Vi hade lyssnat färdigt på vår bok, Ville och jag. Jag hade bytt till min bok och kände sömnen sakta sväva in i mig. Blundande och helt avslappnad. Det enda medvetna sinnet – hörseln.Så hörde jag tunga, mjuka regndroppar mot fönsterrutan. Och log. Äntligen ett svalkande regn efter alla heta, torra sommardagar. Jag tror att jag är less på den skånska vintern… Fortsätt läsa I landet mellan dröm och verklighet
Jag sov middag på soffan i dag. Slocknade snabbt och sov djupt. Vaknade helt ovetande om var jag befann mig. Kom på att jag sovit på soffan. Kände ett stort leende spridas när tanken kom – Jag får sova en gång till i dag! De senaste nätterna har hjärnan gått på högvarv. Många, långa och intensiva drömmar. I morse drömde jag ihop en ny variant av packningsmardrömmen. I stället för att tömma en hel tågkupé på två minuter skulle jag packa ihop efter en hel sommar i en stuga för att hinna med ett tåg tre minuter senare. Ja. Jag … Fortsätt läsa Stresskänslig? Jag? Hmmmm?
Sten fick köra en lite yrslig Olle till tåget. Kalle sover. Jag har lämnat Ville vid bussen. Nu är frukosten färdig att tas med upp till sängen. I dag får jag ta det lugnt. Och ja. Jag behöver det. Fortsätt läsa Sovmorgon
Jag drömmer ofta att jag packar. Under tidspress. Exempelvis ska jag i en återkommande dröm tömma en hel tågkupé fylld av allsköns nödvändigheter under de två minuter tåget står på stationen. I natt hittade min hjärna en ny vinkel på eländet. Tillsammans med två andra (ansiktslösa men för mig kända), en man och en kvinna, skulle jag ge mig ut i en öde värld. Tänk sista överlevarna i bok/film/serie om undergång. Känslan var att det fanns andra överlevare och nu skulle vi ge oss ut för att finna dem. Hoppet att min familj fanns någonstans därute drev mig. Men först … Fortsätt läsa Dröm om packande i ny skepnad
Terminen drar igång och med den ökar stressen tills mina tankar är ohanterligt luddiga. Kristallsjukans yrsel förvärras, smärtan i diverse muskelinflammationer likaså. När Kalle vaknade med huvudvärk (inte hans fel, bara pissiga omständigheter och min stresskänslighet som ställer till det för mig) blev jag så låg att det enda jag mäktade med var att krypa tillbaka i sängen, stänga av ljudet på telefonen, starta ljudboken och inta fosterställning.Drömde sedan mardrömmar. Först om rektorn på Kalles skola – hen krävde att jag skulle deltaga i ett dansnummer (analysera den var ju inte så svårt…). Nästa dröm var värre. Jag kom plötsligt … Fortsätt läsa Varsågod – mitt innersta är serverat
Det är musiken som fångar in mig. Som tvingar mig att lyssna på orden. Det är orden som brinner. Orden som talar delar av min sanning. Det är i orden jag befinner mig. Det är i rösten jag vill vara. Det är rösten som spelar på mina slumrande strängar. Det är hans röst som väcker min längtan. En längtan efter det jag redan är. Det jag redan har. Den är vacker, den där längtan efter det jag redan har. Det jag har kan jag nå. Min längtan behöver inte vara förgäves. Och den är lika sann som verkligheten. När jag … Fortsätt läsa Tillbringar förmiddagen i musiken
Vi kom till badet. ”Inga barn före 11.” Fan, det hade jag glömt. Vi vände. I bilen tappade jag all ork och tårarna rann. Ville erbjöd sig att vänta medan jag simmade. Torkade tårarna och körde för att köpa fika till honom. Han installerade sig med fika och surfplatta. Jag bytte om och simmade. Under halva tiden var jag helt ensam i bassängen. Så jävla fånigt att Ville skulle sitta utanför. 😦 Fortsätt läsa Tårar och klor
Oj, vilken mardröm! Jag drömde att hela familjen missade hotellfrukosten för att jag satt alarmet en timme för sent. Fortsätt läsa Morgontröst
I morse drömde jag att jag tillsammans med två vänner cyklade från pendeltågstationen i Tullinge. Vi cyklade upp för backen längs vattnet till Stendal där jag en gång bodde. Sedan vidare backen ner till Banslättsskolan. Med mina vänner som stöd gick jag in och letade rätt på fd kollegor som kanske kunde komma ihåg mig. Det var mycket omskakande. Mycket. Men när jag vaknar är det frasen ”Jag jobbade här för tjugo år sedan” som känns mest skakande. Fortsätt läsa Hur kan det vara tjugo år sedan?
I morse drömde jag att Sten tog min tulpanbukett från köksbordet och gav den till en kund.Läskiga grejjer. Kalle är i skolan. Olle är på prao i skolkök. Ville febersover. Sten jobbar (utan tulpaner, så vitt jag vet). Jag ska upp på motionscykeln innan jag har läkartid. Tjo! Fortsätt läsa Mild mardröm
Solpuss - bortom molnen 