I did it!

Två dagar (inte hela för min del men fullt tillräckligt långa) i ett skönt gäng ordföringar och andra lärarförbundare. Det är så viktigt att träffa andra i samma situation som en själv. Att höra hur andra avdelningar jobbar, vilka problem de stöter på och vad de är bra på. Och att själv tvingas reflektera över den egna avdelningen och ordförarrollen. Skönt också att få längta hem och sakna familjen. Ännu skönare att komma hem och äntligen få kramas igen. Nu har jag beställt nästa veckas mat och funderar på om jag ska ta en kopp chai eller rooibos. Skönt med … Fortsätt läsa I did it!

Med tårar kommer rädsla för handlingsförlamning och sjukskrivning

”Jag är på väg! Förlåt att det blev ännu senare.””Jag tänkte att du kunde stanna hemma, jag har en hel del kvar att göra själv så kan vi ta allt på onsdag i stället,” Käraste kollega. Vid helt rätt tillfälle gav hon mig friheten att fortsätta gråta i fred. För gråter gör jag i dag. Tills ögonen svider och kinderna puffar röda. Hela hösten har jag trampat i full fart men i dag tog det stopp. Förlusten av Olles moped värker i mig och blev katalysator för tillbakahållna tårar, tillbakatryckt ångest. Vi har inte råd att köpa en ny moped. … Fortsätt läsa Med tårar kommer rädsla för handlingsförlamning och sjukskrivning

"Jag hoppas att du mår bättre i magen"

Med vänlig hälsning från min läkare. Proverna visade inga konstigheter och det känns så klart riktigt bra. Men. Faktum kvarstår. Jag mår inte ett dugg bättre i magen. Enda anledningen att jag inte tvingats till sjukskrivning på grund av de galet akuta diarréerna är att jag har ett så flexibelt jobb som jag har. När jag tvingas stanna hemma från halvdagar i Malmö kan jag jobba på expeditionen. När jag inte vågar ge mig ut på arbetsplatsbesök kan jag jobba hemifrån vid dator och telefon. Och i förskolan har jag uppgifter som gör att jag bara undantagsvis lämnas ensam med … Fortsätt läsa "Jag hoppas att du mår bättre i magen"

Det här är tufft

I dag tvingades jag lämna mitt i ett möte. Medlem, ombudsman, rektor och HR kvar när jag försökte lämna rummet med någon sorts värdighet i paniken. Tack och lov visste jag var toaletten var. Tack och lov var den riktigt nära. Tack och lov för min klänning och lätt nerdragbara leggings. När jag kom tillbaka in i rummet fick jag ovärdigt peta i mig två Loperamid med ett stelt leende. Fortsätt läsa Det här är tufft

513

Det är nummer 504 till provtagningen. Jag har 513. I fickan ligger påsen med avföringsprov som måste lämnas nu på morgonen. Intill mig diskuteras den stackars städarens totala inkompetens på toapapperspåfyllningsfronten. Antalet rör med blod som ska lämnas jämförs och det är måndag. Fortsätt läsa 513

Tänk om alla veckor fick börja i balans

En helt okomplicerad måndagsförmiddag. Välbehövlig sovmorgon. Möss i sovrummet. Sen frukost. Ingen yoga. Äntligen, äntligen en ny bok om Malin Fors. Som jag älskar Mons Kallentofts språk! Och den här gången är min linköpingslängtan överkomlig eftersom jag ska dit om en dryg vecka. Nu ska jag träffa en ledsen medlem. Det viktigaste av allt viktigt i mitt uppdrag. Fortsätt läsa Tänk om alla veckor fick börja i balans