Nu drar vi igång årets sista dag
Saltlagen kokar snart och köttet håller drygt 60 grader. Vi må vara traditionsfria vad gäller julmaten men nyårsmiddagen tar vi på stort allvar. Fortsätt läsa Nu drar vi igång årets sista dag
Saltlagen kokar snart och köttet håller drygt 60 grader. Vi må vara traditionsfria vad gäller julmaten men nyårsmiddagen tar vi på stort allvar. Fortsätt läsa Nu drar vi igång årets sista dag
Det var 30 procent rabatt på ett helt köp på Lindex förra fredagseftermiddagen. Jag skullle ha ett par grejer till barnen och passade på att beställa till mig själv också. (Hoppsan!) Ett härligt hemma-set i mörkt grå ochen skitful tröja som lägger tio kilo på mig. Den måste jag returnera. Suck. Men så chansade jag och klickade efter en riktigt snygg bh också. Går det så går det… Och den sitter som gjuten! Nu måste jag skapa ett lämpligt tillfälle att använda den. Fint förpackad var den också. 🙂 Fortsätt läsa Emballage
Den här killen. Honom har jag älskat sedan innan han ens fanns. Hans väsen är godhet. Liten kropp i stor hjälm. Och jag älskar hela moppe-grejen nääästan lika mycket som han gör. ❤ Fortsätt läsa Frihet på två hjul
Ja. Och så måste vi städa sovrummet. Kvalsterbajset vinner över mig. I dag ska Olle till Lockarp för att övningsköra moped. Som väl är för mamman så åker de dit tillsammans från trafikskolan. Hellre Eslöv tor två gånger än att vänta på en gocartbana och köra Malmö tor. Önskar Olle en spännande förmiddag. Förutom att köra Olle ska jag (hm, städa sovrummet känns ju mindre kul) se till att få iväg de sista julklappsbeställningarna och koka julgodis med de som vill vara med. När vi inte riktigt känner oss motiverade att stöka fram dyrt godis så är jag glad att … Fortsätt läsa Så tidigt att ögonen rinner
Jaha. Varför inte avsluta den här lördagen med en släng av magsjuka? Ville kräktes nyss ner vardagsrumsmattan och jag är tacksam över att ha en man som städar. Nu sitter Liten på toan med krampande mage. Älskade unge vad jag önskar att du slapp lida. Fortsätt läsa Det var många år sedan men nu är det visst dags…
Den började fint, den här lördagen. Lugn och ro och inga måsten. Men så ville Olle stanna en natt till hos kompisen och jag blev så ledsen. Med suddig blick försökte jag slänga all själviskhet åt sidan medan jag skev ett okej, om du kommer hem mitt på dagen i morgon, vi saknar dig. Sedan brast fördämningarna. Snart en timme senare är jag fortfarande alldeles skör och tårarna vill inte riktigt låta mig vara ifred. Ingen sade att det skulle bli lätt att vara tonårsförälder. Alla hade rätt när de inte sade det. Fortsätt läsa Men, vad jag har många tårar att gråta!
Jag pyntar och står i. Alla stakar och stjärnor är på plats, liksom ljusslingan på bron. Större delen av tomteskaran är också utplacerad. Resten fanns kvar i källaren men nu har Mannen kommit hem och letat reda på de luringarna så snart är allt klart. Jag dricker kaffe och längtar efter Olle. Glad att fungera igen. Fortsätt läsa Jag gör det
Smyger sakta genom huset. Äter försiktigt min frukost. Tittar färdigt på Hallström-filmen från i går. Huvudet på en tunn sträng. Som en jätteballong för tung för att flyga. I köket vispar Ville och kompis ihop en pannkakssmet. Hoppas de hittar spisen under all disk. Diskmaskinsövningar är inte att tänka på för jätteballongen. Däremot hoppas jag kunna adventsfixa lite sakta. En. Rörelse. I. Taget. Fortsätt läsa Men först – en kopp te
Här ligger jag i minnet av morgonens drömmar. Så länge jag ligger ner tycks migränjävulen hålla sig på avstånd. Men om jag rör på huvudet så riskerar jag att locka fram den. Tills jag blir alltför kissnödig stannar jag här. Så det så. Fortsätt läsa Jag vågar inte lämna sängen
Mat för 2000 pix. Skor till Kalle. Två (!) svarta klänningar till mig. Mediciner, syrsor och fika. En bra runda. Fortsätt läsa Schack matt i soffan igen