Vi kämpar på

Familjen har beslutat att stänga ner det lilla akvariet och rengöra det stora för att starta upp det på nytt. Vi har också bestämt att timmen mellan halv sex och halv sju på kvällen ska vara skärmfri för barnen. Och om barnen vill göra något tillsammans med oss föräldrar, så ska vi prioritera det framför skärmtid. Just nu står Kalle på crosstrainern, Olle och Ville diskuterar vilt och tramsigt i soffan. Sten dricker kaffe och jag startade datorn för att starta Spotify. Hur jag hamnade här vete 17. Bäst att jag tar min bok i stället. Fortsätt läsa Vi kämpar på

När får vi belöningen för allt slit?

På fem minuter raseras hela morgonen. Det är bråk, skrik, tårar, klumpar i magar och frustration, desperation. Alla känner sig felbehandlade, alla gör fel. Allt vi vill just nu är att kvällen ska komma och gömma oss i mörker. Nej – ingen sade att det skulle vara lätt att leva med tonåringar. Men tonåringar med autism är minsann överkurs. Fortsätt läsa När får vi belöningen för allt slit?

Tack för lovet

Höstlovet blev fint. Vi saknade Olle, men nu är han hemma igen, vår modige tonåring med stort hjärta. Vi som var hemma har ätit på restaurang, badat och halloweensminkat oss. Vi har sett på film och vi har myst en hel massa. Jag har tränat lagom lite och ätit för mycket onyttigheter. Jag var inte ledig hela lovet, men tillräckligt för att det ska kännas kymigt att jobba igen. Huset är hyfsat städat och Sten är görsnygg i den lila lammullströjan. Vinet är slut och i morgon ska jag på möte jag inte gillar. Ville ska på fotbollsträning och redovisa … Fortsätt läsa Tack för lovet

Är söndagen slut snart?

Vi har bråkat, gråtit, klagat, gnällt och svettats floder. Vissa har vägrat klä på sig, andra har surat över surfplattans användande i bilen. Någon har ätit någon annans kvällsmat och någon har mest varit plågat tyst. En kan inte sluta tjafsa om högt och lågt, en annan har svårt att inte svara emot. Jag har klåda i näsan och ångest i drivor. Dricker vin och låtsas att det är allt annat än söndag efter lov. Men mitt i detta lyckades vi städa bottenvåningen, köra till Lund och se Pojken med guldbyxorna och äta kvällsmat. Även om det sistnämnda skedde på … Fortsätt läsa Är söndagen slut snart?

Lite skakig

Plötsligt lös vägen upp av två billyktor. Vi väntade inte besök. Utanför dörren stod en av grannarna med för oss obehagliga nyheter. Vår Lillvild hade hittat på farligt bus med sin kompis. Eller, rättare, kompisen hade hittat på farligt bus och Lillvild hade stannat kvar och tittat på. Nu är vi mycket tacksamma över att grannen ingripit och ännu mer tacksamma över att Lillvild är hemma i säkerhet. Hans märkliga beteende när han kom hem har fått en förklaring och nu vet jag hur jag ska tolka signalerna nästa gång. För det blir säkert en nästa gång där han kommer … Fortsätt läsa Lite skakig

Min älskade Måne är snart framme

Olle är snart framme i Säter, där de ordnar fest för honom. Min älskade Måne. Jag önskar dig en fantastisk kväll, och stort grattis till att du klarat den långa resan galant. Just nu är du säkert nervös och spänd inför att träffa din vän och hennes familj, men jag är helt övertygad om att de kommer att älska att ha dig där. Jag saknar dig, men är glad att du följer din egen väg. ❤ Från Ville hörs ingenting, så han har det nog bra hos sin kompis. Världens finaste Kalle har erbjudit sig att krypa ner bredvid mig … Fortsätt läsa Min älskade Måne är snart framme

Jag är helt galet stolt över honom!

Nu är det en timme till nästa avgång och Olle svarar inte på sms. Han är säkert fullt upptagen med att äta god mat. 🙂 Här hemma skulle det ha blivit fläskfilé i grönpepparsås med potatiskroketter, men jag har migrän, mår illa och kan inte ens tänka tanken att laga mat. Kalle erbjöd sig att laga maten medan jag sitter på en stol och säger vad han ska göra. Hjärtat. Men vi sparar filén till i morgon och värmer revben som blev över i går. Ville har åkt till en kompis för att sova över, så i kväll blir jag … Fortsätt läsa Jag är helt galet stolt över honom!

En efterlängtad lördag

Så var den då här. Dagen som Olle och hans kompis väntat på i två månader. Dagen då de ska träffas första gången och sedan ha en hel veckas roligheter framför sig. Väskorna står i hallen och jag får stoppa mig själv från att kolla igenom dem igen och igen. Jag vet ju att han kan packa. Jag litar ju på att han packat kläder för en vecka, när han säger att han har det. Jag har ju sett att plastfickan med bokningsbekräftelse och tidtabeller ligger i handbagaget tillsammans med mobilladdare, hörlurar, dator, tidningar, teckningsprylar och plånboken.Vi kör i god … Fortsätt läsa En efterlängtad lördag