Blå blick och fräknar

Plötsligt tappar han all färg från sitt fräkniga ansikte, tittar upp på mig med ledsen blick, säger med liten röst ”Mamma, jag glömde min keps hemma.”Älskade liten. Det fanns inte tid att hämta den viktiga kepsen, så mamman försökte med ett ”Nu kommer du i alla fall inte att bli av med den.”En smula färg återvände, men det ledsna i hans blå, blå blick fanns kvar när vi sade hej då och jag lämnade honom.I mig – en klump i halsen.En klump som löstes upp i tårar så snart jag blev ensam.Tårar som satte undanstoppad ångest i svall och blev … Fortsätt läsa Blå blick och fräknar

Rörd, stolt mor

Det har inte varit den bästa mors dag jag upplevt. Migrän och en son som inte gillar dagar då man firar något har skuggat dagen. Men vid middagen vände det. Sten har grillat och lagat all mat och vid slutet av måltiden knackade Olle i glaset. Den lilla sköldpaddan fick jag tillsammans med en förklaring om varför den påminner om mig, sedan höll han följande tal: Du väcker mig. Jag vaknar. Du står där i trappan på morgonen, när jag står och vippar på tårna.Jag ramlade, du fångade mig. Du var där.Du! Såg att jag fanns.Du! Hjälpte mig när jag … Fortsätt läsa Rörd, stolt mor

Lo, Måne & Fri

Han får fortfarande fräknar när vårsolen vaknar.I den snabbt växande kroppen har en ny klumpighet flyttat in,men han låter mig fortfarande torka tårarna när han trillat.Mitt hjärta slår för alltid snabbt och hårt när jag hör hans gråt och jag låter honom fortfarande värma sina iskalla fötter mot mina sängvarma ben.Tänk att jag får vara just hans mamma. Jag ser dig i profil och förundras än en gång över din starka aura av godhet och sårbarhet.Jag ser dig fundera över ännu en av livets frågor.Just nu får jag inte vara med i funderingarna, men ofta ställer du fantastiskt insiktsfulla frågor.Du … Fortsätt läsa Lo, Måne & Fri

Männen i mitt liv

Sten – min själs älskade, min kropps hetaste längtan, min famn, min stillhet, vatten på min eld, balans, min utmaning, mitt hemLundell – ordens hjälte, en evig förälskelse, fjortisdrömmar efter fyrtio, orden som bjuder en hemkomst, trygghet och styrka att gå vidareWinnerbäck – mina minnens Linköping, tankar som går rakt in genom skyddsmurarna, moll och poesiKallentoft – mina minnens Linköping och den brutna Malin Fors som står upp trots allt, det vackra, smygande språket där jag känner igen mina egna ordTheorin – det karga, hårda, oförlåtande öländska landskapetHole – den tillfällige romansen – okuvlig, trasig, granithård och förlåtande ömThåström – … Fortsätt läsa Männen i mitt liv

Autism

Vi lever med autism.Det är en resa.För oss alla.Barnet, syskonen, föräldrarna, mormor och H, morfar och K, vännerna, klasskamraterna, lärarna.Mycket har varit jobbigt och negativt.Mycket har varit fantastiskt och positivt.Att sakta se och lära sig förstå ett annat sätt att uppfatta omvärlden.Att se hur K själv sakta lär sig att hans sätt att uppfatta omvärlden inte är detsamma som vårt.Att se hur han sakta lär sig hantera det, hitta egna vägar för att nå samma mål.Att vara med på den resan och placera ut vägvisare, jämna ut marken där det går och fylla vägen med kärlek.I dag känns det som … Fortsätt läsa Autism

Dagens boktips – en kärleksförklaring

Jag läste kursen ”Barn- och ungdomslitteratur 10p”, lärarutbildningen våren 1993 gissar jag. Litteraturlistan var lång och jag lånade det jag kunde på bibblan i Motala, resten fick jag stå på kö i Linköping för. Det var helg och dags att ta tag i bokhögen och börja läsa. Vi bodde i en ganska stor tvåa, Johan och jag, och tresitssoffan i det ljusa vardagsrummet erbjöd en skön läshörna. Jag tittade igenom titlarna, skummade baksidorna och bestämde mig för att ta den minst intressanta boken först – för att bli av med den och snart kunna läsa de som lockade mer. Valde … Fortsätt läsa Dagens boktips – en kärleksförklaring

Kärlek och kramar

Som jag längtade efter de knubbiga små armarna runt min hals.Susans en månad yngre tös kramade mjukt sin mamma.Malins dotter, ännu yngre, kramades även hon.Men inte vår Kalle.Hans ljuvligt kompakta kropp i min famn, den allt övervinnande kärleken.Men inga kramar.Ögonkontakt, men på hans villkor.Mjuk närhet och gos, men på hans villkor. Så idag.Kände jag plötsligt de där underbara armarna kring min midja.Hans huvud mot min skuldra.Hans ”Jag vet att du är sur mamma, men jag älskar dig.” Och jag mindes.Hur jag en gång längtat så förtvivlat efter just hans omfamning.Älskade unge. Fortsätt läsa Kärlek och kramar

971104

Klockan fyra på tisdagmorgonen lade vi på luren efter nattens telefonsamtal. Under samtalet hade min skåneresa flyttats från fredag eftermiddag via torsdag och onsdag till ”Jag ska bara sova ett par timmar så kommer jag sedan”.En exmake i sängen, puss på skäggstubben, en liten övernattningsväska, i tanken rejäla skor och vinterjacka. Pendeltåget till Märsta och bussen till Arlanda. Sista minutenbiljett och mobilsamtal till Skåne ”Jag är i Ängelholm om 70 minuter.”En flygplansstol och äntligen den fysiska känslan av att lyfta, att flyga, att vara på väg. Ett nytt liv i sikte. Och lackskorna och skinnjackan som inte går att knäppa…Toaletten … Fortsätt läsa 971104