I morgon startar min vecka på allvar

Måndagen blev den vilodag jag behövde. Nu måste jag börja fokusera på resten av veckan. I morgon har Kalle utedag och på eftermiddagen är det habilitering, lärare, utvecklingssamtal följt av styrelsemöte för min del. På förmiddagen har jag en medlemsfråga att försöka svara på. Kanske blir det ett nytt medlemsärende av frågan. På onsdag ska jag träffa min psykiater och prata framtid. Hua mig. På kvällen måste vi städa eftersom mamma och H kommer på torsdag eller fredag. Vad gäller jobb så blir det antingen ett arbetsplatsbesök på torsdag eller ett långt möte på fredag. Bara att skriva ner det … Fortsätt läsa I morgon startar min vecka på allvar

Det är ett evigt tjatande

Så var vi där igen. Kalles skola messar mig om morgondagens utflykt. Jag har uttryckligen påmint skolan om att förbereda K väl om det ska bli någon utedag för hans del. Så kom då ett sms i dag. Med busstider och matsäcksinfo. Jag ber nu till alla gudar (och messar frågan tillbaka) att K är bättre förberedd än så, annars finns inte en chans i hela universum att han kommer iväg. Fortsätt läsa Det är ett evigt tjatande

Härlig måndag

Jag hade packat badkläder och fika till tre killar men fick bara en med mig till havet. Olle åkte med kompisarna till Odensjön och Ville stannade hemma. Det ångrade han sedan när jag berättat hur härligt vattnet var. Efter badet for Kalle och jag till Stadium Outlet där vi hittade allt vi letade efter utom sandaler men det fanns på Skopunkten. Kvällsmat till Tarantino köpte vi i zoo-affären och kvällsmat till oss fanns på Burger King. Nu är vi hemma och doften av nyslaget hö fyller uterummet. Sten har klippt gräs… I mejlboxen lurade jobb som jag inte vill ha … Fortsätt läsa Härlig måndag

Så här kan jag inte ha det

Det här håller inte. Men vad/hur ska jag göra i stället?? Dagen började bra. Sovmorgon och en Kalle som åkte till skolan med sin presentation i knät. Och så raset. Helt, totalt genomledsen. Tårar, snor, skakningar. För att det blev fel när jag skulle svara i telefonen. En till synes mycket liten motgång, men ett stort monster i min verklighet. Tröstad av Ville. Tröstad av mig själv. Frukost. Så ringde vårdcentralen tillbaka en gång till och jag fick bekräftat det jag trodde. Fick till och med beröm. Ont i knät men lyckades motionscykla på lågt motstånd i en halvtimme. Hantlar … Fortsätt läsa Så här kan jag inte ha det