Absurt

Jag sitter uppkrupen i soffan och gråter. Det både syns och hörs. Men min mamma säger INTE ETT ORD för att trösta mig. Inte konstigt att jag blev lite skev… Jag gråter för att jag tydligen är helt jävla värdelös på mitt jobb. Än en gång blir jag spottad på i löneöversynen. Den här gången orkar jag inte hålla masken en enda sekund och tårarna slutar inte rinna. Fortsätt läsa Absurt

"Det här var väl inte så betungande?"

Om du bara visste, kära ordförandekollega. Efter blott två timmars konferens är jag helt, totalt väck. Slut. Halvdöd. Det surrar i huvudet och allt jag vill är att gråta i fred. I stället för att följa med och äta god lunch köpte jag en kaffe och satte mig på tåget hemåt. Känner mig misslyckad och onödig. Hoppas en lur på soffan kan få mig att uppskatta det faktum att jag i alla fall orkade två timmar. Hoppas också på ny styrka så att jag kan polisanmäla gårdagens händelse. Det är inte bara lätt att vara människa. Fortsätt läsa "Det här var väl inte så betungande?"

Jag försöker vara glad för de timmar jag KAN jobba

Det blev en intressant förmiddag på kommunens gymnasieskola. Men liksom alla sådana besök, väckte även detta ett för stort arbetssug hos mig. Så mycket jag vill göra, så lite ork och tid. Efter besöket åt vi lunch på kebabhaket och kollegan åkte med regionombudsmannen till Kågeröd för att besöka skola och förskola där. Jag fick snällt köra hem. Hem för att krascha på soffan. Nu har jag varit vaken i en och en halv timme. Druckit kaffe och pratat med en vän i telefonen. Efter det är jag redo för soffan igen. Det här livet kan ibland kännas en smula … Fortsätt läsa Jag försöker vara glad för de timmar jag KAN jobba

Fem eller tio? Fem. Ett tag till.

Jag jobbar fem ynka timmar i veckan, men jobbet tar upp så otroligt stor del av mina tankar. På torsdag ska jag träffa läkaren och just nu vet jag inte hur jag ska tänka. Förra veckan när jag pratade med sköterskan kände jag tydligt att jag inte orkar mer än fem timmar och vi kom överens om att jag ska säga det till läkaren. Nu tänker jag att det kanske är lika bra att jobba tio timmar och kanske ha större chans att släppa lite på tankarna resten av veckan. Men vem försöker jag lura? I dag fick jag sova … Fortsätt läsa Fem eller tio? Fem. Ett tag till.

Fly, gömma mig, kliva över tröskeln

Jag är så nervös att jag inte klarar av att färglägga. Jag kan inte fokusera på ljudboken. Jag mår illa och vill ta en Sobril nu genast. I stället har jag gjort en kopp kvällsro-te, kurat ner mig under go-filten i fåtöljen och startat ett snällt husprogram på dator-tv:n i hopp om att hålla ihop till läggdags om någon timme. Vad är det då som gör mig så förbenat nervös? Jag har ett möte med arbetsgivaren i morgon. Ett möte där jag har med vår regionombudsman som kan ta över om jag inte klarar av det. När jag inte klarar … Fortsätt läsa Fly, gömma mig, kliva över tröskeln

Det kan nog bli bra ändå

…fast det inte blir som man tänkt sig. I stället för att morgonträna ligger jag kvar i sängen. I stället för att klä mig lite fint drar jag på mig hemmakläder. I stället för att köra till Helsingborg går jag till min fåtöljhörna. I stället för ett gäng ordföranden som sällskap i en konferenslokal har jag Kalle och Ville hemma. I stället för nyttig information och intressanta diskussioner får jag själv skapa min arbetsdag. Det blir nog bra ändå. Fortsätt läsa Det kan nog bli bra ändå