Etikett: familjeliv

Lämna en kommentar

Söndag kväll i Rävetofta

bortommolnen

Vi ska på grillfest anordnad av åldermannagilllet i byn. Kalastrevligt initiativ. Men att vi alls tar oss iväg känns som ett smärre under.Jag har lätt paranoia, värk i kroppen och vill helst vara helt ensam. Sten är en smula osocial i sådana här sammanhang. Kalle är hundrädd och på inbjudan står hundarna före barnen, så det lär bli en utmaning. Ville är spelberoende och vi har svårt att få hans näsa ovan den nya telefonen. Den ende som kanske vill dit på riktigt är nog Olle.Nåväl.En stor skål med pastasallad, en mindre med majjoindränkta grönsaker, en halv vattenmelon, sås och … Fortsätt läsa Söndag kväll i Rävetofta

2 kommentarer

Fotboll och ett glas vitt

bortommolnen

Efter en kort promenad genom djungeln hittade vi fram till fotbollsmålet. Nu tränar Ville skott medan jag sippar på ett glas Mandala och lyssnar på näktergalen som sitter i flädern strax bakom mig. Livsglädje. Och den behövs verkligen, glädjen, för skolavslutningsdagen har bjudit på mer än sång, blommor, fina avsked och mysig kebablunch. Den har även innehållit betygbesvikelse, städning, trots som ledde till beklaglig scen utanför ica, trötta mammatårar och bråkiga barn. Nu hoppas jag på en fortsatt fin kväll medan regnet droppar ner i vinglaset. Fortsätt läsa Fotboll och ett glas vitt

1 kommentar

Den blomstertid och näsdukar i fickan

bortommolnen

Finaste kollegan tyckte att jag kunde vara ledig i dag, så nu ska jag på skolavslutning! 🙂Som lärare är det lätt att bli bortskämd med att få vara med på dessa mysiga stunder. Som mamma och lärare har det varit lite sorgligt att inte kunna se mina egna barn mima till den blomstertid. Men de senaste åren har jag kunnat vara med på ett hörn. 2010 var jag med hela förmiddagen. Alla tre killar på samma skola. Så fint! 2012 smög jag i buskarna med min kamera för att fotografera Kalle som flaggbärare, men mådde för dåligt för att delta. … Fortsätt läsa Den blomstertid och näsdukar i fickan

Lämna en kommentar

Torsdagen innan skolavslutningen

bortommolnen

Vaknade med igenmurade ögon. Jätteskönt att det har kommit regn, nu hoppas jag bara att någon ska orka städa inomhus också…Den här dagen bjuder på systematiskt arbetsmiljöarbete och förhoppningsvis mysiga stunder med finaste kojanbarnen. Hur det än blir till hösten med jobb, så kommer jag med största sannolikhet inte att vara på Kojan så det gäller att passa på med myseriet.I detta nu längtar jag efter morgonkaffet som dricks vid barnens frukostbord. En stund på dagen som jag verkligen kommer att sakna.I bakgrunden tjafsar ett styck son med en styck man om huruvida man ska byta kalsonger eller inte. Suck.De … Fortsätt läsa Torsdagen innan skolavslutningen

Lämna en kommentar

Då när vi samsades i husets enda fåtölj

bortommolnen

Det där med kärlek.Det är nog det häftigaste jag vet. Kärlek. (Och förlossningar…)Hur den multiplicerar sig själv så snart det träder in någon ny att älska i ens tillvaro.En vän.En partner.Ett barn.Ett barn till.Och ett till.Och nya vänner.Och kanske en ny partner.Ett bonusbarn.En förälder.Ett husdjur.Kärleken bara växer, förstorar sig, förökar sig.Ibland ligger den vilande.Man kanske inte träffar den man älskar så ofta.Men när man ses, pratar eller skrivs svämmar kärleken över igen. I kväll blev jag påmind om just detta. Hur kärleken kan vila och vakna till liv med full kraft.Jag har en bonusson.Jag har älskat honom sedan den där … Fortsätt läsa Då när vi samsades i husets enda fåtölj

Lämna en kommentar

Blå blick och fräknar

bortommolnen

Plötsligt tappar han all färg från sitt fräkniga ansikte, tittar upp på mig med ledsen blick, säger med liten röst ”Mamma, jag glömde min keps hemma.”Älskade liten. Det fanns inte tid att hämta den viktiga kepsen, så mamman försökte med ett ”Nu kommer du i alla fall inte att bli av med den.”En smula färg återvände, men det ledsna i hans blå, blå blick fanns kvar när vi sade hej då och jag lämnade honom.I mig – en klump i halsen.En klump som löstes upp i tårar så snart jag blev ensam.Tårar som satte undanstoppad ångest i svall och blev … Fortsätt läsa Blå blick och fräknar

2 kommentarer

Dessa katter…

bortommolnen

”Mamma, jag kan höra kattungar utanför mitt fönster.””Å, gå och leta efter dem.””Mamma, de var inte utanför fönstret.”Och i händerna håller han varsamt en liten randig vän.Under hans säng, en trappa upp, i en ikeanättygförvaringsgrej tillsammans med gosedjuren låg två kattungar. Inte konstigt att mamman ägnat dagen åt att försöka ta sig förbi mig och in i huset… Fortsätt läsa Dessa katter…

Lämna en kommentar

Rörd, stolt mor

bortommolnen

Det har inte varit den bästa mors dag jag upplevt. Migrän och en son som inte gillar dagar då man firar något har skuggat dagen. Men vid middagen vände det. Sten har grillat och lagat all mat och vid slutet av måltiden knackade Olle i glaset. Den lilla sköldpaddan fick jag tillsammans med en förklaring om varför den påminner om mig, sedan höll han följande tal: Du väcker mig. Jag vaknar. Du står där i trappan på morgonen, när jag står och vippar på tårna.Jag ramlade, du fångade mig. Du var där.Du! Såg att jag fanns.Du! Hjälpte mig när jag … Fortsätt läsa Rörd, stolt mor

Lämna en kommentar

Mors dag

bortommolnen

Dagen kunde ju ha börjat bättre… Jag kunde inte köra Ville till fotbollen, så det gjorde Sten. Under tiden hängde jag över toaletten. Kom dock iväg i tid för att se matchen. Killarna förlorade stort. Körde hem, fick fina blommor, sov på soffan. Fortfarande huvudvärk, men nu ska jag ringa mamma, köra till svärmor, rösta, köpa sandaler till Ville och kvällsmat. På med solglasögon och keps igen! Fortsätt läsa Mors dag