Sex timmar har jag hittills tillbringat i telefonen och framför datorn för att fixa allt som inbrottet i bilen följde med sig. Och än är jag inte färdig. Trygg Hansa levererar i alla fall. Snabbt besked om ersättning för det som stals, pengarna på kontot i början av nästa vecka. Tid bokad klockan 12.30 i Lund för insättning av provisorisk plexiskiva i bildörren. Nu ska jag lista ut hur jag ska kunna tanka utan kort. 😦 Fortsätt läsa Det går sakta framåt
Somnade helt utmattad runt midnatt, fullmåne och värme till trots. Vaknade tjugo i fem till fantastisk sång. Vi har en gryningssångare som jag aldrig hört förr. Sången är kraftfull som näktergalens, men mycket mer varierad och sånglik. Ska försöka leta reda på vad det kan vara, men just nu går ögonen i kors. När jag skaffade min älskade S5:a fick jag med inte mindre än fem Samsung Galaxy Trend Plus. En av dem låg oanvänd i förrådet. Där hittade jag även ett simkort att stoppa i den. Vet inte om det är ett kontantkort eller ett abonnemang, men just nu … Fortsätt läsa 04.40
…är inte fantastiska betyg en belöning i sig? Finns det verkligen inte fler saker att belöna med stipendier i grundskolan än fina studieresultat och god kamratskap? Fortsätt läsa Jag bara undrar…
Mötet gick bättre än förväntat. Men det säger ju nästan ingenting, eftersom våra förväntningar var lååååga. Mest intressant och tämligen förbryllande var att psykologen verkar ha ändrat inställning till Sten. I vanlig ordning hände just ingenting – så är det alltid på habiliteringen, det ska gå så förbenat sakta. Vi fick 90 minuter att prata av oss och vi var tydliga med att vi vill ha hjälp med Kalles mående. Resultat – tid ska bokas hos deras sjuksköterska och så småningom läkaren. Men innan Kalle får träffa dem, måste han ha ett samtal med psykologen igen. Vi ville be henne … Fortsätt läsa Jaha, vad säger man?
Bortsett från alla möten med skolan och skola och habilitering tillsammans där vi diskuterat motivation till skolgång har jag drivit ett annat spår. Sedan jag började misstänka att Kalle är deprimerad och bestämde mig för att hjälpa honom med detta har det gått till ungefär så här:(Vi börjar i februari.) Jag ringer i desperation habiliteringen när K ännu en måndag stannar hemma från skolan och gömmer sig under täcket. Säger att jag misstänker att han är deprimerad. Hab lyssnar och skickar mig vidare till bup. Jag ringer bup. Pratar över en timme om allt rån förlossning till nuläge innan människan … Fortsätt läsa Jag blir så arg när jag skriver att det snudd på ryker ur öronen
Lite vissen är jag allt trots att morgonen varit vacker. Kalle kom iväg till skolan. Motiverad av dagens möte med en överlevare från förintelsen. För mig visar det att det inte alls är bara vi här hemma som kan ta ansvar för att motivera honom att komma iväg. Nu ska vi bara få skolan att lyssna och förstå… Det känns som om de bara väntar ut att terminen ska ta slut. Vi bestämde oss i går kväll för att kräva en ny elevhälsokonferens om den här veckan inte blir bra. Nu vill jag ha svart på vitt vad de … Fortsätt läsa Vissen med glad och lättad
I dag kom vi ur sängen redan på förmiddagen, Kalle och jag. Skolan har aktivitetsdag i dag, och alla var rörande överens om att Kalle skulle ha det bättre hemma. I morgon ska klassen åka till Lund och julshoppa och vi vill ju att orken ska räcka till det. Aktivitetsdagar på skolan är bara skit för elever som Kalle. Hela den här veckan (och i fredags) har betygen varit satta och skolan ägnar sig åt meningslösheter. Helt galet i mina ögon! Sex hela skoldagar används till allt annat än måluppfyllelse. På en skola som hävdar att högre måluppfyllelse är deras … Fortsätt läsa Arg mamma
Det är för väl att vi inte har gott om pengar.För om vi hade det.Skulle jag följa med på resa till Kina.Och på den resan skulle min mage totalkrascha.Eftersom jag tydligen bara kan äta mat utan minsta krusiduller. Och jag fick tillbringa långa, ensamma timmar på toaletten i stället för att shoppa upp de där pengarna vi inte har.Och så skulle jag missa utflykten till muren för jag hade min egen jävla klagomur att sitta på.Så det är för väl att vi inte har pengar över till en kinaresa.Så att jag kan sitta på min egen toastol och svära. Fortsätt läsa Nej, jag är inte bitter
Det här med rasismen. Jag kan inte hantera det längre. Vet inte hur jag ska bemöta skiten och samtidigt undvika att sätta mina barn i kniviga situationer. Men en sak vet jag. Att jag pallar inte höra ”Jag är inte rasist, men…” fler gånger. Jag pallar inte höra ”Men Sverigedemokraterna har mycket vettigt att säga också”. För när man stannar upp och tänker ett steg längre. När man funderar på vad de här människorna egentligen har för människosyn. Vad de har för grundläggande värderingar. Hur de egentligen ser på mig. På min familj. Och varför de ser på ett visst … Fortsätt läsa Frustrerad och ledsen
I vår lilla kommun är främlingsfientligheten obehagligt närvarande. I väldigt många vardagliga diskussioner hörs plötsligt någon säga: ”Jag är inte rasist, men…”. Det kan vara en kollega, en förälder till någon i fotbollslaget eller någon av killarnas klasser. Det kan vara en släkting eller en vän. Varje gång jag hör den frasen vänder det sig i min mage och jag vill bara lämna lokalen. För den följs alltid av någon svart groda som jag vill stampa på, förinta, bränna till aska. Ibland står jag upp för mina åsikter. Ibland står jag upp för alla människors lika värde. Ibland står jag … Fortsätt läsa Inte rasist, men…
Solpuss - bortom molnen 