Sällskap i natten

När jag till slut vågade krypa ner under täcket, var det med den lilla ängeln i handen. Sömnen blev orolig, men vi alla sov flera timmar. När den extra takskiva vi hade på uterumstaket för att fixa en läcka hade flugit av var det riktigt jobbigt. Kulmen skulle inte nås på ett par timmar och jag gjorde mentala listor på hur man hanterar ett kvaddat uterum. Men så tystnade morrandet en smula och vi vågade sova. I dag är jag tacksam att det inte blev värre. Stens släp tog rejält med stryk men det kan jag inte ta tag i … Fortsätt läsa Sällskap i natten

När solen gick ner, följde mitt humör med

En udda kvällspromenad med Mannen blev det i dag. Vi pulsade längs vår lilla väg och satte grenar som snöpinnar medan plogen väntade vid våra bilar. Sedan flyttade vi dem och fick vägen plogad. Vi hade tänkt låta snön töa bort, men väderprognosen är lite luddig och vi ville inte riskera att bli insnöade större delen av veckan. Jag hade funderat på att köra till någon av mina arbetsplatser i morgon för ett besök, men mitt mående dalar så sakteliga. Ångesten knackar på och mörkret kryper under huden på mig. I ett försök att få stopp på deppet beordrar jag … Fortsätt läsa När solen gick ner, följde mitt humör med

Akut ledsen

Plötsligt, mitt i lunch och ensammys, fick jag en bild av mig själv. Inte en justnuutifrån-bild, utan en bild av hur det måste se ut när jag får mina panikångestattacker. Och den bilden. Väcker så stark sorg. Att jag får svårt att andas. Den bilden. Bör inget barn behöva se. Den bilden. Ser mina barn. Fan. Jag. Hatar. Min. Jävla. Sjukdom. Fortsätt läsa Akut ledsen

Bra dagar – äntligen!

Nu har jag haft flera bra dagar i rad. För att en dag ska kvala in som bra, så måste ångestnivåerna vara hyfsat låga och den där tysta sorgen vila stilla. Att jag har haft några bra dagar beror troligen på att jag fick gott om vila förra veckan. Ambitionen har varit att göra som mest en sak varje dag och det har fungerat. I dag satte kroppen stopp för all aktivitet och det har också varit bra. Lundellkonserten och tre biobesök har dessutom fyllt på glädjedepåerna. Nu hoppas jag kunna behålla den här balansen. Jag är så trött på … Fortsätt läsa Bra dagar – äntligen!

Nej, det blev inte ljust

Nu har jag sovit i två timmar på soffan. Jag är bra på att soffsova, men för att kunna sova längre än en timme krävs att jag är fysiskt sjuk.Så – bra mår jag knappast, men jag vill inte klaga. Jag slipper ju träna och jag har en skön soffa att mysa loss i. Snart kommer Olle och Ville hem. Då får jag dessutom sällskap.Disken gastade åt mig när jag fixade kaffe, men den får gasta vidare. Jag har annat att göra – vila t ex. Fortsätt läsa Nej, det blev inte ljust

Jag börjar bli expert på olika ångestvarianter, den här kallar jag fuldimma

När den kryper sig på mig. Som fuldimma. Kompakt, gråvit äckeldimma. Den sorten som kräver dimljus, tålamod och låg hastighet. Inte den vackra älvdansen över åkrarna. Fuldimma. Först känns den i armarna och benen. Som långsamma krypningar, obehagliga ilningar. Efter ett tag letar den sig ut i händerna, fingrarna, fingertopparna. Fötterna och tårna. Då kan jag hindra den från att ta strypgrepp om mig. Då har jag fortfarande chansen att andas, fokusera, meditera bort den. Om jag bara hinner känna att den kommer. Den här sortens ångest kommer ofta när jag slappnar av efter en dag som den här. En … Fortsätt läsa Jag börjar bli expert på olika ångestvarianter, den här kallar jag fuldimma