Alla veckor börjar inte på topp

Undrar hur lång tid det tar innan jag förorenat samtliga toaletter där jag far fram… Veckan började alltså skitdåligt. Men innan jag sprack klarade jag av ett viktigt möte med medlem och arbetsgivare. Däremot kunde jag inte stanna på skolan som jag tänkt mig. Det är bättre att jobba själv på expeditionen när det blir så här. En timme har jag kvar att jobba. Den gör jag hemma. Blek och matt, i behov av vätskeersättning. Ska bara köra Kalle till Svalöv först. Tjo! Fortsätt läsa Alla veckor börjar inte på topp

Kanske mot bättre vetande?

I dag ska vi ha ombudsträff. Fyra intensiva timmar. Hela styrelsen är med och håller i dagen men som ordförande har jag svårt att inte ta på mig ansvaret för att det blir bra. Jag är väl förberedd. Mina kollegor är väl förberedda. Ombuden är en finfin grupp. Men. Ni vet. Magen. Sju sekunders varning räcker inte riktigt när man står framför en grupp och pratar. Men. Ni vet. Bipphelvetet. Ostadig som alltid den här tiden på året. Svajar. Faller, stiger om vartannat. Men. Ni vet? Självföraktet. Men DET kan hoppa och sätta sig. Nu kör jag! Fortsätt läsa Kanske mot bättre vetande?

Hemma igen

Snabbt packa upp resväskan. In med en Sumatriptan. Av med kläderna. På med ljudboken. In i duschen. Bort med storstad, bort med hotellrum, bort med konferenslokaler, restauranger, människor, parfymer, dofter, trafik, intryck, stress, ångest och migrän. In i familjen. Hemma. Köksbordet, soffan, myskläderna, filten. Slötitta på TV:n, äta choklad, klappa på Mannen, pussa på tonåringarna. Tända ljus, släcka ensamhet. Fortsätt läsa Hemma igen

Frukost i lugn och ro

Efter en hysteriskt högljudd och intensiv första konferensdag har jag sovit sött men ensamt. Nu sitter jag i restaurangen och njuter av stilla porslinsskrammel och skön loungemusik.De över 200 stimmiga konferensdeltagarna lyssnar på föredrag medan jag doftar på mitt kaffe med kanel.Snart ska även jag kasta mig in i dagen. Ska bara tacka mig själv för min klokhet och förmåga att ta hand om mig innan jag reser mig. Fortsätt läsa Frukost i lugn och ro

ctrl alt del

Första arbetsdagen utanför huset avklarad. Telefonsamtal ledde till möte i morgon bitti. Mejl ledde till arbetsplatsbesök i eftermiddags. En stund med kollegorna i styrelsen. Mejl, mejl, mejl. Nu är det stopp i huvudet. Stopp. Vill bara sova men klockan är för mycket. Bara att hålla ut. Och i morgon ska Kalle börja utbildning. Tjo! Fortsätt läsa ctrl alt del

Segt, segare, måndag

En timmes snooze krävdes innan jag kom ur sängen. Nu sitter jag med datorn i knät och har uppdaterat mig kring nyheter, mejl, tillbudsrapporter, annan mejl, protokoll, tredje mejl… Och när jag gör det så ser jag ett lätt hypoman Lina titta fram mellan raderna i det jag skrev i slutet av höstterminen. Fan. Det gör det knappast lättare att komma igång. Nu måste ju ångesten vridas runt ett par extra varv innan jag kan hitta fokus och arbetsglädje. Blä. Fortsätt läsa Segt, segare, måndag

Kloka kollegor

Glad i hågen, med längtan efter barn och kollegor, julmys och skratt, med julklappar från Lärarförbundet Svalöv i näven, stampade jag in på förskolan i morse. För att mötas av tomma lokaler (min avdelning var en trappa upp hos grannavdelningen). Drog av mig jacka och skor, bytte till inneskorna, tog mina telefoner och min anteckningsbok för att gå upp och börja arbetsdagen. Då dök en kollega upp bakom en dörr och föreslog att jag skulle vända och köra vidare. Kräksjuka överallt, förkylningar, mycket personal, få barn – var det en värld att ge sig in i när man inte varit … Fortsätt läsa Kloka kollegor