Vardagen rullar på igen

I flera timmar nu har jag försökt att dela ett inlägg med en bild på en ganska sliten ordförande på väg till ett möte. Men se, det går inte. Kanske är det censur inblandat? Kanske är en sliten jag för ful för att synas? Eller så är det bara nätverksfel som telefonen envist hävdar. Syntes gjorde jag hur som helst i verkligheten. Och mötet gick bra även om det inte bara var ordföranden som var trött. Heja oss! Fortsätt läsa Vardagen rullar på igen

Dessa långsamma dagar

Klockan är halv två och jag börjar äntligen känna mig vid liv. I dag hade jag planerat att simma. Efter alldeles för många torra dagar skulle jag sträcka ut musklerna i vatten. Men icke. Det verkar som om jag inte alls tvingat bort förkylningen med echinacea och ingefära. Vad jag har gjort är nog snarare att skjuta den framför mig. Så när jag var glatt frisk under helgen och glömde fortsätta kuren så fick viruset ny kraft. Kul. Verkligen. Så i dag har jag sovit. Sovit och suttit i fåtöljen invirad i filtar drickandes te, tittandes på Sveriges Mästerkock. Spännande … Fortsätt läsa Dessa långsamma dagar

Allt kan väl inte gå som planerat

Rätt sköterska fick blod på första försöket. Mötet på gymnasiet gick så pass bra att tigermamman fick vila. Kalle stannade kvar och jag körde till jobbet en stund. Posthögen där var inte att leka med…inte heller den här hemma när brevlådans lås väl tinat. När vi kom hem fixade jag ner kycklingfiléer i slökokaren. Fyra timmar senare är de fortfarande råa och om en timme är det dags att äta. Får väl ställa grytan i ugnen och hoppas på det bästa. Tjo! Fortsätt läsa Allt kan väl inte gå som planerat

Livet, I guess

Att diskutera med en tonåring. En tonåring med drömmar om det fria livet i staden. Att känna hans drömmar och vilja låta honom flyga fritt. Att vara den vuxna. Den som tar ner drömballongen till marken. Den som säger ”Ja, jag håller med pappa i allt det förnuftiga”. Att sakta se hoppet slockna i drömmarens blick. Att önska att det bara är just den här drömmen, just det här hoppet som måste dö. Det är inte så jävla kul. Men det är livet, I guess. Att läsa upp blogginlägget och bli kallad ”Drama queen”.Livet.I guess. Fortsätt läsa Livet, I guess