stund. Väl hemma slocknade jag under täcket. Nu är det kaffedags igen och livet känns rätt långtråkigt. Sjuk i över en vecka och nu sitter det i bihålorna. Tjo! Fortsätt läsa Borta bra
Vi har hämtat Olles glasögon och nu må ni tro att han ser bra ut! Efter en runda på Indiska och Elgiganten så körde vi till Barsebäck för lite sommarlängtan. Nu. Är jag. Helt slut. Fortsätt läsa På utfärd
Nu har jag kört Ville till Eslöv. Det var vackert och skönt med lite vinterluft. Fortsätt läsa Lite luft
…det hade ju varit fint att få njuta av vintersolen från andra sidan fönstret. Fortsätt läsa Bitter är jag inte, men
Här ska jag tillbringa min dag. Under täcken och filtar. Med te och hastabletter. Så får det bli. Fortsätt läsa Under ett hål i molnen
Dag 1: som vilken första förkylningsdag som helst – extrem trötthetDag 2: motvilja mot all slags aktivitetDag 3: det är nu vi tar det från fel håll – kraftig hosta, feberfri, jobbar och kör till optikernDag 4: hostan skräller och halsen börjar tycka det är jobbigt, sjukskriver mig men kör till habiliteringen med KalleDag 5: på natten vaknar jag igen och igen av smärtan när jag sväljer – nu har det halsonda lagts till hostan, astman är inte att leka med, kör till överviktsenheten med Kalle, dopad med Bricanyl, paracetamol och koffeintablettDag 5 på kvällen: men se där! nu börjar … Fortsätt läsa Baklängesförkylning
Kul är det inte. Men skit i det. Kalle har just åkt iväg med taxin. Tredje skoldagen i rad! Jag är sprickstolt. I eftermiddag ska vi till överviktsenheten. Kämpa. Jag har sjukanmält mig även på förskolan i morgon. Den här astman påminner om tiden innan dubbelsidig lunginflammation och nio dygn på sjukhus. Så efter besöket i eftermiddag blir det vila på riktigt. Fortsätt läsa Alltså, astman…
Så jag konstaterar att även förkylt eländiga dagar kan ha guldkant. Dagens möte med vuxenhabiliteringen var kort men positivt intensivt. Vi fick mycket och relevant information om tillvaron efter skolavslutningen. Allt kunde vi inte ta till oss men vi blev servade med anteckningar för vidare koll. Vuxenlivet som ter sig nog så jobbigt för vem som helst kan säkert kännas ännu dimmigare när man har en npf-diagnos och inte riktigt får till det med skola och omvärldens förväntningar. Nu vet vi lite mer om vad samhället erbjuder för stöd och går bättre rustade inför nästa kapitel. Gott så. Fortsätt läsa En får passa sig så bloggen inte blir ett gnällparadis
Solpuss - bortom molnen 