Oj, vad åren rullar på!

Haha!Äntligen kom tavlorna ner från väggarna. Ett par hekto damm fick de med sig. Nu ska väggarna vara tomma en vecka så att jag kan fundera ut hur jag vill ha det. Det är bara en enda tavla jag vet var jag vill placera, resten behöver fnulas på i lugn och ro. Vi har inte flyttat runt tavlorna sedan jag målade om vardagsrummet. Och det gjorde jag med Susan som piggt sällskap, så det är troligen sju eller åtta år sedan… Fortsätt läsa Oj, vad åren rullar på!

Flitiga vi

  Sådärja. Lilla akvariet i källaren, fiskarna i skål och stora akvariet väntar på nya invånare. Jag har mejlat ang en pump på Blocket. Vår gamla pump läcker och är silvertejpad till döds. En ny pump kostar stora pengar, så nu får akvariet stå och vänta tills vi har råd med både pump, grus, växter och fiskar. Rötter har vi gott om och i hinken guppar en stor grobladsplanta. Fortsätt läsa Flitiga vi

Äntligen lördag

Å, vad jag skulle soooova. Sten skulle köra Ville både till och från träningen och jag skulle sooooova. Läääänge. Väckning 7.30 för att få Sten och Ville ur sängarna. Huvudvärken från andra sidan bakom höger öga. Kissnödig. Följde med ner, kissade drack en dubbel treo, pussade hej då och kröp ner under täcket. På med ljudboken och…vaken. Vaken, vaken, vaken. Men jag skulle ju sooooova, så jag lyssnade envist vidare på boken i närmare två timmar innan jag gav upp. Håhåjaja. Nu står en bit fläskkarré i tomatsås i ugnen och puttrar. Disken är fixad och bänken med lilla akvariet … Fortsätt läsa Äntligen lördag

Vill orka

Trettio minuter på crosstrainern och svetten rinner. Olle kommenterar snällt att ”man ser skillnad på magen”. Själv ser jag även skillnad på boppsarna… Jag gjorde mig själv tjänsten att ringa fotbollspappan och be honom köra hit för att åka härifrån med mig. Sonen svarade, så nu får jag väl ringa igen. Suck. Det blir 4,5 mil extra för mig om jag ska hämta dem. Men när han ringde blev jag helt tagen på sängen – jag hade ju sagt ifrån till tränaren. Suck igen. Jag hatar att jag inte har orken att bara glatt köra de extra milen och vara … Fortsätt läsa Vill orka

Ett ospännande inlägg om en ospännande dag

Jaha. Då var de lördag och lovet är snart slut. I dag ska Olle och jag till Svalöv för att besöka hantverksmarknaden. Dessutom måste vi köpa kvällsmat. Jag var så fokuserad på att Olle skulle komma hem att jag glömde handla mat till fler kvällar.I övrigt ska vi nog mest vila, titta på TV, stirra in i datorskärmarna och pussas lite inemellan. Huset är i stort behov av att städas, men det kan säkert vänta till i morgon. Eller en annan dag längre bort. Man ska inte ha bråttom med sådant. Om man städar för ofta blir ju kontrasten mellan … Fortsätt läsa Ett ospännande inlägg om en ospännande dag

Min älskade Måne är snart framme

Olle är snart framme i Säter, där de ordnar fest för honom. Min älskade Måne. Jag önskar dig en fantastisk kväll, och stort grattis till att du klarat den långa resan galant. Just nu är du säkert nervös och spänd inför att träffa din vän och hennes familj, men jag är helt övertygad om att de kommer att älska att ha dig där. Jag saknar dig, men är glad att du följer din egen väg. ❤ Från Ville hörs ingenting, så han har det nog bra hos sin kompis. Världens finaste Kalle har erbjudit sig att krypa ner bredvid mig … Fortsätt läsa Min älskade Måne är snart framme

Jag är helt galet stolt över honom!

Nu är det en timme till nästa avgång och Olle svarar inte på sms. Han är säkert fullt upptagen med att äta god mat. 🙂 Här hemma skulle det ha blivit fläskfilé i grönpepparsås med potatiskroketter, men jag har migrän, mår illa och kan inte ens tänka tanken att laga mat. Kalle erbjöd sig att laga maten medan jag sitter på en stol och säger vad han ska göra. Hjärtat. Men vi sparar filén till i morgon och värmer revben som blev över i går. Ville har åkt till en kompis för att sova över, så i kväll blir jag … Fortsätt läsa Jag är helt galet stolt över honom!

Det gick sådär

  eller – det gick inte alls. Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. När jag lagt väskan på plats och sett Olle hitta rätt säte kunde jag le och säga hej då. Men när tåget inte lämnade stationen i tid pga strul med rullstolsrampen så kom tårarna. Min fine, älskade son där bakom rutan (nu gråter jag igen) och jag ute i regnet. När tåget väl rullade iväg rann mina tårar i floder nerför kinderna och jag grät så att både tiggare, Faktum-säljare och pressbyråpersonalen blev oroade. Ville tröstade och hjälpe mig att samla mig efter ett tag.  Ett besök … Fortsätt läsa Det gick sådär