Etikett: familjeliv

Lämna en kommentar

Tonårsmorsan är tacksam

bortommolnen

Här sitter jag och tänker att det var sant som alla sade. Åren som småbarnsförälder for förbi fort som bara den. Nu är det enda som hörs i vardagsrummet vinden utanför fönstret och Stens snarkningar från soffan. Killarna häckar i varsitt rum och det är helt okej. Ville kom ner med en kram på väg till toan, de andra har jag varken sett eller hört sedan kvällsmaten. Vi har blivit tonårsföräldrar och om bara några månader har vi tre tonårskillar i huset. Att vi kommer att behöva vara extra mycket föräldrar för en av dem de närmaste åren har vi … Fortsätt läsa Tonårsmorsan är tacksam

Lämna en kommentar

Så skönt att orka!

bortommolnen

Sov en stund efter skräpplockningen. Sen lunch framför Hela Sverige bakar. Efter det reste jag mig upp och först nu sitter jag ett par minuter i bilen. Diskat och fyllt diskstället till råge. Sorterat kläder efter raseriutbrott och inför ny garderob. Tömt diskstället och fyllt det igen. Pratat med datorsupporten. Inte druckit kaffe. Men kanske hinner jag det mellan bussarna. Om den första nu kommer någon gång… Fortsätt läsa Så skönt att orka!

Lämna en kommentar

Allt jag ville var att lägga mig i fosterställning på golvet

bortommolnen

Men jag kom hem till Olles hjälpsamhet, nyvaken Kalle och Villes kramiga famn. Barnen (mest Olle) packade upp maten (tack!) och Sten ringde. Jag orkade en stund vid datorn innan det blev fosterställning. Men i soffan med filt på i stället för golvet. Nu är jag inte lika akut ledsen. Dagens jobb är avklarat, lunch är intagen och jag tänker mig en kopp kaffe så snart jag orkar resa mig. I kväll väntar Kalles födelsedagsutflykt. Det blir kebab på haket och film på bästa biografen. En. Dag. I. Taget. Och livet rullar på. Fortsätt läsa Allt jag ville var att lägga mig i fosterställning på golvet

Lämna en kommentar

NÄR får jag lägga ner den här dagen?

bortommolnen

Som jag kämpade för att få med Kalle till habiliteringen! Men det var ändå inget emot den kraft det tog av oss båda att knuffa honom till skolan efter. En timme var han i skolan innan jag behövde hämta pga att huvudvärken blivit sämre. Vi är båda förkylda så jag ser ingen anledning att inte tro honom. Körde till skolan och blev uppkallad av assistenten för att prata om Kalles frånvaro. ”Något nytt måste till”. Assistent, mentor, Kalle och jag. Plötsligt. Utan förvarning. I ett litet samtalsrum. För att älta varför Kalle inte går i skolan och vad de kan … Fortsätt läsa NÄR får jag lägga ner den här dagen?